Inter-Brescia 1-1:
Frågetecknen växer sig allt större
De regerande mästarna fick bara med sig en pinne från hemmamötet med nykomlingarna Brescia, trots att man länge dominerade matchen spelmässigt. Efter att Carraciolo flaxat en boll förbi Samuel och Castelazzi backade gästerna hem och Inter fick allt som oftast nöja sig med att skjuta på täckande försvarare. Samuel Eto’os mästerliga straff i den 73:e minuten gjorde emellertid att vi inte helt behövde tappa ansiktet.
Inför matchen hoppades många interisti att laget skulle räta ut en del frågetecken som hopat sig efter de senaste veckornas tveksamma spel. Hur lyckas vi ersätta våra skadade nyckespelare? Hur är egentligen våra friska stjärnors form? Hur mycket av Benítez snack om ”ball possession” är just snack? Är försvaret – som stundtals fallerat totalt på sistone – verkligen så dåligt som statistiken visar?
Rätade man ut något av dessa frågetecken genom att tråckla sig till ett kryss mot Brescia då?
Nej.
Stjärnornas form – väntar vi på fortfarande
Ifjol dansade Wesley Sneijder, Maicon och Diego Milito laget till tre titlar och var fullständigt fenomenala. I år har det gått trögare. Wes har allt som oftast kämpat och försökt – men de facto inte fått samma utdelning som ifjol. Maicon har varit en skugga av sig själv och tidigare i veckan blev det nästan pinsamt uppenbart när han agerade rudningsmärke för Gareth Bale på White Heart Lane. Milito har gått från stekhet till iskall på en sommar. Och inte blev det bättre igår.
Sneijder inledde förvisso matchen positivt från sin mer tillbakadragna roll på mittfältet. Fick styra och ställa som han ville och fördelade bollen bra i 30 minuter, och hade en riktigt farlig frispark som Arcari dock parerade snyggt. Men även om Wes uppfattades som pigg så har han fortfarande en bra bit kvar till vårformen.
Mot ett lag som Brescia ska Maicon kunna komma till sin fulla rätt. Han ska kunna dominera högerkanten på egen hand, både offensivt och defensivt. Han inledde också piggt men redan efter 25 minuter tog han sig för låret och tecknade för byte.
Il Principe sprang och sprang men hittade aldrig målet. Fick förvisso inte så mycket bollar att jobba med då Bresciaförsvaret föll extremt djupt (nio man i backlinjen mot slutet) men brände framförallt en gratischans i 95:e matchminuten. Det hade aldrig Milito anno 09/10 gjort.
Skadeläget – förvärrades
Med tanke på att vi i stort sett inte hade några defensiva mittfältare att tillgå fick Benítez lov att förmera ett 4-4-2 med Wes och Zanetti på mitten. Det kändes som ett logiskt beslut då alternativet hade varit att starta med Obi eller Nwankwo och även om de båda ungtupparna är lovande så kändes det väntat att Rafa inte vågade göra just det.
Allt eftersom matchen fortskred fylldes vår sjukstuga på allt mer och Maicon fick ersättas av Cordoba, Sneijder av Obi och Samuel av Santon. När Samuel gick ut flyttades Cordoba in i mitten och Santon fick fritt spelrum till höger. De båda gjorde stabila inhopp men överglänstes samtidigt av Obi som rev loss ordentligt på mittfältet. Han besitter en otrolig fart och när han väl får lite utrymme är han absolut inte rädd för att fylla på framåt.
Värst av gårdagens skador verkar Samuels knäskada vara. Den hårdföre mittbacken fick en riktigt otrevlig smäll när han kom knä-mot-knä med Caracciolo och det rapporteras nu om att det kan vara korsbandet som har gått. Är det så kan säsongen redan vara över för vår argentinske bjässe och med tanke på hans tidigare knäproblem skulle detta tragiskt nog kunna vara början på slutet av Samuels karriär..
Skadeläget är minst sagt prekärt även om inhopparna håller mot lag som Brescia och Lecce. Det mörka moln som nu hopar sig vid horisonten är ju dock Derby della Madonnina som bara är ett par veckor bort.
Possession – meningslöst om man inte gör någonting av det
Rafa förklarade att han ville se ett Inter som kontrollerade sina matcher spelmässigt när han anlände i somras. Visst hade vi mest boll mot Brescia och vi kontrollerade onekligen matchen mer eller mindre från start till mål. Men det spelar ingen roll när man inte lyckas få in bollen. Vi sköt och sköt, men Bresciaförsvaret täckte våra försök – varje gång. Det var först när Eto’o blev nedriven i straffområdet och tilldömdes en straff som vi blev farliga på riktigt. Arcari gjorde en bra match i Bresciamålet men man ska absolut inte förglömma att han hade ett helt lag som täckte skott åt honom i drygt 70 minuter.
Försvaret – imponerade knappast
Förra säsongen hade vi ett lag som var bäst i världen på att försvarar sig. I år har vi läckt betydligt mer och matchen mot Brescia var inget undantag. En ensam anfallare – i form av Caracciolo – satte griller i huvudet på vårt försvar och gång på gång skapades det lägen ur situationer som vi borde haft kontroll på. Svårast av alla hade Samuel det. Det var även Samuel som är mest inblandad i Brescias mål. ”The Wall” halvbröt Caracciolos läge men hade oturen att snubbla tillbaka bollen till anfallaren som högg direkt.
1-1 i en match som skulle vara början på vändningen. Ett kryss i en match där vi skulle visa vad vi egentligen går för. Nej, det här håller inte. Kanske mot Lecce. Men knappast mot Milan.
Inter-Brescia 1-1
Caracciolo ’14
Eto’o ‘73
Startelva:
Castellazzi; Maicon-Lucio-Samuel-Chivu; Pandev-Zanetti-Sneijder-Coutinho; Milito-Eto’o.
Inbytta: Cordoba, Obi, Santon.
+++: Samuel Eto’o, är snabb i fötterna och tappar sällan bollen. Bäst även om han inte var briljant.
++: Obi, kommer in och gör det bra. Han är snabb och spelar med ett stort mod.
+: Lucio, kämpar och sliter. Var inte kanon på något sätt men kändes stabilare än de flesta.
