Inför Lazio -Milan: Vi vet hur det slutar
Med risk för att låta överdrivet pessimistisk har jag som luttrad Laziosupporter lärt mig en sak. Vi kan inte vinna mot Milan. Vi lär inte vinna i morgon heller. Traditionens ok hänger som ett mörkt regnmoln över Lazio, och låt oss komma överens om en sak: att genast kasta alla illusioner om vinst i papperskorgen. En usel mercato gjorde för övrigt inte saken bättre.
För den som inte riktigt förstår sig på min uppgivenhet kan jag glatt (nåja) informera om att Lazio inte vunnit mot Milan i ligan på de tjugosju senaste försöken. Tjugosju! Det är fjorton år av ligaspel sedan som Lazio sist fick sträcka armarna i skyn efter att ha dragit det längsta strået mot de rödsvarta djävlarna från Milano. Att vi förlorade fem i rad mot Roma, tja, det kan vi ärligt talat förklara delvis med svaga domarinsatser samt ren och skär otur. Att vi däremot inte vunnit mot Milan på tjugosju försök - det är inte rimligt att ens försöka snacka bort. Det sägs att hoppet är det sista som överger en. Är det så? Jag vet inte vad ni säger, men jag har slutat hoppas. Tråkigt nog.
Nog om pessimistiska tankegångar och grusad framtidstro - det ska i alla fall spelas en fotbollsmatch i morgon kväll mellan två topplag, elva mot elva, Klose mot Nesta, Dias mot Ibra, Ledesma mot van Bommel. På Lazios hemmaplan. Och i fotboll kan ju som bekant allting hända. Fotbollsvärlden är för övrigt en högst dynamisk sådan och mycket har hänt den senaste tiden, inte minst gällande skador, men också med försäljningar av spelare och semikaos inom klubbarna. Floppen Djibril Cissé - ett smärtsamt faktum men ändock ett sant sådant - har lämnat oss för Queens Park Rangers. Samtidigt har Antonio Candreva och Emiliano Alfaro anslutit. En skicklig men ytterst svajjig romanista och en skadedrabbad anfallare, ingen Honda, ingen Nilmar, ingen spännande lirare alls. Det är svårt att vara nöjd. Men även Milan har lyckats med två riktiga "supervärvningar", för att använda ett uttryck favoriserat av skvallerpressen - Sulley Ali Muntari och Maxi Lopez. Personligen förstår jag inte alls hur man tänker där, men vem är jag att uttala mig...
Formkurvan för Lazio är rätt okej. Av de senaste fem tävlingsmatcherna har man vunnit tre (Chievo, Atalanta i ligan och Hellas i Coppa Italia) men också förlorat två (Milan i Coppan och Inter i ligan). Segern över evigt jävliga Chievo var viktig, men samtidigt har Lazio oerhört mycket kvar att bevisa när det kommer till de stora matcherna. Det håller inte att förlora mot toppkonkurrenter som Juventus och Inter, och matchen på onsdagskvällen är givetvis av samma dignitet. Matchen blir tveklöst oerhört tuff och ska vi ta poäng kan Lazioförsvaret inte bjuda på något överhuvudtaget. Samtidigt måste Klose hugga som den världsanfallare han är, på Ledesmas passningar eller i samspel med Hernanes.
Matchen visas på TV11 med start 20:45. Även om somliga tillsammans med mig kastat hoppet i papperskorgen har onekligen mirakel skett genom åren. Det skulle vara glädjande att få bevittna ett sådant på onsdagskvällen. Gud?
Troliga startelvor
Lazio: Marchetti; Konko, Biava, Dias, Radu; Matuzalem, Ledesma; Gonzalez, Hernanes, Lulic; Klose.
Milan: Abbiati; Abate, Nesta, Thiago Silva, Mesbah; Ambrosini, Van Bommel, Nocerino; Emanuelson, Robinho; Ibrahimovic.
