Inter - Atalanta
1 - 0

Inter - Atalanta 1-0: Ett steg närmare titeln

FC Internazionale Milano fyller 113 år imorgon och de senaste 11 åren har varit tuffa för den stora och framgångsrika italienska bjässen från norr. Men kanske kan Inters 113:e år krönas med en titel. Efter lagets fantastiska, nästan ofattbart starka defensiva insats så ska det mycket till för att Inter ska tappa titeln. Imorgon kommer del ett i ett dokument om Inters historia, för då firar vi vår älskade förening.

Inters fem första minuter var bra, men sedan blev det tydligt att det var två mycket bra lag som ställdes mot varandra. Lagen kändes på varandra och hotade i vågor. Inget lag var dominant, men Inter hade nog inte riktigt den starten man ville. Atalanta hade mycket boll på Inters högersida. I den tolfte minuten fick Antonio Conte en varning för att ha tjafsat alldeles för länge med domare Maurizio Mariani. Ett korrekt beslut då han höll spelet avbrutet i trettio sekunder. Det var ett onödigt gult från Conte och ibland undrar man varför han inte bara kan lugna ner sig.

Första kvarten var en dålig kvart totalt sett för Inter. Det kändes som att Atalanta hade fått matchen dit de ville. Inter försökte få Romelu Lukaku frispelad flera gånger men han är välmatchad av Cristian Romero när det kommer till fart i djupled. Vid ett tillfälle i den 14:e minuten var det nära att det resulterade i ett mål framåt för Inter. Cristian Romero var väldigt nära att chippa över sin egen målvakt Marco Sportiello men keepern lyckades precis nicka ut bollen till hörna. Det blev till ett onödigt spännande hemspel, något som kanske var Inters bästa chans första under de första 15 minuterna.

I den 25:e minuten borde Inter ha gjort mål då Romelu Lukaku nästan blev helt ren med målvakten, men han insåg inte att Achraf Hakimi stod fri i straffområdet och redo att avsluta direkt om möjligheten hade kommit. Men istället så kom försvaret ikapp Lukaku och när han väl spelade tillbaka bollen till Lautaro Martinez så var det för sent.
Den initiala matchbilden som talade till Atalantas fördel ändrades sedan till en matchbild där Inter, om än inte på något sätt styrde matchen efter sina styrkor, faktiskt kunde hålla i lite boll och på så sätt också begränsa Atalantas möjligheter att anfalla. Det innebar dessutom att Inter oftare kom upp i anfallsförsök av andra former än bara omställningar och snabba anfall.

Spelare som Achraf Hakimi och Arturo Vidal som hade det riktigt tufft i början, kom in i matchen lite mer. Det gäller framförallt Hakimi, men Vidal borde nog inte ha fått starta matchen överhuvudtaget. Robin Gosens var matchens bästa spelare i den första halvleken och den näst bästa var mittbacksmonstret Berat Djimsiti. Båda i Atalanta, med andra ord. Inter var inte dåliga men skapade nästan inget framåt.

I halvtid kom Josip Ilicic in för Atalanta istället för Ruslan Malinovskyi. Bortalaget var också det laget som var mest ivrigt i inledningen av den andra halvleken. Även om Berat Djimsiti i bortalagets försvar var bra, så borde han fått flera frisparkar emot sig i duellerna mot Lukaku. Om inte ett gult kort. I den 52:a minuten blev Arturo Vidal utbytt efter en svag insats. Christian Eriksen fick komma in på hans plats och danskens spelförståelse saknades de första 50 minuterna. Direkt på första hörnan gjorde Inter 1-0. Efter en tilltrasslad situation där Inter borde ha fått straff. Men Milan Skriniar tog emot en fin framspelning från Alessandro Bastoni genom att enkelt slå in bollen med sin högerfot.

Nu var det inte direkt på Eriksens hörna som man gjorde mål utan efter ett antal studsar, men Antonio Conte fick effekt direkt på sitt byte. Påeldade av sitt ledningsmål så började Inter se starkare ut. Romelu Lukaku fick sin andra “nästanchans” i den 57:e minuten. Efter att Rafael Toloi halkat i en duell med belgaren så kom han fri med målvakten men Cristian Romero lyckades med sin imponerande fart, för att vara mittback, komma tillbaka och rädda dagen för Atalanta med en fantastisk brytning. Det resulterade i en helt ofarlig hörna.

Bara en minut senare blev just Cristian Romero varnad för att ha gått upp med sulan i en luftduell med Lautaro Martinez. Christian Eriksens inhopp gjorde Inters mittfält till en faktor i matchen. Från att ha varit ganska osynligt till att Inter faktiskt kunde ha boll i perioder. Även om Atalanta kunde komma in i perioder av konstant press så såg inte Inters mittfält lika icke existerande ut. I den 70:e minuten kom Serie A:s största supersub in när Luis Muriel ersatte Duvan Zapata i Atalanta. Bara några minuter senare kom Aleksei Miranchuk in istället för Matteo Pessina.

Colombianen Muriel skulle visa sig vara en positiv injektion och han stod för Atalantas farligaste chans i den 75:e minuten då Samir Handanovic fick stå för en mycket bra räddning. I samband med det gjorde Inter ett dubbelbyte. Marcelo Brozovic och Lautaro Martinez gick ut och Istället kom Roberto Gagliardini och Alexis Sanchez in. Inter hade ingen särskilt rolig sista halvtimme. Atalanta ville verkligen få sin välbehövliga kvittering, kanske även välförtjänta. Men Inter såg ut att spela av matchen på ett mycket bra sätt. I minut 81 kom ett dubbelbyte för Atalanta. Jose Luis Palomino och Mario Pasalic ersatte Remo Freuler och Berat Djimsiti.

Mario Pasalic just skulle komma väldigt nära att kvittera i den 84:e minuten då han mötte ett hårt inlägg med foten och smällde bollen precis utanför. I samband med det kom Matteo Darmian och Danilo D’Ambrosio in istället för Achraf Hakimi och Ivan Perisic på kanterna. Bytena gav energi till Inter och för första gången på länge så höll faktiskt Inter i bollen. Till slut visade det sig att Nerazzurri kunde hålla undan och vinna. Nu är laget på helt rätt väg. Mot det enda som räknas i år.

Vinst i fyra toppmöten i rad - tre hålla nollor
Inter spelade av matchen på ett oerhört bra sätt mot Italiens näst bästa offensiva lag. Betydligt starkare framåt än Juventus och Milan men inte ens Bergamos bidrag till Serie A kunde göra mål på Inter. Lazio gjorde ett mål på Inter men inte mer. Nu är laget uppe på 10 hållna nollor.

Ett av de sista riktiga hindren avklarade - nu återstår tolv finaler
Napoli, Juventus och Roma finns kvar bland lagen att möta. Det två sistnämnda i de två sista omgångarna. Det gäller nästan att ha titeln i hamn när man åker till Juventus stadium i maj. Det är ingen omöjlighet om Inter fortsätter att vinna som de gör just nu.

Tio raka segrar på hemmaplan - håller sviten in i mål?
Just nu ser Inter ostoppbara ut på hemmaplan. Den typen av seger som Inter tog idag hör inte till vanligheterna. Ett skott på mål och ett mål. Ett resultat som tyder på stor defensiv skicklighet. De tre bästa spelarna var Stefan de Vrij, Milan Skriniar och Alessandro Bastoni. Tätt därefter kommer Samir Handanovic och Nicoló Barella. Och Achraf Hakimi för hans viktiga, vågade duellspel.

Imorgon firar vi Inters 113 första år som förening. Då kommer ett dokument av Inters historia hittills i två delar. Håll till godo!

Forza Inter!