Atalanta - Juventus
Inför Atalanta - Juve: Allt att förlora i Bergamo
Ett formstarkt hemmalag mot ett jagat bortalag, så ser förutsättningarna ut inför morgondagens lunchmatch. Kan Juve undvika att förlora så är mycket vunnet i jakten på CL-platserna. Om inte kan det bli ett väldigt jobbigt upplopp av Serie A.
Inbördes kan avgöra slaget om CL.
Det vat ett tag sedan Juve vann över Atalanta i ligan. Förra säsongen blev det en torsk och ett kryss och i det förra mötet slutade det med ett kryss på hemmaplan. Bara det skulle vara en bra anledning att vinna imorgon. Men den här matchen betyder (tyvärr) mycket mer än bara revanch. Med fem poäng ner till jagade Atalanta har Juventus inte råd att förlora. Speciellt eftersom det skulle betyda att blåränderna vinner inbördestabellen i så fall. Och då skulle Bergamoklubben vara farligt nära att köra om den gamla damen på upploppet av säsongen. Ett kryss för Juve medan Atalanta vinner och vips så är dom före. Det är en väldigt liten marginal. Med tanke på formen som Allegris lag har visat upp den senaste tiden så har jag svårt att se att Juve går rent mot Cremonese, Empoli, Milan och Udinese. Atalanta har tre raka segrar i bagaget så jag klassar deras möjligheter att vinna mot Salernitana, Hellas, Inter och Monza som större. Det kommer bli en kamp ända in på målsnöret och då räknas varje liten fördel man kan skaffa sig.
Om Juventus däremot skulle gå och vinna vågar jag nästan säga att Atalanta är avhängda, nio poäng upp på fyra matcher tar dom inte igen. Då är det ”bara” Inter/Milan och Roma som kan strypa det enorma cashflow som en CL.plats innebär. På planen i alla fall, vad som händer i rättsalen vågar nog ingen sia om.
En fullt frisk anfallslinje? Kors i taket.
Det var ett tag sedan Allegri hade alla sina tre strikers till förfogande. Även om ingen av dom direkt har öst in mål den här säsongen så känns det bra att åtminstone ha alternativ på topp som inte heter Di Maria eller Chiesa. Jag är trött på att se spelare på fel positioner. Även nämnda Di Maria och Chiesa ska vara friska och Cuadrado är det inte heller något fel på så det kan vara första gången alla offensiva vapen finns tillgängliga samtidigt. I och med att matchen mot Sevilla spelas först på torsdag känns det som upplagt för att starta med den 4-3-3 som jag tror hela Juveland går och väntar på just nu. Och det hade ju varit värt att slå på Cmore bara för den sakens skull.
Å andra sidan är Allegri inte den som chansar. Med Bonucci tillbaka i backlinjen kan han mycket väl välja att spela med tre där bak och tvinga upp Di Maria eller Chiesa på topp. Hur som helst så finns i alla fall möjligheten att byta uppställning vilket jag uppskattar. 3-5-2 är död för mig.
Ytterligare påfyllning från NextGen?
De Sciglio pajade knät mot Lecce vilket självklart är tråkigt. Inte för att han är en central pjäs i truppen, Juve borde klara sig utan honom dom sista 30 dagarna på säsongen, men knäskador är alltid en bummer. Det öppnar däremot upp för nästa ungtupp från Juves B-lag, Tommaso Barbieri. Hittills har det blivit en start och ett inhopp för 20-åringen och även om han inte dominerade sin kant så gjorde han heller inte bort sig. Att han får minuter under vingarna är inte bara kul att se, det kan också komma att bli viktigt inför mercatoplanerna i sommar.
Ytterbackspositionen är nämligen den tunnaste i det här fuskbygget till lag och om turen är med oss får varken Sandro eller Cuadrado förlängt kontrakt efter den här säsongen. Då har vi bara Danilo och en långtidsskadad De Sciglio kvar som kan spela där ute på kanten. Att behöva värva tre ytterbackar skulle sätta djupa spår i en redan skral plånbok så låt oss hoppas att Barbieri visar sig vara the real deal. Det skulle kännas betydligt bättre inför det här årets Silly Season.