Il Tridente: "Pirlo det bästa som hänt Juventus"
Il Tridente är äntligen tillbaka efter ett ovanligt långt sommaruppehåll. Panelen diskuterar det "nya" Juventus, Mangias framtid i Palermo samt Romas mardrömsstart.
Ny arena, ny tränare och ett nytt lag. Juventus rivstartade säsongen med 4-1 hemma mot Parma. Hur kommer det att gå för "nya" Juventus denna säsong?
Nicole Fältlöv: Roberto Mancini har sagt att "Inters era har kommit till sitt slut medan en ny håller på att födas i Juventus". För varje säsong har jag haft ganska höga förväntningar på Juventus då man i princip alltid satsat på ett "nytt Juve" med nyförvärv och en tränare som har stora framtidsplaner för klubben. Som vi alla vet har det ju gått sisådär med dessa projekt. Inför denna säsong känns det ändå som att det är något annorlunda på gång. Man har en tränare som kan och vet allt om laget och som verkar ha fått igång spelarna rejält. Efter att ha följt Juve under försäsongen så har jag verkligen imponerats av spelarnas energi på plan, det känns som att de är redo för något nytt och vill lämna allt det gamla bakom sig.
Sedan tror jag att Pirlo kan ha varit det bästa som har Juventus, och vice versa - Juventus är det bästa som kan ha hänt Pirlo nu. Pirlo behövde lämna Milan, där han för varje år blev mer och mer bekväm i sina kläder. Att se Pirlo spela nu är en fröjd för ögat, och jag har aldrig någonsin tvivlat på vad han är kapabel till att utföra på plan. Det enda han behövde var en ny miljö och nya utmaningar, vilket han lär få i Juve. Sedan är det fantastiskt roligt med en ny arena, förhoppningsvis får vi se fler nya och fräscha arenor i framtiden.
Gustaf Sjöstedt: Det är ju alltid ett ”nytt” Juventus. Varje år skall vara år noll. Varje säsong skall vara säsongen när man äntligen lägger av calciopolioket och åter utmanar i toppen. Istället har vi ju sett hur det motsatta skett istället.
Jag är ganska trött på dessa ständigt nya Juventus och jag är övertygad om man inte är i närheten av att utmana om titeln i år heller (om nån nu trodde det). Jag tycker att man chansar med Conte, det kan bli bra men det är långt ifrån säkert, och jag tycker inte att truppen nödvändigtvis verkar anpassad efter den nye tränaren. Däremot tror jag att man på sikt mycket väl kan vara på väg åt rätt håll nu. Med arenan är man det garanterat. Kan man nu inse sin roll, att nutiden inte är historien, och bygga därifrån tror jag mycket väl att man i framtiden kan se tillbaka på den här säsongen, som den då man äntligen inledde comebacken. Men det är en inledning, det får man inte glömma.
Magnus Sundberg: Juventus tronar på minnen från fornstora dar, liksom Sverige (om man går efter nationalsången...). Man känner någonstanns att man inte är där man borde vara, att ett justitiemord begicks under calciopoli. Det går alltså inte att ta miste på revanschbegäret hos den gamla damen, som tycks växa sig starkare år efter år, och nu har man - precis som när Ferrara utsågs som tränare - valt att spela på nostalgins lyra. Huruvida Conte kan ge någon slags Guardiola-effekt i Turin låter jag vara osagt, men en sak ser jag som särskilt upplyftande; nämligen att Conte väljer att satsa på kantspelet. På så sätt kan man, precis som Cruyff ständigt propagerar för, låta yttrarna slicka linjerna för att dyrka upp svårforcerade försvar.
Det går inte att förbise att lagen som lyckas i Champions League - Barcelona och Manchester United till exempel - har ett utvecklat kantspel och ett högt tempo i presspelet. Där ligger Italien efter. Hur många lag spelar med renodlade yttrar i Serie A? Och vilka kända italienska yttrar kan Gli Azzurri ståta med? Just det. Snabbhet och ett välfungerande kantspel är två framgångsfaktorer i den moderna fotbollen och det tror jag att Conte har insett. Juventus kan mycket väl komma att bli en underdog i scudettoracet, men målet bör rimligtvis vara att nå CL. Det ska hur som helst bli intressant att följa Juventus i år.
Roma föll på Olimpico mot Cagliari även om hemmalaget hade mest bollinnehav. Fanns det ändå några ljuspunkter för Giallorossi, förlusten till trots?
Gustaf Sjöstedt: Ljuspunkter och ljuspunkter... Jag vet inte riktigt. Däremot måste man ju konstatera att Roma befinner sig precis i inledningen av ett projekt, som i alla fall verkar ta klubben någonstans där inget Italienskt lag tidigare varit. Både på ägarsidan och tränarsidan bryter man ny mark och även om det inte finns några som helst garanter för en stundande succé, kan man som Romafan trösta sig med att man befinner sig just i inledningsskedet. Alldeles oavsett vad framtiden bär med sig är det inte realistiskt att se på Roma på något annat sätt än som ett spännande experiment som ännu är i sin linda.
Magnus Sundberg: Roma-fansen applåderade spelarna efter slutsignalen, trots fiaskot på Olimpico. Den enda ljuspunkten är väl att Roma dominerade bollinnehavet och att man stundtals såg spår av Barcelonas tickitacka-spel. Men däri ligger inte Romas problem. I Lupi måste förbättra det kollektiva försvarsspelet - annars är det kört. Jag måste medge att Roma hade fruktansvärt otur då Cagliari - genom mycket stuts och en kyss av Fru Fortuna - lyckades göra ledningsmålet. Men vi har sett det förut, det är ingen slump.
Luis Enrique verkar ha fullt stöd från ledningen, och säger att man inte "satt upp några mål för den här säsongen", vilket är skrämmande i sig om det stämmer. Men som sagt: Roma behöver få tid på sig att bli en kraft att räkna med, både i ligan och i Champions.
Devis Mangia vann sin Serie A-premiär mot Inter. Hur ser ni på den ganska okände tränarens fortsättning i Palermo?
Nicole Fältlöv: Mangia kunde inte ha fått en bättre start som ny Palermotränare. Alla vet att man som tränare för Palermo aldrig sitter säkert - en förlust i samband med att Zamparini har en dålig dag kan sluta med sparken. Enligt bloggen Palermo Offside har Zamparini sparkat 47 (!) tränare under sina verksamma år som klubbägare, inräknat tiden i Venezia. Mangias framtid ligger alltså i hans egna händer. Det viktigaste är att han hjälper spelarna få bättre självförtroende efter en ganska svajig säsong, och inte minst efter att man sålt en hel del tongivande spelare. På så sätt får han ökat förtroende och kan bygga på något nytt och förhoppningsvis stort. Zampa själv har sagt att han hoppas att Mangia är Serie A:s motsvarighet till "Wenger". Med tanke på presidentens brist på tålamod samt impulsiva agerande tror jag inte att det kommer att ske, men jag ser fram emot att se hur det går för Palermo denna säsong. För just nu ser det tämligen ljust ut.
Gustaf Sjöstedt: Mangia är förstås okänd, men helt grön är han inte direkt. Han har ju haft huvudansvar i Varese i flera år i mitten av 2000-talet,hunnit med att avverka ett par mindre spektakulära klubbar och hans framgångar med Vareses primaveralag imponerar. Men på den här nivån är förstås helt oprövad. Men Solignano verkar ha stort förtroende för honom och känner honom förstås väl från båda sejourerna i Varese. Att Solignano är såpass ny i Palermo borde ge honom ett visst svängrum, vilket i sin tur borde kunna ge hans tränare lite frist även om resultaten inte fortsätter komma. Palermo är ju inte heller det enda laget som chanser med tränarposten, så med flera klubbar och tränare med frågetecken att räta ut kan jag tänka mig att Mangias back-to-basics-4-4-2 kan skörda vissa framgångar.
Panelen tar gärna emot läsarfrågor. Har du en fråga du vill se besvaras i "Il Tridente" mejlar du den till Italien@svenskafans.com
