Grazie per tutto, Castorino
En av fotbollsvärldens sämst bevarade hemligheter är nu officiell. Uruguays landslagsmålvakt Nando Muslera tillhör, svart på vitt, den turkiska storklubben Galatasaray.
Jag minns det fortfarande så väl, Musleras första riktigt stora test som Laziomålvakt. Vi mötte Milan hemma på Olimpico i oktober 2007, och Muslera hade fått chansen på bekostnad av den då 43-årige Marco Ballotta. Legendaren Angelo Peruzzi hade slutat tidigare under våren och skulle följaktligen ersättas av en ung och oprövad uruguayan eller en lastgammal föredetting. Efter fyra hyfsade insatser i september månad föll Muslera pladask, och stod för tavla efter tavla inför en ångestfylld och djupt suckande publik. Lazio, och Muslera själv, blev fullständigt förnedrade av Milan. Till slut kunde vi utläsa 1-5 på resultattavlan, och Muslera hade gjort sitt för den säsongen som förstemålvakt i Lazio. Petad av en 43-åring, alltså, som aldrig någonsin lyft till några större höjder tidigare under karriären. Mental knäck? Självklart.
Inför säsongen 2008-2009 värvades Juan Pablo Carrizo som förstemålvakt till Lazio efter att Ballotta äntligen lagt handskarna på hyllan. Många, inkluderat undertecknad, trodde stenhårt på den stabile keepern med landslagsrutin från River Plate, men succén uteblev - fullständigt. Carrizo var rent fysiskt väldigt lik Peruzzi, men saknade nästan allt vad som gjort hans italienske motsvarighet till en klassmålvakt med VM-guld på meritlistan. I januari 2009 hade Carrizo både presterat dåligt på fotbollsplanen och bråkat med klubbledningen, vilket givit honom böter på 20 000 euro, och Muslera fick återigen chansen mellan stolparna. Denna gång gjorde han det betydligt bättre, och var en fundamental del av det Lazio som vann Coppa Italia samma säsong efter 6-5 på straffar mot Sampdoria.
Trots värvningen av Albano Bizzarri under sommaren 2009 var Muslera given förstemålvakt, och han fick även vinna Supercoppa Italiana mot Inter i Peking innan säsongen drog igång. Efteråt följde två framgångsrika säsonger i Lazio, där han tycktes utvecklas för varje match, men ändå visade prov på orutin emellanåt. En fin insats i VM i Sydafrika 2010 fick dock tyst på mycket av kritiken, och många klubbar ryckte i honom innan föregående säsong skulle inledas. Muslera valde trots detta att förbli Lazio trogen, och stod för en riktigt bra säsong 2010-2011.
När han nu lämnar oss som Turkiets dyraste målvaktsvärvning genom tiderna (12 miljoner euro till Lazio/ Montevideo Wanderers) kan man inte hjälpa att känna viss sorg i hjärtat. Muslera var, i likhet med Mauro Zárate, en stor del av det nya projekt som Claudio Lotito sagt sig tro så hårt på. Och just liksom Zárate har Muslera visat sig ha en oerhört stor potential. Trots sin till viss del fortsatta ungdomliga orutin har han tagit stora kliv säsong efter säsong, och cementerat sin position som en av Italiens fem-sex bästa målvakter. Jag är glad att ha fått se honom spela på Stadio Olimpico ett par gånger.
Federico Marchetti är en duktig målvakt. Han har dock stora skor att fylla efter Nando Muslera. Tack för allt, och lycka till i framtiden! Kanske möts våra vägar igen, Castorino.
