Il Tridente: "Montella är ingen räddare, snarare en temporär lösning"

Il Tridente: "Montella är ingen räddare, snarare en temporär lösning"

Il Tridente diskuterar Montellas tillträde som ny tränare för Roma, Gattusos avstängning och potentiella kandidater till att ta hem skytteligan.

 
I måndags blev det klart att legenden Vincenzo Montella tar över som tränare i Roma. Många ställer sig frågan om L'Aeroplanino kommer att kunna rädda giallorossi. Vad tror ni?

Gustaf Sjöstedt: Att blåsa in lite entusiasm i ett lag som fastnat i någon slags negativ spiral verkar ju Montella helt klar vara kapabel till. Men, och oavsett vad som sägs, tror jag att Montellas uppdrag måste vara att se till att laget avslutar säsongen någorlunda snyggt. Så vad innebär det då att rädda laget i nuläget och då för resten av säsongen? Tja, för en klubb av den digniteten och med den truppen man besitter måste rimligtvis Champions League vara målsättningen, men med tanke på hur oerhört trångt det är om de platserna är det väl frågan om... Kvaliteterna finns förstås i truppen, tradition och entusiasm i Montella, men räcker det? Jag är tveksam.

Nicole FältlövJag blev till en början lite förvånad över att Montella blev Ranieris ersättare, men nu i efterhand känns det mer som ett logiskt val. Montellas goda relation till Roma var givetvis en grundläggande faktor - l'Aeroplanino känner klubben in och ut. Dessutom behövde inte klubben punga ut en rejäl summa pengar för en ny tränare.

Fram till det att Montella ersatte Ranieri var han under ett och ett halvt år tränare för Romas ungdomslag, som under denna säsong vunnit 21 av 21 matcher. Visst kan man inte jämföra 14-15-åringar med Serie A-spelare, men en viss tränarerfarenhet har han. Man har dessutom kunnat få en liten bild av vad Montella gillar för slags spel - med ungdomslaget spelade han alltid med tre anfallare – 4-3-3 eller 4-1-2-3. I sin debut i onsdags valde han dock att köra Spaletti-style med en 4-2-3-1-uppställning. Och en drömdebut fick han allt när laget besegrade Bologna borta. Om Montella är Romas räddare återstår att se. Att det är en sann Romalegend som tar över tränarrodret ger säkert lite hopp åt supportrarna. Jag tror däremot, som många andra, att detta är en tillfällig nödlösning och att vi i sommar istället får se Ancelotti på Trigoria. Chelsea-tränaren uttryckte så sent som i veckan om att han fortfarande drömmer om att få träna Roma, klubben han tillbringade åtta år i. 

Magnus Sundberg: Montella, L'areoplanino, är en behärskad och proffesionell ung man, och verkar – med nyliga intervjuer i färskt minne – vara en person med stor integritet. Den före detta Roma-anfallaren känner spelarna väl, särskilt Totti, och är införstådd i vardagslivet och kulturen i AS Roma. Den här generella förståelsen, och bandet med spelarna, kan om det utnyttjas rätt, vara till hans fördel (även om denna betydelse inte ska överskattas). Risken finns ju dock att han inte ”tas på allvar” av sina lagkamrater, vilket riskerar att underminera hans roll som tränare.
 
Samtidigt är Montellas erfarenhet som tränare begränsad – så sent som i förra veckan tränade han Romas 15-åringar. Valet av Montella, hur komiskt det än kan tyckas, är nog ingen dum idé ändå – inte minst ur ett ekonomiskt perspektiv. Montella är ett fulblodsproffs och har fått en unik chans, det vet han om. Var så säker på att Montella kommer att försöka riva ner himlen för att imponera på tränarbänken i Roma. Montellas tränarförebild är för övrigt ingen annan än Sven-Göran Eriksson. Inte Capello alltså. Vem hade kunnat tro det?
 
Segern mot Bologna lovade åtminstone gott, trots den märkliga laguttagningen (Menéz måste spela från start!). Roma är faktiskt det enda lag, förutom Milan, som lyckats ta tre poäng på Dall’Ara. Inte illa, inte illa alls. Montella är dock ingen räddare, snarare en temporär lösning, och hans uppgift blir att försöka föra Roma till en CL-plats. Det vore, med tanke på rådande förtusättningar, inget annat än en succé. Om detta inträffar….ja, då vill jag se den patenterade flygplansgesten igen… 


Gattusos fyra matchers europaavstängning var för många förvånansvärt långt. Vad anser ni?

Gustaf Sjöstedt: Man kan väl egentligen mest svara på den frågan i förhållande till andra förseelser och de avstängningar de renderat... Zarate fick ju för ett par veckor sedan två matcher (i en helt annan turnering) efter lite stök efter slutsignalen. Skalla, eller nästan skalla, en assisterande tränare är kanske värre än att slå, eller nästan slå, en assisterande domare. Jag vet inte. Tycker på nåt sätt ändå att det är snyggt att Gattuso inte överklagar domen, som som sagt ansetts vara i hårdaste laget.

Nicole FältlövGattusos beteende var rent av pinsamt. Det är ingen nyhet att Rino är en hetlevrad spelare, men nog kan man tycka att han borde ha agerat annorlunda. En professionell spelare med den erfarenheten borde veta bättre. Däremot kan jag förstå hans frustration. Gattuso var irriterad under hela matchen, Milan hade förlorat och Joe Jordan betedde sig onödigt och omoget genom att provocera. Och ja, det råder ingen tvekan om att Gattuso blev provocerad, jag har väldigt svårt att tro att Rino skulle hoppat på Jordan helt utan anledning. Tyvärr finns det inga bevis på vad Jordan ska ha sagt, men om ska tro på det italienaren påstår så var det inga vackra ord direkt. Fyra matchers avstängning anser jag vara rimligt. Många tycker till och med att det är för lite. Men Gattuso har bett om ursäkt samt accepterat sitt straff utan att överklaga. Låt oss nu gå vidare.  
 
Magnus Sundberg: Gattuso är hård mot de hårda. Gammalt Milanello-ordspråk. Och i hemmamatchen i åttondelsfinalen mot Tottenham i Champions League var han hård mot…Joe Jordan? Ja, Gattusos beteende, oavsett om han blev provocerad av hjälptränaren, var ovärdigt en spelare med hans erfarenhet. Särskilt med tanke på att ”Rinho” dessutom var lagkapten för dagen och därmed ska leda laget – inte gnälla, munhugga och gruffa. Cassano, som Gattuso tagit under sina vingar, sade skämtsamt efteråt: ”Ja, det var ju ett snyggt föredöme du satte, jag borde bli din mentor!” Komik.
 
Jag har tidigare sagt att jag förespråkar hårdare straff för osportsligt beteende, såsom bråk och dylikt, och jag väljer att följa en konsekvent linje och säger därmed ”okej” till Gattusos bestraffning. Men då förväntar jag samma konsekventa handlingssätt från de styrande inom Uefa när liknande fall påträffas.   


Vem håller du som favorit att vinna skytteligan i Serie A och varför?

Gustaf Sjöstedt: Det är förstås svårt att se förbi de uppenbara Cavani och Di Natale här. Min känsla dem emellan är att Cavani är lite mer beroende av sitt lag för att hålla igång målskyttet, medan Di Natale visat, inte minst förra säsongen, att han kan producera en hel del mål trots att laget går väldigt dåligt. Det resonemanget talar väl för Di Natale, för kanske tror man fortfarande att det måste gå lite grus i Napolimaskineriet förr eller senare. Men magen och hjärtat säger (och här försvinner förstås logikens räta linje ur resonemanget) ändå Cavani, mycket för att jag hoppas att Napoli kan vara med och utmana om titeln ända till slutet och en förutsättning för det är någonstans att Cavani fortsätter att göra mål med samma frekvens.

Nicole FältlövEdinson Cavani. Redan i debuten mot Elfsborg i somras fick man känslan av att det bara kunde gå bra för uruguayanen i Napoli-tröjan. Under säsongen har han öst in ytterst viktiga mål och att han bara under 2011 hunnit göra två hattrick mot lag som Juventus och Sampdoria säger det mesta. Just nu kan ingenting stoppa Cavani och i Napoli passar han som handen i handsken – även om det ibland kan tyckas att laget är allt för ”Cavani-dipendente”. Det finns dock en spelare jag tror kan utmana Cavani. Totò Di Natale, så klart.

Magnus Sundberg: The Big Gundown. Vem ska bli säsongen ”capocannonieri”? I fjol vann Di Natale med sina 29 mål, och Udineses kapten är tveklöst en av huvudkandidaterna till att vinna skytteligan. Hans kvickhet, fokus och snabba avslut är få förunnade. Lilla Udinese har för övrigt haft ytterligare två skyttekungar genom åren – Amoroso (1999) och Bierhoff (1998). Sen tror jag mycket på Edison ”El Matador” Cavani, som för närvarande toppar skytteligan med sina 18 gjorda mål – uruguayanen är otroligt mångsidig och utgör ett konstant hot i luftrummet. Annars ser jag Inters Eto’o som en utmanare till de övriga två, men jag tror att Pazzini kommer att ta mer utrymme i dagens Inter. ”Men Zlatan då?”, kanske ni tänker nu. Personligen tror jag att Ibras lagkamrater, likt i fallet Eto’o, kommer att ta över en allt större del av lagets målproduktion framöver. Inte minst för att avlasta den ”slitne” svensken. Di Vaio är också en konkurrent i toppen, men har enligt min mening inte samma uppbackning som hans kollegor, vilket är till Bologna-spelarens nackdel.
 
Jag tror att Cavani, om han förblir skadefri, kommer att ta hem skytteligatiteln till slut. Själv är jag mäkta imponerad av anfallarens register, inställning och arbetskapacitet och i Mazzaris Napoli kan det räcka långt. Ingen har vunnit skytteligan två år i rad sedan Signoris dagar i Lazio (capocannonieri 93 och 94), och jag tror inte att Di Natale blir historisk i det här avseendet. Ändock kommer ”Toto” säkerligen att jaga Cavani i toppen.










Panelen tar gärna emot läsarfrågor. Har du en fråga du vill se besvaras i "Il Tridente" mejlar du den till Italien@svenskafans.com

Redaktionenmagnus.sundberg@yahoo.se2011-02-25 16:00:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 11)