Julias Romablogg: Il più grande spettacolo dopo il big bang!
Il più grande spettacolo dopo il big bang sjunger Lorenzo Jovanotti på mitt jobb dagen till ära. Det största spektaklet sedan big bang. Det är så det känns. Juventus-Roma. Det är en match som tidigare kallats för the BIG match även fast Roma vart och simmat runt i ingenmansland med betydligt färre poäng än vad man har idag. Om Juventus mot mittenlagsRoma kallas för BIG match, ska man ens våga tänka på vad den här matchen borde kallas? Det måste vara, precis som Jovanotti sjunger, det största spektaklet sedan big bang. Det är en sådan fruktansvärt läskig match så jag vet inte ens om jag kommer våga se den. Eller vem försöker jag lura egentligen? Hur skulle jag klara av att INTE se matchen? Det är en seriefinal. Något som Roma verkligen inte spelar varje dag. Om jag minns rätt var senaste gången lördagen den 27e mars 2010 då Inter kom på besök. En väldigt trevlig tillställning, där jag hade lyckan att vara på plats på Olimpico, som vi efter några om och men lyckades vinna vilket betydde att avståndet till Inter krympte till endast en poäng. Jag ser mer än gärna något liknande mot Juventus ikväll. Men som den otroliga pessimist som jag tyvärr ofta är så är jag inställd på att avståndet dessvärre kan öka till åtta poäng men att om vi nu förlorar så är det inget att gå under jorden över (eller??) för vi har fortfarande gjort en strålande säsong så här långt, det kan ingen säga emot. Jag förväntar mig inte tre poäng ikväll och troligtvis kommer jag att vara nöjd om vi åker hem från Turin med en poäng i bagaget. Rudi Garcia vill dock annorlunda då han i veckan har sagt att Roma inte åker till Turin för att spela lika utan att Roma åker till Turin för att vinna. Jag hoppas verkligen Roma tar vara på den här chansen. Att vi åtminstone bjuder upp till kamp. För är det någon match vi ska vinna så är det den här.
Egentligen är det smått konstigt att man inte tror mer på Roma inför kvällens match. Fast nej ändå inte, för det är inte vilka som helst vi möter. Det är Juventus. Ett väldigt bra lag som hållit en otroligt stabil och hög nivå under hela säsongen och som Roma enligt tradition ofta haft svårt för. Men i år har vi ett bra lag med bra spelare. Spelare som De Rossi, Pjanic, Benatia, Totti, Gervinho och Strootman är inga dussinlirare. Det har de verkligen bevisat på de 17 spelade matcherna. Dem ÄR bra. Vi ÄR bra. Det vet vi ju. Annars hade vi inte legat där vi ligger idag. Men ändå så känner jag mig idag som världens minsta människa. Det känns som Juventus är större och mäktigare än supermaskinen Bayern München medan vi är mindre än lilla Triestina. Imorgon hoppas jag att jag känner tvärtom. Imorgon hoppas jag att avståndet krympt till 2 poäng. Imorgon hoppas jag kunna skriva de två följande orden i Jovanottis låt. Il più grande spettacolo dopo il big bang siamo noi. Det största spektaklet sedan big bang är vi.
Det finns inte mycket mer att säga egentligen. Det känns som hela Italien håller andan för vad som skall hända. 20:45 är det krig. Roma står nu inför ett val. Vi har två olika vägar att välja. Vi har två olika måndagar att vakna upp till. Den ena vågar man inte tänka på. Den andra vågar man inte hoppas på.
