Hellas Verona - Juventus
0 - 3

Hellas Verona 0-3 Juventus: Andra raka

Efter en bra premiär där vi slog Como med 3-0 så var det dags för säsongens första bortamatch - skulle vi få se en liknande matchbild som i premiären eller är det ett mer defensivt Juventus som kommer till Verona?

Jag har svårt att förstå att detta bara är andra matchen för säsongen, det är ett helt annat Juventus som spelar en helt annan typ av fotboll - det nästan så att jag känner mig lite förvirrad. Jag har länge väntat på att vi skulle byta spår och anpassa vårt sätt att spela fotboll där vi anpassat sig till dagens modernare och rakare fotboll. Det är så tillfredställande att se oss hålla i bollen, och att vi vid bolltapp genast satte press med 4 spelare samtidigt som laget flyttade upp som en enhet för att vinna tillbaka den. Jag tycker att vi redan nu ser ut som ett lag där alla spelare vet vad dom ska göra i matchens olika moment, en tydlig spelidé helt enkelt. Det är kvickhet där vi grupperar oss i diamant-formationer med mycket rörelse i alla delar av planen.

Efter att ha tagit kommandot från minut ett kändes det bara som en tidsfråga innan det skulle rassla bakom Di Gregorio i hemmalaget, och det visade sig vara så. När matchklockan tickat upp till minut 28 så kommer målet. Efter bollerövring på offensiv planhalva så hamnade bollen hos Yildiz som direkt satte fart och där Vlahovic gjorde detsamma där skapade sig en fri yta och löpte i djupled - tick tick tack, 0-1. Efter en fin första touch med högern lägger han upp den perfekt till hans fina vänsterfot, ett mycket fint anfall med ett riktigt fint avslut - snabbt gick det också. Det tog 5 sekunder från att Locatelli vinner boll 15 meter in i motståndarnas planhalva tills den var i mål. Det är föga förvånande att fotbollsspelare självklart tycker det är roligare att spela en offensiv fotboll, och de som definitivt välkomnar förändringen mest är våra mannar på topp. Vlahovic lyckas helt plötsligt med den där första touchen, en sån liten detalj innebär en stor skillnad när det kommer till slutprodukten - speciellt när det gäller strikers. Jag tycker att han redan under förra säsongen var en av få som ändå gjorde en okej säsong, men där dom där små små misstagen ledde till massvis med "nästan-mål". Och det är just det som är skillnaden, när en striker får flyt och känner medvind så gör det något med en mentalt - dom hamnar i något slags momentum.

Efter målet så drog vi inte ner på tempot och det tog inte lång tid innan det var dags för 2-0 där Bangula för tredje gången skapade sig en fin yta i djupled på vänsterkanten. Efter ett snyggt inspel når bollen som till sist hamnar hos Samona som med en liten gnutta tur nickar in den. Assist och mål från två uppflyttade yngligar från “Next Gen” - vilket sätt att tacka för förtroendet. Vi spelar därefter enkelt av resterande tiden av halvleken och går till halvtidsvila med en tvåmåls-ledning.

Andra halvlek startar där första slutade, samma Juventus - samma intensitet. Det tog sex minuter innan Mbangula återigen har öppen gata på sin kant där han efter en snygg dragning sparkas ned i straffområdet där domaren blåser straff. Vlahovic tar bollen direkt och lägger upp den, han lurar målvakten åt fel håll - stensäkert. En tremålsledning ledning innan timmen spelad - när hände det sist? Trots ett trippelbyte av hemmalaget direkt efter målet så var hemmalaget aldrig riktigt nära bortsett från en chans i slutet av matchen. Att se oss anfalla på bortaplan trots att vi leder med tre mål var något jag verkligen njöt av. Här någonstans började vi sakta dra ned intensiteten, det är en lång säsong och segern var säkrad. Som ni märker så är det en smått euforisk matchrapport. Efter två matcher där vi förvisso ställts mot två lag som förväntas hamna i nedre halvan av tabellen är så är det inte själva vinsterna som är grunden till min glädje. Utan min glädje grundar sig i sättet vi vinner på, det kändes som en evighet sen vi hade en "lätt match" sist - bara en sån sak har iallafall jag saknat. Såna matcher behövs med en lång säsong framför oss där fightas på tre fronter samtidigt nu när Champions League äntligen spelas hemma i Turin igen.

Jag som alltid skriver ned nyckelmoment för att underlätta matchrapporten för min egen del slutar här att anteckna. Ikväll slutar jag istället här för att istället bara njuta av att se Juventus spela fotboll, det känns som en evighet sedan sist. *micdrop*