Inför derbyt: Inters viktigaste spelare
Söndagens derby har alla ingredienser man behöver för en bra fotbollsupplevelse. Temperaturen stiger för varje timme och alla blickar riktas mot Milano. Inter-redaktionens Daniel Hamilton berättar vem han tror är bortalagets viktigaste spelare inför slaget på Meazza.
Walter Samuel. Il muro.
Med ett ansikte karvat ur sten och en profilbild som hämtat från en karaktär ur Prison Break, säsong 3, Sona-fängelset, så har han den viktigaste rollen i morgondagens derby.
Vissa spelare i framgångsrika lag finns där, oavsett motstånd, oavsett uppställning, oavsett taktik. De står för pålitligheten och stabiliteten. De viker aldrig ned sig. De svär och spottar. De gestikulerar.
Mittbacken har en otacksam roll, få misstag om ens något misstag kan förlåtas, precis som för målvakten. De skall leda laget, lyfta laget precist vid offsidefällan, de skall peka med hela handen, de ska få den vimsige ytterbacken att fatta när det är dags att lyfta eller att falla tillbaka.
Den karge argentinaren har haft en bra karriär, den börjar se sitt slut. Likt en boxare som vet att han kanske kan klara två-tre titelmatcher till, vet Samuel att detta och nästa säsong kan vara den sista då han kan konkurrera med yngre förmågor som flåsar honom i nacken, som kurerar snabbare efter skada, som får mer och mer rutin för att slå sig in i laget.
Innan han tog atlantångaren över till Europa från Argentina så hade han lämnat ett bra avtryck i Diego Maradonas gamla klubb, Boca Juniors. Snabbheten, duktig i spelet med fötterna, men framförallt den kompromisslösa inställningen och hårdheten, attribut som gjorde att scouter för Roma fick presidenten att öppna plånboken rejält.
Efter en femårig sejour i AS Roma, med en scudetto och spel i trebackslinje till spanska Real Madrid, där plånboken fylldes på, men där spelet på planen inte alls fungerade och där han skulle hålla ihop försvaret med offensivglada spanjorer vid sin sida. Hans rykte i Italien hade dock inte försämrats utan Massimo Moratti övertygades att köpa tillbaka honom till Italien, och Internazionale för €16 miljoner.
Första säsongen i Nerazzurri vart klart godkänd, konkurrensen med Ivan Cordoba och Marco Materazzi, sporrade. Därefter har tunga skador kommit och rivit upp sår under hans säsonger, minns väl både knäskadan i derbyt mot Milan 2007 och mot Brescia 2009. Men Samuel har ständigt återkommit från sina skador. Walter Samuels insats under trippelsäsongen var inget annat än ett mittbacksspel i den högsta skolan.
En ny parhäst i Lucío gjorde att de påminde om raka motsatsen till Milans eleganta mittbackspar, Silva-Nesta. Där de rödsvarta spelar sig ur situationen och sällan ser ut att lämna planen med minsta fläck på tröjan så ser firma Björnligan i blåsvart ut som att de mestadels har spelat med de skitigaste tröjorna. Samuel har manglat någon, fått ett gult kort, raderat bort sin motståndare, skrämt skiten ur en liten ytterspringare, dragit sönder en motståndares tröja efter en hörnsituation och räddat Lucío som fått för sig att han är en gudabenådad trequartista.
Lucío har fallit teatraliskt två-tre gånger, nickat undan bollen i straffområdet för femtielfte gången, rensat med en bicycleta och sträckt ut sin tå i allra sista sekunden för att hindra en motståndare.
Två busar som kyrkoherden inte kanske varit villig att släppa in i sin kyrka, men mot bättre vetande sedan fått förklarat för sig att utanför planen är de korgossar där Lucío är starkt troende kristen medan Walter Samuel hör till det judiska släktet.
Söndagkvällens derby kan mycket väl avgöras i kampen mellan Inters mur ,Walter Samuel, och Milans pansarvagn, Zlatan Ibrahimovíc. Är Samuel på planen brukar Lucío höja sitt spel, spelar Samuel bra, spelar garanterat Lucío bra.
Måtte muren hålla.
