Himlen kommer alltid att vara blå
Förutsättningarna inför Derby della Lanterna var glasklara. Om något av lagen vinner väntar himmel för det ena och helvete för det andra laget. Kvällen på Stadio Luigi Ferraris blev magisk. Ett fullsatt Marassi fick se Sampdoria vinna med 3-1 och himlen förblev blå över staden Genua.
Text och foto av Andreas Jakob.
GENUA. Att beskriva spelsekvenser i matchen mellan Sampdoria och Genoa känns inte relevant. Jag ska istället försöka beskriva hur jag, känslomässigt, upplevde denna magiska afton på Luigi Ferraris - där två lag spelade för sitt liv.
Två timmar före avspark
Marassi står nästan tomt. Den iskalla luften denna mörkgråa kväll tränger rakt igenom hela kroppen i väntan på att arenan ska fyllas upp. Det känns som en kall novemberkväll hemma i Sverige. Att jag skulle befinna mig i ”exotiska” Italien känns för tillfället helt avlägset. En tanke som sakta men säkert börjar avta. I takt med att matchstarten närmar sig fylls arenan sakteligen upp. De rödblås sång från den norra sidan besvaras av hemmapublikens blåvit-röda sektion på den södra sidan. Hela arenan förvandlads till ett enda stort kaos och det är fortfarande 30 minuter kvar tills att matchen ska börja.
Tifot
Matchen håller på att börja. Gradinata Sud bjuder på ett mäktigt tifo med underbar koreografi och 85 procent av hela arenan förvandlas till ett blåvit-rött inferno. Jag fryser inte längre. Hela kroppen bara skälver av värme och lycka. Hur ska detta sluta? Kan det bli bättre?
Matchen – Första halvlek
Fem minuter in i matchen känner jag en extrem farhåga. Sampdoria har ingen offensiv. Maxi Lopez sitter blott tre meter framför oss på hedersläktaren med kryckor. Nicola Pozzi och Eder – lagets kanske bästa anfallare - är inte heller i spelbart skick. 19-åriga Mauro Icardi känns alldeles för tunn för att hota Genoas stora mittbackar Andreas Granqvist och Cesare Bovo. På andra sidan står Ciro Immobile och Marco Borriello. Genoa har precis det Sampdoria saknar. Ett riktigt anfall. En riktig offensiv!
Men ack så fel jag hade. Det visar sig att Genoa inte har det försvar jag trodde och att Sampdorias försvar överglänser bortalagets mycket duktiga anfallspar. Kapten Danielle Gastadello styr hemmaförsvaret med en järnhandske samtidigt som Granqvist och Bovo - på den andra sidan stundtals ser ut som två yra höns. I takt med att Gradinata Sud fullständigt kör över de rödblå på läktarna så ramlar även målen in för hemmalaget. Andrea Poli gör 1-0 i den 16:e matchminuten. 2-0 kommer 20 minuter senare efter ett självmål av Cesare Bovo. Ett mål som 19-årige Icardi forcerat fram genom att ha sprungit sig loss från Granqvist och avslutat mot mål. Kunde det bli bättre var den eviga frågan?
Icardi har ett friläge i slutet av första halvlek. Frey räddar. Munari är helt fri minuten senare. Frey räddar återigen. Efter halva matchen står det 2-0 till Sampdoria. Den kalla novemberkvällen har förvandlats till en himmelsblå kväll med sång och värme. Inget kan gå fel nu. Eller?
Andra halvlek
Andra halvek börjar. Det syns klart och tydligt vilken betydelse matchen har för båda lagen. Samtidigt som Sampdoria-spelarna blir försiktiga och rädda för att göra misstag - gör bortaspelarna allt för att komma in i matchen mer och mer. Nyinbytte Vargas är ett ständigt hot på sin vänsterkant och Genoa börjar skapa fasta situationer runt hemmalagets mål. Den norra sidan har vaknat. Genoafansens sång bär bortaspelarna framåt och reduceringsmålet hänger i luften. I den 73:e matchminuten gör också duktige Ciro Immobilie 1-2 för Genoa - efter en tilltrasslad situation i Sampdorias straffområde. Kylan börjar krypa allt närmare. Det börjar bli kallt och ruggigt igen. Det som såg så bra ut ser ut att förvandlas till ett helvete. Sången från den södra sidan har avtagit lite samtidigt som den norra sidans mäktiga sång nu bär fram sina rödblå soldater på planen. Det är krig där ute.
Hemmaförsvaret lyckas i alla fall att freda sitt mål och med två minuter kvar av ordinarie tid får Fernando Tissone bollen. Tissone driver bollen framåt och slår en underbar genomskärare till Icardi som är helt fri med Sebastian Frey. Den här gången behöver inte 19-åringen någon hjälp av en Genoa-försvarare. Han skjuter bollen förbi Sebastien Frey. Mååållll!!! 3-1 till Sampdoria!!
Kaos, kaos - ett fullständigt kaos utbryter. Hela Gradinata Sud exploderar. Sampdoria vinner Derby della Lanterna anno 2012 med 3-1. Och mitt i allt står en 19-åring vid namn Mauro Icardi som matchhjälte. Icardi - som värvades för framtiden – fick chansen eftersom alla hans konkurrenter är skadade - och som han tog den. Vilken saga.
Efter matchen
Ingen verkar vilja lämna stadion. Sampdoria-spelarna kommer ut för andra gången för att tacka Gradinata Sud. Det är säkert 25-30 000 människor kvar på arenan och sången ekar över hela Genua. Himlen är inte mörkgrå längre. Den har spruckit upp och blivit blå igen. Sista sången för kvällen spelas i Marassis högtalare. Dom kunde inte valt en bättre låt än Rino Gaetanos låt "Ma il cielo é sempre piu blu".
Himlen kommer alltid att vara blå.
° ° °
En nöjd Andreas (höger) poserar stolt tillsammans med målskytten Icardi och David Chamoun.
En skadad Maxi Lopez på kryckor var ändå på plats för att heja fram sina lagkamrater.
Ciro Immobile i den mixade zonen efter matchen.
Andrea Poli intervjuas av SKY:s reporter efter matchen.
