Il Tridente: Italien dikterar inte längre tempot
Hur ska Juventus värva och varför lyckas inte de italienska lagen i Europa. Det är ett par av de tunga frågor som vår expertpanel tar tag i denna vecka.
Del Neri vill värva nytt under vintermercaton då han anser att truppen inte är helt komplett. Vilka spelare tror ni ansluter till Juve i januari?
Gustaf Sjöstedt: Vi var inne på det för ett par veckor sedan och som jag ser det är det en startduglig och målfarlig prima punta, en startande ytterback samt en kompletterande ytter istället för Martinez och Lanzafame, man är i behov av. Säljer man dessutom Sissoko behöver man få in en reserv centralt också. Om man lyckas knyta till sig alla dessa i januari är en annan fråga.
I alla fall. För den senare av dessa positioner tycker jag Schelotto känns klockren. Han har stor potential och det är inte bara frisyren och passet som gör att han känns som en naturlig arvtagare till Camoranesi. För anfallet tror jag både Maxi Lopez eller Matri kan fylla en funktion, men de är kanske inte spelarna att ta Juve till nästas nivå. Pazzini hade förstås varit mycket häftigare, men är därmed också mycket svårare. Ytterbackar...det är väl bara Palermo som har spelare där som kontinuerligt levererar, men Palermo känns för bra på att sälja för att någon skulle vilja köpa av dem. Kanske får man istället kika utanför Italien, men om Glen Johnson är rätt håll att kika åt är jag tveksam till. Men, som sagt; det blir svårt att fylla alla behov i januari, lyckas man med en kvalitetsvärvning skall man vara nöjda.
Nicole Fältlöv: Juventus är främst på jakt efter anfallare samt ytterbackar och det har ryktats ganska mycket om att Matri kan ansluta till klubben i januari. Det blir dock inte lätt att värva Matri, dels för att Cellino inte kommer släppa honom hur lätt och billigt som helst. Milan är även de intresserade av anfallaren och med tanke på Allegris koppling till Cagliari är chansen större att han hamnar hos de rödsvarta. Det ryktas även om att Juventus är intresserade av Di Vaio, ett billigare alternativ för bianconeri. Maxi Lopez och Pazzini har kopplats till Juve, men i nuläget ser jag det som omöjligt. När det kommer till defensiven är Juventus, enligt Corriere dello Sport, intresserade av både Daniel Agger och Glen Johnson. Allt beror också på hur mycket Juve är villiga att spendera.
Magnus Sundberg: För att Juventus på allvar ska kunna bli en kraft att räkna med, både i ligan och i Champions, så behöver man införskaffa ytterbackar av klass, en stjärnanfallare och ett komplement till Krasic. Men jag tror inte att vintermercaton kommer att bjuda på några nyförvärv av den dignitet som Juventus behöver.
Angående anfallsalternativ så är Edin Dzeko Turinklubbens våta dröm, budgetversionen stavas Maxi Lopez. Den förstnämnde kommer man förmodligen att övervaka i sommar. Amauri är en vandrande katastrof (med colombiansk knarkkungs-look dessutom) och lär skeppas iväg om den argentinske centern anländer. Annars, om man nu letar efter en någorlunda överkomlig anfallare, så kanske man borde förhöra sig angående Roque Santa Cruz i Manchester City? Anfallaren har den nödvändiga erfarenheten och skulle tillföra en ny dimension i Juventus anfallsspel med sitt ypperliga huvudspel. Santa Cruz hade en succéartad säsong bakom sig i Blackburn innan han gick till City där han olyckligtvis hamnade i skymundan.
Om vi riktar fokus mot lagets yttrar så tror jag att man är nöjda med Pepe, Lanzafame och Martinez i nuläget. Hade man fått en offensiv ytterback av klass – som även kan spela på en ytterposition – redan under vintermercaton så vore det utmärkt. Den portugisiske talangen Coentrao spås en lysande framtid, och med sin fart och mångsidighet skulle han vara ett välkommet tillskott till Juventus trupp. I övrigt ryktas det om Glen Johnson, liksom hans kollega Daniel Agger. Men som sagt: en offensiv ytterback av rang och ett anfallsalternativ i form av antingen Maxi Lopez eller Santa Cruz hade varit en lyckad vintermercato för de svartvita.
Hur kommer det sig att de italienska lagen har misslyckats så kapitalt i Europa League?
Gustaf Sjöstedt: En idé det talats om är avsaknad av tempo, tillsammans med en oförmåga att hålla även ett lägre tempo kontinuerligt genom matchen. Att det tempostarkaste laget vinner tror jag inte ett dugg på, men däremot har det laget som kan kontrollera tempot en stor fördel. Just att kontrollera tempot har varit en italiensk paradgren historiskt sett, men kanske är italienska lag helt enkelt för närvarande sämre på det.
Att sedan Juventus går dåligt har väl också sin förklaring i att det med Juventus-mått mätt är en Kalle Anka-turnering. Det spelar ingen roll att klubben inte varit i topp sedan calciopoli. Juventus är ändå inte en klubb som kan, eller ens bör, ta Europa League på allvar. För Palermo, Samp och Napoli gäller inte det resonemanget, men det är å andra sidan lag, (tränare, sportchefer och spelare) som inte har vanan att spela på flera fronter och, i motsats till Fiorentina förra året, har ligan istället fått prioritet.
Nicole Fältlöv: Jag kan tänka mig att de flesta i Italien förringar Europa League och dess betydelse. Turneringen är långt ifrån lika prestigefylld som Champions League och förmodligen är det just detta faktum som bidragit till att de italienska lagen misslyckats i EL. Napolis president De Laurentiis har vid ett flertal tillfällen öppet berättat att han inte bryr sig om Europa League. De Laurentiis har dessutom pratat med Platini och föreslagit att man borde slopa Europa League för att istället öka Champions League med fler lag. Samtliga lag slåss hellre om en Champions League-plats och lägger därför all fokus på Serie A. Förmodligen vill man heller inte belasta spelarna så att de drar på sig onödiga skador. Det är helt enkelt Champions som gäller. Inget annat.
Magnus Sundberg: Spegel, spegel på väggen där… Nej, man behöver ingen magisk spegel som i "Snövit och de sju dvärgarna" för att förstå att det inte är de italienska lagen som är skönast i Europa League. Personligen så tror jag att ett stort mått av likgiltighet inför turneringen i samband med ett uselt presspel och undermåligt tempo är några anledningar till varför de italienska lagen har misslyckats i turneringen. Men det räcker inte som förklaringar. Lag såsom Napoli, Sampdoria och Palermo är inte vana att spela i Europa, och det märks. För övrigt så tror jag att Napoli ger blanka fan i Europa League, att Sampdoria hade svårt att smälta kvalmissen i Champions mot Werder Bremen och att Palermo drabbades av tokhybris. Juventus? De svartvita är bara intresserade av ta på sig finskorna, dansa fram på röda mattan och glida in på scenen där man hör hemma – Champions League.
I helgen möttes Parma och Udinese, två lag som bytte tränare med varandra i somras. Vilken klubb drog egentligen det längsta strået i det bytet?
Gustaf Sjöstedt: Baserat på förra säsongen var väl valen av tränare ganska logiska för respektive klubb. Parma kom från en stabil säsong och satsade uppåt, men deras offensiv imponerade aldrig och Marinos lätt Zeman-artade approach skulle råda bot på det. I Udine var det tvärtom defensiven som behövde skärpas upp och stabilitet som behövdes efter förra säsongens nära-nedflyttning-upplevelse och in kom en mer traditionellt italiensk tränare. Sett i det perspektivet kan man argumentera att Udinese dragit det längsta strået; man sköter sig OK framåt (eller Di Natale gör det) och bakåt. Parma har å andra sidan inte fått någon vidare fart framåt, trots ett gäng potentiellt kreativa alternativ.
Men egentligen är det väl ganska jämt skägg kan jag tycka. Skillnaden är väl att Guidolin nått sin peak, han gör det han gör och har en högsta nivå mellan mitten och Europa, en placering Udinese verkar nöjda med. Marino kan mycket väl ha sin peak framför sig, men ger inte samma trygghet och är i dagsläget lite mer chansartad.
Nicole Fältlöv: Parma har under de senaste veckorna onekligen fått en nytändning. Innan förlusten mot Inter hade laget endast en förlust på sju matcher. Parmas insats mot Inter var dessutom riktigt bra och man lyckades skapa en hel del målchanser. Vinsten mot Udinese var välbehövlig, inte minst för självförtroendet. Ett tecken på att det går framåt för Marino och hans mannar. Jag ser däremot Udinese som ett starkare lag - både defensivt och offensivt med Di Natale i spetsen.
Magnus Sundberg: Jag tror att Udinese drog det längsta strået när Guidolin tog över tränarbänken. Laget har hittat en fin balans mellan sitt offensiva och defensiva spel, och är särskilt svårslagna på hemmaplan. Guidolin kan göra mycket av litet, och nu har han en starkare trupp med fler alternativ framåt. Dessutom har Udinese enligt min mening en högre högstanivå än Parma, särskilt när "småzebrorna" spelar på Friuli. Udinese måste dock förbättra sitt bortaspel om man siktar på att nå till Europa i år.
Panelen tar gärna emot läsarfrågor. Har du en fråga du vill se besvaras i "Il Tridente" mejlar du den till Italien@svenskafans.com