Halvtid i Serie A: Milan
Pippo Inzaghi börjar så smått få ordning på Milan igen. Milan-redaktionen har goda förhoppningar att kunna nå en tredjeplats.
Hur skulle du vilja betygsätta er höstsäsong?
Andreas Wingren: Godkänd. Kanske till och med beröm godkänd. Jag tycker att vi har en helt okej poängskörd och vi är fortfarande med i kampen om den sista Champions League-platsen. Jag tycker det är positivt att Inzaghi vågat hålla kvar vid sitt 4-3-3 trots påtryckningar från högre ort om 4-3-1-2 och Torres från start. Det är även lovande att försvarsspelet har sett bättre ut mot slutet och kan vi bygga vidare på det kan förhoppningsvis våren bli ganska trevlig. För att sätta ett högre betyg än godkänt hade jag gärna sett att några av de många kryssmatcher vi spelat slutat med vinst istället. Och att en tydligare spelidé går att urskönja i vårt spel. Som det är nu vet jag att Inzaghi vill spela 4-3-3, men jag vet inte hur det 4-3-3-systemet ser ut när det fungerar som det är tänkt. En tydligare röd tråd helt enkelt.
Vad är du mest nöjd med hittills?
David Faxå: Jag är mest nöjd med att Milan åter börjar se ut som ett lag. Vi har länge förlitat oss på individuella prestationer både defensivt och offensivt. Visst har det varit spelare som Honda och Ménez som har blixtrat till, men defensiven har blivit bättre ju längre säsongen har gått, detta trots att Milan tvingats till att spela med reserver som Mexès och Armero. Det finns en kämpaanda och offervilja i laget som endast synts till i enstaka matcher tidigare. Denna anda är fundamental om man vill nå någonstans. Självfallet är det Pippo Inzaghi som ska creddas primärt för detta.
Vad har varit höstens höjdpunkt respektive lågvattenmärke?
Kaveh Golestani: Höjdpunkten sett till insatser får bli vinsten mot Napoli, Ménez och Bonaventura. Vinsten mot Napoli för att vi visade att vi inte kommer att vara slagpåsar åt topplagen, Ménez för att han överträffat förväntningarna och bibehållit sin form och Bonaventura för att han visat sig vara en av de klokaste lirarna i laget. Lågvattenmärken finns det såklart gott om, särskilt med en färsk tränare och ett spelsystem som fortfarande spelas in, men sett till hela hösten är såklart Torres en enorm besvikelse. Jag vet inte varför man går på samma mina år efter år och trots att förväntningarna varit orealistiska är det alltid lika tragiskt att se karriärer dö ut i den rödsvarta tröjan.
Hur har era nyförvärv skött sig?
Henrik Edman: Prestationerna från nyförvärven måste sammanfattas som långt över förväntan trots att Torres varit ett riktigt bottennapp. Det var dock inte helt förvånande. Ménez hade jag personligen stora förväntningar på, men han har till och med överträffat dem. Diego Lopez har också varit helt fantastisk och känns som en säker sista utpost. Stort plus naturligtvis även till Bonaventura. van Ginkel har ju inte kunnat spela så mycket men även han har sett lovande ut inför framtiden. Alex och Armero tycker jag måste få godkänt, men de försvinner nästan bland de positiva omdömena hos de andra. Det är länge sedan jag såg ett Milan där så många nyförvärv lyckats direkt och det är den enskilt största anledningen till att Milan är mycket stabilare idag jämfört med för ett år sedan. Det intressanta är hur våren kommer att se ut då dessa spelare är ännu mer samspelta och ännu mer insatta i det koncept som Inzaghi ägnat hösten åt att hitta.
Vem har varit er klarast lysande stjärna hittills?
Jonas Desai: Jeremy Ménez har varit vår klarast lysande stjärna, utan några som helst tvivel. Han har antagit huvudrollen i ett lag utan spets och hanterat ansvaret på ett mycket bra sätt. Han är vår bästa poängplockare hittills, något som gjorts möjligt endast genom hans obevekliga tro på sig själv. Miss tre gånger i rad så sätter han dit den på det fjärde försöket. Hans kvaliteter en mot en öppnar upp möjligheter för resten av laget och fortsätter han på den inslagna vägen kan jag redan nu säga hos vem vårt "bästa spelare"-pris hamnar.
Är det någon spelare som du är extra besviken på?
Henrik Brandel: När Balotelli i somras lämnade Milan för Liverpool, hade jag stora förhoppningar på att El Shaarawy på nytt skulle blomma ut. Trots relativ skadefrihet har så tyvärr inte blivit fallet, utan det är istället Ménez och Honda som axlat ansvaret som målgörare.
El Shaarawys fortsatta kräftgång är särskilt frustrerande då killen har otroligt mycket boll i sig, men verkar vara ha ett självförtroende som är mer avhängigt på externa faktorer än på en intern övertygelse. Om han i framtiden skall kunna bli den toppspelare han har potential att bli, måste han mogna mentalt.
Hur önskar du att klubben agerar på vintermercaton?
Tommi Uksila: Nu när det verkar klart att Torres lämnar och Cerci kommer in så kan vi släppa ytterhetsen. Enligt mig bör fokus ligga på mittfältet. Vi behöver ha in en spelskicklig mittfältare som höjer vårt spel. Någon som kan ta en fast plats bredvid De Jong och Montolivo. Är det Brozovic? Jag har aldrig sett honom spela, så jag kan inte uttala mig om det. För någon månad sedan talades det om Sami Khedira. Det hade varit jackpot, men den chansen är mindre än minimal. I övrigt skulle jag inte alls bli ledsen ifall Mattia Destro anlände. Det skulle vara en värvning för nuet och framtiden.
Vad är en realistisk målsättning för vårsäsongen?
Henrik Edman: De avslutande tre matcherna innan serien vänder är mot beskedligare motstånd där Milan i alla fall har en god chans till sju poäng. Därmed finns stora förhoppningar om ytterligare förstärkt tabellposition. Lägg till detta att Milan spelat flera matcher med 3-5 nyförvärv på plan samtidigt och de blir mer och mer samspelta ju fler matcher som avhandlas.
Målsättningen är helt given – en tredjeplats som innebär spel i Champions League nästa säsong. Det finns ingen som helst anledning att sikta lägre och ska konkurrenterna (undantaget Juve och Roma) matcha Milan om denna placering så måste de spela förbaskat bra under våren. Vi ska tillbaka in i finrummet, något annat finns inte.
