Grande finale Serie A - del 1: "Det finns bevis på att gud är god"
Då var det dags att summera säsongen 2018/19. Vi har tagit kontakt med redaktionerna och fått deras syn på hur de tycker att den varit.
Det hela kommer komma ut i tre delar med tre frågor på varje del plus sen en fjärde del med några snabbfrågor ställda till redaktionerna.
Varsågoda!
Säsongen är slut. Hur skulle du vilja betygsätta 2017/18 ?
— En helt fantastisk säsong har passerat, med en tredjeplats och Coppa Italia-final som höjdpunkter. Laget slog klubbens målrekord med veckor kvar av säsongen, och mot Juventus i näst sista omgången satte Ilicic Atalantas 100:e mål (alla turneringar inräknade). Efter en ganska bedrövlig inledning av säsongen, med uttåg ur Europa League och bara en seger på de åtta inledande ligamatcherna, vaknade man äntligen till liv mot senhösten. I oktober hade nog ingen tippat att Atalanta skulle spela i Champions League 19/20. När det gällt som mest har Atalanta varit som bäst – bortsett från finalen - och trots att man spelat med stor press på sig under våren avslutade Atalanta ligasäsongen med 13 matcher utan förlust. Efter årsskiftet har Atalanta faktiskt varit det lag som tagit flest poäng i hela Serie A, och över hela säsongen gjort flest mål av alla lag. Anledningen till att det inte blir en tia i betyg är att man snöpligt åkte ur Europa League mot Köpenhamn, och förlusten mot Lazio i Coppa-finalen. När det var så nära, så nära, hade titeln varit det som förvandlat nian till en tia. (Erik Johansson)
— 6,5. Betyget är såklart färgat av säsongens andra halva, men med tanke på utgångsläget där i februari så kan det inte bli så mycket annat. Trots allt bästa slutplaceringen och poängskörden under eran Saputo. (Mikael Mansjö)
— "Gud är död", sa Nietzsche i slutet av 1800-talet, och det har jag trott på fram till 1 maj 2019. Då blev Brescia klart för Serie A - efter sju sorger och åtta bedrövelser. Så, för att citera en citatmaskin som är lika stor som Nietzsche, nämligen Olle Ljungström, skulle jag nu påstå att "Det finns bevis för att Gud är god". Jag har fortfarande lite svårt att fatta det. Betyg på säsongen? Sex getingar av fem möjliga. (Per Erik Wesslén)
— Jag skulle kunna beskriva slutet som en nagelbitare på grund av massa ojämna prestationer med väldigt få topprestationer och desto fler djupdykningar. (Mio Wallin)
— 7/10 på en gazettaskala. Vi vinner den åttonde raka scudetton med lätthet och även supercoppapokalen, men de tidiga uttågen ur coppan och Champions League svider. Jag trodde aldrig att vi kunde vinna CL med vårt svaga mittfält, men vi borde kommit närmare. Resultaten är väl egentligen mer än godkända men den återkommande bristen på attityd och spelidé gör att säsongen ändå lämnar en bitter smak efter sig. (Adam Yngvesson)
— Lazio kvalade till Europa League, och missade CL ännu en gång. Trots att ledningen aldrig går ut med att målet för Lazio är att nå CL så känns det ändå som att det är det man strävar efter. Förra året missade man CL platsen i sista omgången, i år var det kört redan i april och det hade varit kämpigt att nå en EL plats till och med om man inte vunnit Coppa Italia. Tycker Lazio gör en godkänd säsong, vinsten i cuppen höjer betyget på säsongen. Och för att vinna cuppen har man slagit ut Inter och Milan, bland annat. Förhoppningen var att nå en plats i CL men det blev en vinst i italienska cuppen istället. Alltid kul med en titel, speciellt när inte Roma vunnit någon titel på 11 år. (Niklas
— En etta för attityden och en trea för placeringen medför en tvåa sammanlagt. Alltså klart underkänt. Bonaventura är Milans klart bästa spelare och med honom i laget hade både attityden och placeringen var flera snäpp bättre. Men att inte Milan kan klara sig med det spelarmaterialet, trots Bonaventuras skada, beror endast på en sak – en jävligt kass inställning. (Henrik Edman)
— Betyg sju av tio. Laget slutar två i Serie A, når kvartsfinal i EL. Vi skulle kunna begära mer, till viss del resultatmässigt men framförallt spelmässigt. Dock tycker jag ändå att laget gör ungefär vad som förväntas. Resultatmässigt är Napoli bättre än spelmässigt, det drar upp betyget. (Fredrik Kreuger)
— En medioker säsong med mycket toppar och dalar. Laget har underpresterat i många matcher och detta kanske då är synonymt med att man tar 0 poäng mot SPAL till exempel. Man spelade väldigt ostabilt under Di Francesco och det kändes som man aldrig fick till ett eget spel som man litade på. Sedan Ranieri har kommit in så har det blivit mycket bättre men det var lite för sent för att rädda säsongen. Känns som att fokus blir att klara en Europaplats nu och sedan börja bygga ett nytt Roma under sommaren. (Philip Lantz)
— Det är ju svårt att vara supernöjd eftersom Udinese har harvat i bottenträsket hela säsongen. Man har också bytt tränare två gånger vilket är ett tecken på att ledningen har varit missnöjd.
Men med tanke på hur nära det var att Udinese åkte ur finns det ju ändå en ljusglimt. Och den slutgiltiga tabellpositionen kan man ju också vara nöjd med, även om den inte speglar hur nervöst det var under slutskedet av säsongen. (Jesper Klingnell)
* * *
Vad har varit säsongens höjdpunkt ?
— Atalanta har stått för många minnesvärda insatser, men att slå Juventus med 3-0 i kvartsfinalen av cupen sticker såklart ut. Atalanta var faktiskt det första italienska laget att slå Juventus säsongen 18/19, vilket hände den 30:e januari. Jag vill också nämna Napoli borta i den 33:e omgången. Atalanta var visserligen i fin form redan då, men efter kryss mot Inter och Empoli var Napoli ett av de stora hindren som fanns kvar på vägen mot CL-plats. Atalanta låg under efter första halvlek, och gjorde det ända fram till minut 69. Då lyckades Zapata sätta kvitteringen, och Pasalic segermålet i 80:e. Det känns som att det var en vändning som gav laget extra hopp och energi inför avslutningen. (Erik Johansson)
— Hela våren efter Sinisa Mihjlovics inträde (till exempel med de sju raka hemmasegrar nu på slutet). (Mikael Mansjö)
— Jag såg en märklig upphämtning under en enskild match i början av oktober 2018. Det var en 4-1-seger hemma mot Padova. Redan där och då gick ljuset upp för mig (trots att Brescia tabellmässigt var långt ifrån toppen) - och jag skrev det offentligt i en artikel här, jag stack ut hakan: Brescia når Serie A i maj 2019. Och så blev det. Så säsongens höjdpunkt är väl också att jag tippat så rätt. När fem omgångar återstod spådde jag att Brescia skulle landa på 67 poäng och Lecce på 66 poäng - exakt så blev det också. (Per Erik Wesslén)
— Eftersom det inte har funnits så många höjdpunkter så blir det utan tvekan bortaderbyt mot Milan. (Mio Wallin
— Om man talar om enskilda matcher så var båda mötena med Manchester United riktiga styrkeprov där vi var överlägsna över två matcher, även om vi på något sätt lyckades förlora det senare. Vändningen hemma mot Atletico slår dock högst, det var en makalös match där vi fick se ett tokoffensivt Juventus i 90 minuter, vilket jag aldrig upplevt tidigare. (Adam Yngvesson)
— Det står mellan vinsten mot Atalanta i Coppa Italia finalen, vinsten mot Roma 3-0 i våras, samt förlusten mot Juve 1-2 hemma. Rent spelmässigt skulle jag nog våga säga att matchen mot Juve var helt perfekt. Lazio dominerade totalt och bordevunnit med minst 2 mål marginal. Tyvärr höll det inte hela vägen och Juventus lyckades både kvittera och ta ledningen på några minuter. Om man ser till det hela var dock bästa matchen vinsten mot Atalanta 2-0 i Italienska cuppen i mitten av maj. Lazio gjorde en riktigt bra match, där man försvarade bra (även om man hade lite tur på sin sida), och sedan satte de lägen som dök upp. Vinsten innebar även en plats i nästa säsongs Europa League samt en till Coppa Italia vinst, 6 år efter vinsten mot Roma. (Niklas)
— Perioden efter juluppehållet när Piatek och Paqueta anslöt till truppen. Under ett par månader där var vi otroligt svårslagna och vi lyckades kämpa oss in i kampen om CL-platserna på riktigt. Redan innan juluppehållet började Gattuso få styr på defensiven, men framåt var det fortsatt uddlöst. Piatek och Paqueta löste upp den offensiva knuten och gav motståndarna mer än Susos vänsterfot att ta hänsyn till. (Anders Wingren)
— Perioden oktober-december. Då såg laget som bäst ut och gjorde dessutom flera fina insatser i CL.(Fredrik Kreuger)
— Höjdpunkten var derbyvinsten på hösten med 3-1 och sedan även att vi tog oss vidare från gruppen i Champions League. Visserligen så fick vi en relativt enkel grupp i CL men avancemanget var välbehövligt även om vi inte kom längre än så. (Philip Lantz)
— Att laget till slut tog sig samman och lyckades hänga kvar. Det såg mörkt ut men när Tudor kom in på tränarbänken visade spelarna prov på starka nerver när man undvek nedflyttning. (Jesper Klingnell)
* * *
Vad har varit säsongens lågvattenmärke ?
— Det finns ett par sköna bottennapp också, speciellt om man ser till början av säsongen. Vad sägs som 0-1 hemma mot Cagliari, eller 3-1 borta mot Genoa? (Erik Johansson)
— Hemmaförlusten mot Frosinone (0-4), värre än så blir det inte. (Mikael Mansjö)
— Det finns inget sånt. (Per Erik Wesslén)
— Rent sportsligt så är det bottenmatchen mot PSV som gjorde att Inter åkte ut Champions League. Annars så är det helt klart Icardi soppan.
(Mio Wallin)
— Trots två titlar finns det tyvärr några att välja bland. Man skulle kunna säga månadsskiftet januari/februari, då vi faktiskt gick in i krisläge efter pinsamma insatser mot Lazio, Parma och inte minst kvartsfinalen i coppan mot Atalanta, där vi blev fullkomligt krossade. De största besvikelserna kom ändå i Champions League, först i bortamötet mot Atletico och sedan den avgörande matchen mot Ajax. De matcherna är nästan identiska och avgörs båda under en tjugominutersperiod av stegrande kollaps i andra halvlek, som båda är det vekaste Juventus har presterat på år och dar. (Adam Yngvesson)
— Säsongens lågvattenmärke måste vara matchen mot Chievo hemma på Olimpico som Lazio förlorade 1-2. Chievo hade vunnit en match innan de vann för andra gången under säsongen mot just Lazio, i slutet på april. En match som Lazio absolut behövde vinna för att ha en chans till en CL plats, men som man istället förlorade. Det var nog den matchen som satte stopp för Lazios chanser att nå top 4 i Serie A. (Níklas)
— Inställningen hos spelarna. Europa League var fruktansvärd att se. När slutsignalen gått och Milan var utslagna var det ändå leende spelare med i vår älskade tröja. Det har varit samma mönster i många matcher, en väldigt lättsam attityd med enda målsättning att lyfta lönen. (Henrik Edman)
— Våren var svag spelmässigt överlag, sett till enskilda matcher är Arsenal en riktigt trist historia där luften gick ur och säsongen helt tog slut. Det var en besvikelse att åka ur i den kvartsfinalen. (Fredrik Kreuger)
— Finns mycket att välja på detta år men det finns två stycken matcher som sticker extra mycket och det ena är 7-1 förlusten mot Fiorentina i Coppa Italia och 3-0 förlusten i derbyt mot Lazio. Detta var de absolut hårdaste slagen i magen denna säsong och det finns många att skylla på men dessa matcher borde hanterats bättre av klubbledning, tränare och spelare. (Philip Lantz)
— På många sätt har väl hela säsongen varit något av ett lågvattenmärke då Udinese ständigt varit fast förankrade i botten. Laget har haft svårt att få till spelet och ytterst få spelare har lämnat något större intryck. (Jesper Klingnell)