Halvtid i Serie B: Livorno
En höst som gått i moll för det forna Serie A-laget. Gustaf Sjöstedt önskar sig mer realistisk rutin till laget.
Hur skulle du vilja betygsätta er höstsäsong?
Med de uttalade förutsättningarna, att klara kontraktet, får en väl anta godkänt, även om vi balanserar nära strecket. Men sett till inledningen, till vad vi ändå tror om spelarmaterialet och den till playoff ändrade målsättningen är det förstås ingenting annat ett stort underkänt.
Vad är du mest nöjd med hittills?
Nära nog ingenting. Att Vantaggiato gör sina mål, att Gonelli och Gasbarro verkar kunna bli fina försvarare, att Lambrughi är Lambrughi.
Vad har varit höstens höjdpunkt respektive lågvattenmärke?
Höjdpunkt var den offensiva kvarteten med Vantaggiato framför Vajushi, Pasquato och Fedato, så länge den höll (tre matcher?). Lågvattenmärket måste väl, tveksamheterna runt Panucci till trots, vara tillsättandet av Mutti som tränare.
Hur har era nyförvärv skött sig?
Våra nyförvärv är ju i det närmaste exklusivt unga inlånade spelare och har skött sig som det också. Bra ibland, dåliga ibland. Någon har kanske rent av varit lysande några gånger medan andra knappt fått speltid. Ingen som bär laget. Som väntat. Av de spelare vi faktiskt värvat mer permanent så har Gasbarro varit oväntat bra på ovan position medan Kukoc varit horribelt otränad.
Vem har varit er klarast lysande stjärna hittills?
Det borde förstås ha varit Pasquato eller Schiavone. Det hade kunnat vara Vajushi eller Fedato om de inte varit skadade nästan hela hösten. Men... Alessandro Lambrughi är ju inte direkt någon lysande stjärna, mer en begränsad spelare, men har axlat rollen som en av truppens få senatorer. Det går aldrig att ifrågasätta insatsen och hans lägstanivå är förmodligen lagets högsta.
Är det någon spelare som du är extra besviken på?
Kanske inte nödvändigtvis för sina insatser på planen men Federico Ceccherini och Maicons frapperande oprofessionalitet är något att vara besviken på.
Hur önskar du att klubben agerar på vintermercaton?
Jag önskar förstås att president Spinelli öppnar sin sedan länge helt stängda plånbok och sätter ett par tre-fyra riktiga, rutinerade, professionella fotbollsspelare. Istället för att svamla fantasier som Diamanti och Paulinho eller fler unga lån som Bonazzoli och Rocca. Kanske en målvakt, definitivt en högerback, antagligen en central fältare och absolut någon som kan konkurera/kompletera på topp. Sälj Maicon och "Cecche" för dyra pengar och lämna tillbaka Vergara, Comi och Bunino.
Vad är en realistisk målsättning för vårsäsongen?
Ja, en ordentlig uppryckning tycker jag en kan begära. Är playoffplats realistiskt? Kanske inte riktigt, men gärna att chansen lever till näst sista omgången eller något sånt.
