Håll huvudet högt, Inter!
Seriefinal i Neapel. San Paolo kokar. Det är första gången Inter denna säsong spelar en toppmatch på bortaplan, och det mot ligans och ett av Europas formstarkaste lag just nu. På förhand var Inter nästan uträknade och snacket om att Inter har haft tur gick på repeat i vanlig ordning. Det här var matchen som skulle visa ifall Inter var att räkna med i toppen eller inte.
Till en början såg tvivlarna ut att ha rätt när ”Serie A:s Messi” (citat från Mancini) gjorde både ett och två noll. Inters Japan tyckte inte att uppförsbacken var stor nog och valde att ta ett rött kort.
Trots detta satt jag i pausvilan och hade en underlig känsla om att Inter skulle vända detta. Förra säsongen hade jag troligtvis stängt av matchen i det läget. Hade detta varit förra säsongens Inter så hade laget klappat ihop rejält och åkt på ett par mål till. Det här är dock Mancinis nya Inter som på väg mot pausvilan var själv övertygade om att poäng är möjligt. Till skillnad från förra året finns det ett par vinnarskallar och ledare i det nya Inter som kan lyfta ett helt lag i såna jobbiga lägen. Miranda är en av dom, Jovetic den andra. Lägg därtill Ljalic som gjorde kanske sin bästa match i karriären och intog Jovetic ledarroll när montenegrinen var fast på bänken.
Mancini valde att göra ett par taktiska drag i pausvilan, in med Telles, ut med Icardi och tryck upp duktige Brozovic högre upp i banan. Inter satte Neapel och hela Italien i chock. Man stod upp och spelade ut Napoli i stora delar av andra halvlek med 1 man mindre. Telles raderade ut Callejon på kanten, Brozovic härskade över mittfältet på egen hand och Ljalic var otrolig. Inter skapade tillräckligt med chanser att göra både 2-2 och 2-3 men man föll ändå pga oflyt.
Efter matchen gick både Mancini och Ausilio hårt ut mot domaren Orsato gällande det röda kortet på Nagatomo. Inter är det lag som har plockat på sig flest röda kort denna säsong, där 3 av korten har varit väldigt tveksamma om inte direkt felaktiga. Thohir var väldigt kortfattad och valde att tacka Mancini och spelarna för insatsen som han rubricerade som ”kämpainsats”.
Till en början kände jag mig helt knäckt. Idag känner jag mig stolt och hoppfull inför fortsättningen. Matchen igår var en bekräftelse på att detta Inter är att räkna med i fortsättningen. Jag hoppas innerligt att spelarna vaknar idag och känner sig stolta över deras insatser och håller huvudet högt. Vore det inte för den jävla stolpen och en undermålig domare hade vi lämnat Neapel med en poäng. Jag hoppas dock att det Inter tog med sig från gårdagen är viktigare än den poängen.
Forza Inter!
