Il Tridente: "Ett tränarbyte bör man nog överväga"
Panelen intar en ny skepnad då Nicole Fältlöv från och med nu ersätter Hampus Nielsen. Veckans ämnen berör mästarna, en fågel som blivit fisk och fenomenet att värva spelare till landslaget.
Enligt Moratti måste Inter sälja spelare för att köpa nya. Tror ni att det blir några nyförvärv i januari och vilka Interspelare riskerar i så fall att säljas?
Magnus Sundberg: Inter hade behövt en målfarlig ytter – någon som är stöpt i samma form som Robben till exempel. En sån spelare bidrar med fart, teknik, precisa inlägg och har förmågan att bryta in i banan och gå på avslut. Inter behöver fler matchvinnare, fler spelare som kan göra allt av inget – någon som kan vända matcher på egen hand, någon som tar initiativ. Men sådana spelare kostar vanligtvis mycket pengar. Och som alla vet så brukar det inte ske några större övergångar under vintermercaton. Jag tror inte att Inter kommer att göra några större inköp under mercaton, utan kanske nöjer sig med att hämta hem Ranocchia tidigare än planerat.
Spelare som inte tillför någonting är Mancini, Suazo och Rivas – de är bara dödvikt. De har onekligen floppat och inte visat någonting i den blåsvarta tröjan – alltså borde man göra sig av med dem så snart som möjligt, helst redan under vintermercaton. Muntari verkar också ligga lite pyrt till. För övrigt så tycker jag det är dags för Inter, och italienska klubbar i största allmänhet, att satsa på sina ungdomar. Obi och framförallt Coutinho är spännande spelare med potential. I synnerhet den sistnämnde kan visa sig bli en stor tillgång – både i ligan och i Champions.
Nicole Fältlöv: Med tanke på att Moratti inte är så nöjd med Inters prestationer och skadelistan växer undrar jag om han inte har ändrat sig nu. Det ryktas om att Inter försöker få tillbaka Ranocchia, men spelaren själv och Preziosi har sagt att det inte kommer ske förrän i juni. Tänkbara namn som ersättare till Samuel är även Agger, Cahill och Barzagli. Jag tror att Maicon förr eller senare lämnar Inter för Real, men frågan är om det sker redan i januari.
Gustaf Sjöstedt: Om Moratti säger att han först måste sälja så är det väl enbart en fråga om att fixa Platinis potentiella fairplayregler. Angående nyförvärv snackas det ju om att man skall plocka över Rannochia redan nu, och det kanske ligger en del i det med Samuel långt från spel. Ytterligare nyförvärv tror jag inte det blir, truppen är fortfarande Italiens starkaste och bredaste och det handlar nog mer att få till ett träningsupplägg som ger Benitez tillgång till lite större delar av den. Jag tror egentligen inte heller någon spelare kommer säljas i januari. Några, som Rivas och Alibec, kanske däremot försvinner på lån.
I fjol var Bari allas favoritöverraskning. I år är man rejält under isen. Vad är det som gått snett för Ventura och vad har man för möjligheter att rädda säsongen?
Magnus Sundberg: Bari överträffade alla förväntningar med sitt fartfyllda spel, sitt mod och beslutsamhet. Det är alltid svårt för nyuppflyttade klubbar att hålla en jämn nivå under en längre tidsperiod. Baris succéartade fjolårssäsong kanske satte ribban på en orealistiskt hög nivå. Kanske drabbades klubben av övermod? Laget har även haft en hel del skador och med spelare som Masiello, Ghezzal, Castillo, Rivas, Almiron och Kutuzov på skadelistan så blir det svårt att konkurrera med övriga lag. Fyra av de här sex spelarna startade för Bari mot Napoli i ligans första omgång så det är spelare av betydelse för laget. Sen får vi inte glömma att Bari tappade både Bonucci och Ranocchia i somras – två av ligans mest spännande backar. De bildade en drömduo i fjol. Jag hoppas verkligen att Bari håller sig kvar i förstadivisionen, då jag tycker att det är en sympatisk klubb, men då krävs det en i det närmaste överjordisk uppryckning omedelbart.
Nicole Fältlöv: Bari hade ett ruskigt bra försvar med mittbackarna Ranocchia och Bonucci. Båda spelarna besitter en enorm potential och laget var onekligen beroende av dem. Bari är inte detsamma utan dem. Barreto har kommit ur sin sprudlande målform och nu är väldigt många spelare skadade. För att Bari ska klara sig säsongen ut krävs en radikal förändring. Förhoppningsvis värvar klubben nya spelare i januari. Det har ryktats om att bland annat Okaka och Stendardo kan ansluta. Sedan verkar tränare Ventura inte särskilt motiverad, så ett tränarbyte bör man nog överväga.
Gustaf Sjöstedt: Bari presterade väl en bit över sin förmåga ifjol med den effekten att det har blivit svårt att veta vad som varit en realistisk målsättning för 2010/11. Den tydligaste förändringen på planen har ju varit att Bonucci och Ranochia försvunnit och inte ersatts, även om den senare egentligen var borta stora delar av fjolårsäsongen också. Att man inte ersatt dem är väl egentligen bara tecken på de problem som gör att klubben ligger sist i tabellen. Man har en ägare, Vicenzo Matarrese, som gång på gång försöker sälja laget och inte verkar intresserad av några större investeringar. När Giorgio Perinetti försvann till Siena försvann den sportsliga kompetens, som legat bakom de senaste säsongernas framgångar. Istället kom Guido Anzelotti, som visserligen fick loss Almirón (till priset av Bonucci), men i övrigt bara lyckats låna in relativt svaga Serie A-spelare som Pulzetti och Ghezzal. På detta kommer naturligtvis att ingen längre underskattar Bari och att Venturas omställningsspel är sönderläst (tänk exempelvis på hur Lazio inte klev över mittlinjen i sin press när man besökte San Niccola).
Självklart kan Bari rädda säsongen, det är trots allt två tredjedelar kvar, men jag ser dem inte, av anledningarna ovan, göra det. Det krävs en hel del för att göra bra affärer i januari och Bari verkar varken ha ekonomiska viljan eller kompetensen för det.
När Camoranesi debuterade i landslaget så accepterades han tämligen omgående av spelarna i Gli Azzurri. När Amauri, för en tid sedan, spelade sin första match för Italien så hördes ett flertal kritiska röster bland spelare. Nu har Ledesma blivit uppkallad av Prandelli. Hur tror du att man kommer att se på detta inom truppen och vad kan det här betyda för landslaget i stort?
Magnus Sundberg: I onsdags i samband med Italiens vänskapsmatch mot Rumänien så fick vi, tyvärr, se rasismen lysa oss i ansiktet med plakat såsom ”Italien för italienare” och ”Nej till ett multietniskt Italien”. Plakaten var riktade mot Ledesma och Balotelli. Den sistnämnde fick även ta emot burop – från bägge supporterleden. Humanismen hade tydligen stämplat ut, gått för dagen.
Ett landslag har ett visst värde för den nationella identiteten, och i somras fick ”det nya tyska landslaget” stå som symbol för ett land som har gjort upp med sin historia – ett land som förespråkar multietnicitet och öppenhet. Det är vackert när det är ärligt, när det är äkta – vare sig man heter Özil och spelar för Tyskland heller om man är mörhyad, som Balotelli, och spelar för Italien.
Vad rörande Amauri och Ledesma så finns det de som hävdar, inte helt utan grund, att spelarna valde Italien som någon sorts nödlösning eller andrahandsval. Sånt väcker känslor, sånt väcker förargelse. Förhållningssättet att det ska vara en ära, en förunnat stolthet, att bära en landslagtröja faller då ner i en fallgrop av falskhet. Till saken hör också att det nästan har blivit trendigt att byta landslag där spelare av olika anledningar – vanligen på grund av konkurrensmässiga faktorer – väljer att representera ett annat land. Då uppkommer en ny situation; de inhemska spelarna tvingas på så sätt att konkurrera både med sina landsmän och med s.k. ”Oriundi” – spelare födda utomlands. Situationen kan lätt skapa osämja, splittring, utfrysning och irritation. Pazzini och D’Agostino har till exempel inte varit sena med att ventilera sitt missnöje över Prandellis inkludering av Oriundi.
Varför väckte inkluderingen av Camoranesi, när denne valde Italien, litet eller inget anstöt medan så inte alls var fallet när det kom till Amauri och Ledesma? Svaret är enkelt. Camoranesi tittade trånande mot Gli Azzurri och vägrade släppa blicken. Flörten besvarades till slut. Amauri och Ledesma däremot, såg sig om – tittade åt höger, tittade åt vänster, tittade upp – och sen när inga andra chanser uppenbarade sig, valde man Italien. Däri ligger en märkbar skillnad.
Nicole Fältlöv: Jag tror att den främsta anledningen till att många, såväl spelare som supportrar, hade svårt att acceptera Amauri i det italienska landslaget var att han från början ville spela för Brasilien. När drömmen inte gick i uppfyllelse öppnade han istället upp portarna för Gli Azzurri. Han berättade att han hade kunnat tänka sig spela för Italien och ansökte kort därpå om ett italienskt medborgarskap.
Spelare som Pazzini och Gattuso irriterade sig på det faktum att Amauri såg Gli Azzurri som ett andrahandsval och visst var det extra känsligt då VM närmade sig och då ”Pazzo” ännu inte hade en säker plats i truppen. Ledesma å sin sida blev italiensk medborgare först efter att ha gift sig med sin italienska flickvän för två år sedan. Han har öppet förklarat sin kärlek till Italien och har även sagt att han känner sig som en italienare. Dessutom har Ledesma aldrig kopplats till det argentinska landslaget. Prandelli har tidigare sagt att han håller ett öga på Ledesma, så egentligen kom det inte som någon jätteöverraskning.
Il mister har även berättat att han mycket väl kan tänka sig att kalla in fler utländska spelare med italienskt medborgarskap i truppen och än har jag inte hört om några klagomål från landslagsspelarna. Det var dock väldigt trist att både Balotelli och Ledesma utsattes för rasistiska glåpord under matchen mot Rumänien. Detta är något Figc verkligen borde ta tag i.
Gustaf Sjöstedt: Ja, har inte Gaetano D'Agostini sagt nåt om att man skall spela för sitt eget land..? Nu är ju inte D'Agostini med i truppen och verkar väl inte vara så nära heller. Men det är väl just de registi som aspirerar på att ta över efter Pirlo som potentiellt skulle uppröras, och kanske med viss rätt också. Samtidigt borde man som italienare vara glad över alla typer av injektioner, inklusive argentinare med dubbla pass, efter de senaste årens trötta landslag.
Skall man bedöma betydelsen på landslaget i stort efter Ledesmas debut skulle det inte behöva betyda någonting. Amauri har ju inte tagits ut något mer och Ledesma imponerade inte direkt. Men det är klart att det är en begåvad spelare och kanske, nu när han är Italienare, den mest naturlige efterträdaren till Pirlo.
Panelen tar gärna emot läsarfrågor. Har du en fråga du vill se besvaras i "Il Tridente" mejlar du den till Italien@svenskafans.com.
