Gunnar Gren, Sveriges första Guldbollenvinnare, skulle ha fyllt 102 år idag.
Gunnar Gren, till vänster, tillsammans med resten av trion Gre-No-Li.

Gunnar Gren, Sveriges första Guldbollenvinnare, skulle ha fyllt 102 år idag.

Listan över framgångar kan göras lång. 1942 vann han SM-guld med Blåvitt, 1946 tilldelades han Guldbollen (den allra första att delas ut!), och 1947 blev han allsvensk skyttekung.

Som fjortonåring upptäcktes Gunnars talang när Göteborgs Fotbollförbunds ordförande Carl "Ceve" Linde anordnade en öppen tävling i bolljonglering i Gamla Mässhallen. Gren vann med 126 tillslag, nästan dubbelt så många som tvåan - Yngve "Knappen" Lindegren från Örgrytes allsvenska lag. Tre år senare gjorde göteborgaren Gren, uppväxt i Majorna, debut i allsvenskan för Gårda BK i 0-0-matchen mot Malmö FF. Allsvensk fotboll blev det också i Blåvitt, ÖIS och GAIS.

1948 vann han OS-guld med svenska landslaget och året efter det anslöt Gren till Milano. Succén lät inte vänta på sig. I AC Milan bidrog Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm (förkortat Gre-No-Li, ett namn som uppfanns av fotbollskrönikören Signore Conju i tidningen Corriere Lombardo) till ligatiteln säsongen 1950/1951.  Gunnar Gren fick av publiken smeknamnet Il professore för sitt spelsinne och sin intelligens.

Gunnar Gren gjorde 2-1-målet i semifinalen mot Västtyskland i VM 1958 där Sverige till slut tog ett silver på hemmaplan. Den nästan 38-årige VM-målskytten Gren var, ända fram till den 42-åriga kamerunaren Roger Millas mål i VM 1994 mot Ryssland, länge den äldsta VM-målgöraren någonsin. 

Som spelare var Gren och teknisk och han hade ett bra skott. Epitetet som professor stämde säkerligen bra, men som bekant används begreppen ”professorsämne” och ”konstnärssjäl” ibland nästan synonymt. Gunnar Gren var kanske ännu mer en konstnär, han spelade mandolin, och skrev tillsammans med sin son Bert boken ”Fotbollen är en skön konst”.

I boken beskriver Gunnar baksidorna med att vara kändis, men även hur svårt det är att förlora kändisskapet. På 80-talet vittnade många som träffade Gunnar att han uppfattades som nedstämd. Måhända var det så att Grens liv fylldes av en tomhet efter karriären, både för att han inte längre kunde utöva sin konst, men också för att han vant sid vid idoldyrkan. Under tiden i Italien kunde han exempelvis få placera sin bil lite varsomhelst, det räckte med en autograf för att få tillåtelse och undvara böter.

Gunnar Gren dog 1991. År 2004 valdes han in i Svensk fotbolls hall of fame med presentationstexten: ""Il professore" försåg i Milan och landslaget Gunnar Nordahl med de målgivande passningarna. OS-guld 1948, VM-silver 1958. Spelarkarriären omfattade 40(!) säsonger."


 

Oskar Örn2022-10-31 08:00:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 11)