Halvtid i Serie A: Milan
Milan-redaktionen är inte nöjda med hösten, men ser en europaplats inom räckhåll.
Hur skulle du vilja betygsätta er höstsäsong?
Henrik Brandel: Underkänd. Denna trupp borde med enkelhet ligga på en Europaspelsplats. Även om Milan betalade för mycket för flera av sina nyförvärv i somras stärktes truppen. Romagnoli är en uppgradering av försvaret, Bacca definitivt så i anfallet och Mihajlovic är (till skillnad från sina två föregångare) en erfaren tränare. Det är helt enkelt inte OK att ta så få poäng mot ligans bottenlag som Milan gjort under hösten.
Vad är du mest nöjd med hittills?
Kaveh Golestani: Sett till höstens insatser är laginsatsen egentligen inte mycket att rosa. Ska man hitta ljusglimtar får jag nog vända mig till enskilda individer, och då är den starkast lysande stjärnan (och det utan konkurrens) Bonaventura. Han har fått flytta runt i positionerna vid behov, är otroligt rörlig och kreativ match efter match och har som grädden på moset också visat en mycket fin vilja och grinta. Kan man lyfta fram honom lite mer och se till att han blir ännu mer involverad kan det egentligen bara gynna Milan. En bubblare är Donnarumma som slagit igenom med dunder och brak och petat självaste Lopez så långt från startelvan att han nu troligtvis försvinner från klubben. Sist men inte minst är jag nöjd med att Mihajlovic äntligen hittat sitt mittbackspar i Romangnoli och Alex. De två har samspelat fint och kompletterar varandra väl, även om det är lång väg till Nesta och Silva...
Vad har varit höstens höjdpunkt respektive lågvattenmärke?
Andreas Wingren: Höstens höjdpunkt för mig är utan tvekan Mihajlovic mod att släppa fram unga spelare och ge dem viktiga roller i laget. Och än mer glädjande är såklart att spelarna som fått chansen har tagit den och faktiskt gjort ett avtryck på vår säsong. Att Romagnoli skulle få mycket speltid var inte oväntat, men att Niang och Donnarumma får stort förtroende och mycket speltid är en väldigt trevlig omväxling för att vara Milan. Även Calabria har gjort bra ifrån sig när han fått chansen, och med tanke på hur vår högerkant ser ut (tittar på er Cerci och Honda) så känns det inte som en omöjlighet med mer speltid under våren.
Höstens lågvattenmärke är att Milan återigen fastnat i gamla hjulspår. Långsamt och slarvigt passningsspel, uddlöst framåt och långtifrån vattentätt bakåt. Under försäsongen fanns det tendenser och linjer i Milans spel som ingav hopp om att det här skulle bli en säsong som äntligen såg annorlunda ut ute på planen. Men icke. Och det är en besvikelse.
Hur har era nyförvärv skött sig?
Tommi Uksila: Alessio Romagnoli: Har bevisat att han håller även i en storklubb som Milan, trots att många var tveksamma till honom på grund av att han ”bara” gjort en bra säsong i Sampdoria. Växer för varje spelad match och visar stora ledaregenskaper. Har ibland slarvat och agerat naivt, vilket fungerar som en bra läropeng för 20-åringen.
Andrea Bertolacci: Man ska inte beskylla Bertolacci för att Galliani lät sig luras att betala hela €20 miljoner för mittfältaren. Hade en väldigt tuff start i rödsvart men precis innan skadan och även nu efter återkomsten har han visat glimtar av den potential han bevisligen besitter. Det har vi sett förra säsongen i Genoa.
Juraj Kucka: Slovaken hade under otaliga mercatoperioder kopplats samman med Milan, och i somras gick affären till slut igenom. Har fortsatt på den inslagna vägen även i den rödsvarta tröjan. Han kämpar och sliter och lämnar alltid planen med en genomsvettig tröja, men mycket mer än så är det inte. Samtidigt visste nog de flesta av oss vad vi skulle få.
José Mauri: Succén i ett Parma i kaos förra säsongen ledde till en fin flytt till Milano för den 19-årige italo-argentinaren. Mittfältaren gjorde en fin försäsong och vi var nog många som trodde att Mauri skulle få en hel del chanser även i ligaspelet under Mihajlovic. Så har dock inte blivit fallet och nu tros han försvinna på lån i januari. En flytt som i sådana fall enbart kommer göra honom gott.
Mario Balotelli: Vilken start det blev när den förlorade sonen återvände till rödsvart. Först ett fint inhopp i derbyt och sedan mål och ytterligare en bra insats mot Udinese lovade gott, men sedan gick ljumsken sönder och mer av Super-Mario har vi inte fått se. Vi får hoppas att formen hållit sig intakt under de dryga tre månaderna i sjukstugan.
Luiz Adriano: Brassen anlände till Milano från Ukraina efter att ha spottat in mål i CL förra säsongen. Förväntningarna på honom var oklara eftersom ingen riktigt visste vad den hårfagre anfallaren kunde ställa till med på den här nivån. Imponerade tillsammans med Bacca i början på säsongen och har sedan dess gjort några viktiga mål. Speltiden har dock minskat kraftigt sedan Niangs intåg i startelvan.
Carlos Bacca: Colombianen har visat prov på sin skicklighet flera gånger under hösten, men har också hamnat i perioder där det gått tyngre. Är snabb, kvicktänkt och en klinisk avslutare, precis vad Milan saknat de senaste säsongerna. Bacca håller hög klass.
Vem har varit er klarast lysande stjärna hittills?
Erik Terzi: Svaret är ganska enkelt, vår älskade Giacomo Bonaventura. Jack har verkligen gått från klarhet till klarhet och etablerat sig som vår bästa nyckelspelare under det senaste året. Jag har tjatat länge om tröjnumret och kaptensbindeln - Bonaventura borde egentligen få bära "Il numero 10" och bli vår nya Capitano. Milans nummer 28 kämpar alltid stenhårt och levererar kvalitetsfotboll med kontinuitet oavsett laguppställning och position. Mr. Yellow Tie Adriano förvånade alla med en oväntad last-minute värvning förra sommaren och få anade att det skulle gå så bra. Galliani har själv erkänt att "Bonaventura-dagen" är bland de bästa som har hänt i Milans Calciomercato-historia. Jack var redan på plats i Milano, men slutdestinationen hade svartblåa färger. Efter fyra år i Atalanta skulle Jack skriva historia med ett nytt lag - från Bergamos Neroazzurri till Milanos Neroazzurri. På en timme förändras allt och Bonaventura har plötsligt blivit en Rossonero! Hur hade Milans tabell sett ut i år utan Bonaventura? Forza Jack, vår framtida Capitano!
Är det någon spelare som du är extra besviken på?
Jonas Desai: Mattia De Sciglio: Mitt problem med den 23-årige italienska landslagsbackens har inte med hans bristande beslutsfattande eller hans fantasilösa offensiv att göra. Nej främst handlar det om hans attityd. För när den oundvikliga felpassningen kommer, eller när det överlänga inlägget resulterar i ett inkast till motståndarlaget så kan man bara tolka Mattias reaktion som nonchalans. Han verkar inte ens bry sig. Hans gestikulering efteråt understryker bara hans dåliga attityd. Det kan vara så att pressen som följde med stämpeln "den nye Maldini" blev för svår, och att det sedan dess har spökat med hans huvud. Men det är bara en förklaring, ingen ursäkt.
Hur önskar du att klubben agerar på vintermercaton?
Henrik Edman: Det finns två spelare jag önskar att man gör sig av med så fort som möjligt – Zapata och Honda. Den senare rosar ingen marknad och det är helt ofattbart att han får hållas. Montolivo är ingen spelare som gör mig särskilt glad heller men det finns inget som pekar på att tanken att sälja honom ens har förekommit. Men just Montolivo är det största problemet i dagens Milan. Inte för att han är sämst utan för att tar hans inverkan på spelet i sin centrala roll är alldeles för stor i relation till hans kvaliteter. Montolivo är en garant för att döda tempo med ständiga alibipassningar i sidled, oavsett hur laget förflyttar sig i varje givet ögonblick. En annan central mittfältare är det skriande behovet, men villkoret är att det sker på Montolivos utträde ur startelvan, annars är det helt meningslöst. Det finns många namn som nämnts och som alla vore bättre alternativ, frågan är bara om Milan har slantar och tillräcklig dragningskraft för att lyckas med dem. Jag hoppas på Witsel som förekommit i snacket tidigare. I övrigt tycker jag inte att det är någon katastrof någonstans, utan hoppas bara att Mihajlovic lyckas få det att stämma med de dugliga spelarna som faktiskt finns i truppen.
Vad är en realistisk målsättning för vårsäsongen?
Henrik Brandel: I ligan borde skamgränsen ligga vid att ta sig förbi Empoli och Sassuolo i tabellen och hålla Lazio bakom sig, för en slutlig sjätteplats. Man kan vidare hoppas på att spelet förbättras både i försvaret (där för stora luckor lämnas på kontringar) och i anfallet (där anfallarna haft för dåligt understöd).
Milan har trots en dålig höst fått en utmärkt chans till europaspel nästa säsong då laget fått lättast möjlig lottning i Cupen. Efter seger mot Carpi i kvarten möter man Spezia eller Alessandria i semifinal. Vinst där borde räcka för att knipa den sista europaplatsen.
Henrik Brandel: Underkänd. Denna trupp borde med enkelhet ligga på en Europaspelsplats. Även om Milan betalade för mycket för flera av sina nyförvärv i somras stärktes truppen. Romagnoli är en uppgradering av försvaret, Bacca definitivt så i anfallet och Mihajlovic är (till skillnad från sina två föregångare) en erfaren tränare. Det är helt enkelt inte OK att ta så få poäng mot ligans bottenlag som Milan gjort under hösten.
Vad är du mest nöjd med hittills?
Kaveh Golestani: Sett till höstens insatser är laginsatsen egentligen inte mycket att rosa. Ska man hitta ljusglimtar får jag nog vända mig till enskilda individer, och då är den starkast lysande stjärnan (och det utan konkurrens) Bonaventura. Han har fått flytta runt i positionerna vid behov, är otroligt rörlig och kreativ match efter match och har som grädden på moset också visat en mycket fin vilja och grinta. Kan man lyfta fram honom lite mer och se till att han blir ännu mer involverad kan det egentligen bara gynna Milan. En bubblare är Donnarumma som slagit igenom med dunder och brak och petat självaste Lopez så långt från startelvan att han nu troligtvis försvinner från klubben. Sist men inte minst är jag nöjd med att Mihajlovic äntligen hittat sitt mittbackspar i Romangnoli och Alex. De två har samspelat fint och kompletterar varandra väl, även om det är lång väg till Nesta och Silva...
Vad har varit höstens höjdpunkt respektive lågvattenmärke?
Andreas Wingren: Höstens höjdpunkt för mig är utan tvekan Mihajlovic mod att släppa fram unga spelare och ge dem viktiga roller i laget. Och än mer glädjande är såklart att spelarna som fått chansen har tagit den och faktiskt gjort ett avtryck på vår säsong. Att Romagnoli skulle få mycket speltid var inte oväntat, men att Niang och Donnarumma får stort förtroende och mycket speltid är en väldigt trevlig omväxling för att vara Milan. Även Calabria har gjort bra ifrån sig när han fått chansen, och med tanke på hur vår högerkant ser ut (tittar på er Cerci och Honda) så känns det inte som en omöjlighet med mer speltid under våren.
Höstens lågvattenmärke är att Milan återigen fastnat i gamla hjulspår. Långsamt och slarvigt passningsspel, uddlöst framåt och långtifrån vattentätt bakåt. Under försäsongen fanns det tendenser och linjer i Milans spel som ingav hopp om att det här skulle bli en säsong som äntligen såg annorlunda ut ute på planen. Men icke. Och det är en besvikelse.
Hur har era nyförvärv skött sig?
Tommi Uksila: Alessio Romagnoli: Har bevisat att han håller även i en storklubb som Milan, trots att många var tveksamma till honom på grund av att han ”bara” gjort en bra säsong i Sampdoria. Växer för varje spelad match och visar stora ledaregenskaper. Har ibland slarvat och agerat naivt, vilket fungerar som en bra läropeng för 20-åringen.
Andrea Bertolacci: Man ska inte beskylla Bertolacci för att Galliani lät sig luras att betala hela €20 miljoner för mittfältaren. Hade en väldigt tuff start i rödsvart men precis innan skadan och även nu efter återkomsten har han visat glimtar av den potential han bevisligen besitter. Det har vi sett förra säsongen i Genoa.
Juraj Kucka: Slovaken hade under otaliga mercatoperioder kopplats samman med Milan, och i somras gick affären till slut igenom. Har fortsatt på den inslagna vägen även i den rödsvarta tröjan. Han kämpar och sliter och lämnar alltid planen med en genomsvettig tröja, men mycket mer än så är det inte. Samtidigt visste nog de flesta av oss vad vi skulle få.
José Mauri: Succén i ett Parma i kaos förra säsongen ledde till en fin flytt till Milano för den 19-årige italo-argentinaren. Mittfältaren gjorde en fin försäsong och vi var nog många som trodde att Mauri skulle få en hel del chanser även i ligaspelet under Mihajlovic. Så har dock inte blivit fallet och nu tros han försvinna på lån i januari. En flytt som i sådana fall enbart kommer göra honom gott.
Mario Balotelli: Vilken start det blev när den förlorade sonen återvände till rödsvart. Först ett fint inhopp i derbyt och sedan mål och ytterligare en bra insats mot Udinese lovade gott, men sedan gick ljumsken sönder och mer av Super-Mario har vi inte fått se. Vi får hoppas att formen hållit sig intakt under de dryga tre månaderna i sjukstugan.
Luiz Adriano: Brassen anlände till Milano från Ukraina efter att ha spottat in mål i CL förra säsongen. Förväntningarna på honom var oklara eftersom ingen riktigt visste vad den hårfagre anfallaren kunde ställa till med på den här nivån. Imponerade tillsammans med Bacca i början på säsongen och har sedan dess gjort några viktiga mål. Speltiden har dock minskat kraftigt sedan Niangs intåg i startelvan.
Carlos Bacca: Colombianen har visat prov på sin skicklighet flera gånger under hösten, men har också hamnat i perioder där det gått tyngre. Är snabb, kvicktänkt och en klinisk avslutare, precis vad Milan saknat de senaste säsongerna. Bacca håller hög klass.
Vem har varit er klarast lysande stjärna hittills?
Erik Terzi: Svaret är ganska enkelt, vår älskade Giacomo Bonaventura. Jack har verkligen gått från klarhet till klarhet och etablerat sig som vår bästa nyckelspelare under det senaste året. Jag har tjatat länge om tröjnumret och kaptensbindeln - Bonaventura borde egentligen få bära "Il numero 10" och bli vår nya Capitano. Milans nummer 28 kämpar alltid stenhårt och levererar kvalitetsfotboll med kontinuitet oavsett laguppställning och position. Mr. Yellow Tie Adriano förvånade alla med en oväntad last-minute värvning förra sommaren och få anade att det skulle gå så bra. Galliani har själv erkänt att "Bonaventura-dagen" är bland de bästa som har hänt i Milans Calciomercato-historia. Jack var redan på plats i Milano, men slutdestinationen hade svartblåa färger. Efter fyra år i Atalanta skulle Jack skriva historia med ett nytt lag - från Bergamos Neroazzurri till Milanos Neroazzurri. På en timme förändras allt och Bonaventura har plötsligt blivit en Rossonero! Hur hade Milans tabell sett ut i år utan Bonaventura? Forza Jack, vår framtida Capitano!
Är det någon spelare som du är extra besviken på?
Jonas Desai: Mattia De Sciglio: Mitt problem med den 23-årige italienska landslagsbackens har inte med hans bristande beslutsfattande eller hans fantasilösa offensiv att göra. Nej främst handlar det om hans attityd. För när den oundvikliga felpassningen kommer, eller när det överlänga inlägget resulterar i ett inkast till motståndarlaget så kan man bara tolka Mattias reaktion som nonchalans. Han verkar inte ens bry sig. Hans gestikulering efteråt understryker bara hans dåliga attityd. Det kan vara så att pressen som följde med stämpeln "den nye Maldini" blev för svår, och att det sedan dess har spökat med hans huvud. Men det är bara en förklaring, ingen ursäkt.
Hur önskar du att klubben agerar på vintermercaton?
Henrik Edman: Det finns två spelare jag önskar att man gör sig av med så fort som möjligt – Zapata och Honda. Den senare rosar ingen marknad och det är helt ofattbart att han får hållas. Montolivo är ingen spelare som gör mig särskilt glad heller men det finns inget som pekar på att tanken att sälja honom ens har förekommit. Men just Montolivo är det största problemet i dagens Milan. Inte för att han är sämst utan för att tar hans inverkan på spelet i sin centrala roll är alldeles för stor i relation till hans kvaliteter. Montolivo är en garant för att döda tempo med ständiga alibipassningar i sidled, oavsett hur laget förflyttar sig i varje givet ögonblick. En annan central mittfältare är det skriande behovet, men villkoret är att det sker på Montolivos utträde ur startelvan, annars är det helt meningslöst. Det finns många namn som nämnts och som alla vore bättre alternativ, frågan är bara om Milan har slantar och tillräcklig dragningskraft för att lyckas med dem. Jag hoppas på Witsel som förekommit i snacket tidigare. I övrigt tycker jag inte att det är någon katastrof någonstans, utan hoppas bara att Mihajlovic lyckas få det att stämma med de dugliga spelarna som faktiskt finns i truppen.
Vad är en realistisk målsättning för vårsäsongen?
Henrik Brandel: I ligan borde skamgränsen ligga vid att ta sig förbi Empoli och Sassuolo i tabellen och hålla Lazio bakom sig, för en slutlig sjätteplats. Man kan vidare hoppas på att spelet förbättras både i försvaret (där för stora luckor lämnas på kontringar) och i anfallet (där anfallarna haft för dåligt understöd).
Milan har trots en dålig höst fått en utmärkt chans till europaspel nästa säsong då laget fått lättast möjlig lottning i Cupen. Efter seger mot Carpi i kvarten möter man Spezia eller Alessandria i semifinal. Vinst där borde räcka för att knipa den sista europaplatsen.
Marko Uusitalomarko.uusitalo@svenskafans.com@markowarheart2016-01-15 08:00:00
