Inter-Mazembe: 3-0. Noi 5, voi zero titoli. Campioni del mondo
I finalen av världsmästerskapen för klubblag var det efter en trevande inledning Inter som tog tag i taktpinnen och efter två snabba mål i första halvlek kunde man kontrollera matchen utan några större svårigheter tills det att Biabiany satte spiken i kistan med sitt 3-0 mål.
Inter startade matchen med Maicon tillbaks i elvan och Stankovic konstigt nog vid sidan av plan. Förutom att uppställningen var 4-4-2 med bytet Maicon-Stankovic så var det samma elva som tog sig an Seongnam tidigare i veckan. Efter en väldigt trevande start i början av matchen där det var ett ställningskrig så kunde Inter ta tag i spelet. Innan ledningsmålet blev Cambiasso utsatt för en väldigt vårdslös tackling som resulterade i matchens första gula kort. Ledningsmålet kom kort efter denna incident. Chivu driver upp med bollen på sin kant och slår en genomskärare förbi hela Mazembes mittfält till prinsen Milito som på en touch skarvar upp den till Eto'o som direkt på volley serverar Goran Pandev i djupled. Makedoniern kommer ensam med målvakten och gör inga misstag när han petar bollen förbi målvakten och 1-0 Inter är ett faktum. Ett väldigt snyggt anfall där Goran får sätta pricken över i:et. Skönt för makedoniern som var riktigt bra centralt bakom Milito.
Inter tog efter målet tag i taktpinnen och 2-0 målet kom endast 4 minuter senare. Cambiasso pressade högt och vann boll, kapten Zanetti kom sedan i djupled in i straffområdet och fick bollen serverad av sin argentinska broder. Kaptenen passar snett inåt bakåt där Pandev försöker ta emot bollen, hans mottagningen blir dock en perfekt passning till Eto'o som distinkt borrar in 2-0 i målvaktens nedre högra hörn. Eto'o firar tillsammans med Materazzi genom en patenterad apdans med två plastkassar i händerna. Ett firande som ingen riktigt förstod, men som var underbart att skåda. 2-0 Inter var ett faktum och titeln kändes nära.
Milito som var bäst på plan i semifinalen skulle få chansen att sätta dit sitt fjärde finalmål för året när han kom ensam med målvakten i mitten av första halvlek. Milito som efter en underbar nedtagning var helt ensam med målvakten lyckades missa chansen och visade vad som komma skulle för prinsen i denna match. Innan halvtidsvilan kom han fri igen med målvakten men fick återigen iväg ett riktigt dåligt avslut och Moratti såg inte så nöjd ut på läktarn trots 2-0 ledningen. Prinsen hade helt klart i fjolårsform satt dit båda de här lägena med en säck över huvudet. Det som är positivt är dock att hungern i spelet verkar ha kommit tillbaks för Milito som kommer att bli viktig på våren.
Inter gick till halvtidspaus med en komfortabel 2-0 ledning mot ett Mazembe som knappt hade ett skott på mål. Kanske blev man för komfortabla eftersom att man lät Mazembe göra lite som man ville i andra halvleken. Vicekaptenen Ivan Cordoba visade vägen i försvaret med några helt galna blockeringar. När Cordoba inte slängde sig framför motståndarnas skott så hade vi tillbaks världens bästa Julio Cesar i målet och sedan ska vi inte glömma Lucio som varit en av turneringens bästa spelare. Det kändes skakigt och Rafa gjorde sitt för att stabilisera spelet genom att byta in Stankovic mot Chivu. Zanetti gick ned som vänsterback och Deki spelade som trequartista. Halvlekens första Interchans gick till Maicon som tog en Maiconrush förbi 5 spelare innan han sköt bollen i ribban. Skönt att ha il colosso tillbaks.
Milito fick en sista chans att sätta dit ett avgörande mål men han missade nicken efter en hörnvariant och byttes senare ut mot Biabiany. Biabianys spelartyp var perfekt för matchbilden och Inter låg tillbaks och kontrade. Mazembe fick till några bra chanser men Julio Cesar stod i vägen och till slut avgjorde Inter när nyinbytta Stankovic måttade en fin passning till Biabiany i djupled. Biabiany gjorde en fin mottagning och fintade bort målvakten innan han placerade in 3-0 enkelt och gjorde sitt första mål för Inter. Vild glädje bröt ut bland spelarna och matchen var avgjord. Nu inväntades bara slutsignalen och 5 minuter senare kom den också. Spelarna fick fira med varandra och fansen.
5 titoli: Vinsten i jippot VM för klubblag går att kasta skit på. Det är en turnering med riktigt dåliga lag om man jämför med de Europeiska, i vårt fall måste man dock sätta det i ett större perspektiv än så: Vi hade chansen att vinna 5 titlar på ett år och samtidigt är det en turnering som många av spelarna kanske inte får chans att spela igen. Därför var det skönt att se fint engagemang ifrån spelarna, däremot är inte VM för klubblag en turnering som ska prioriteras framför ligan och jag anser det inte vara positivt att många säger att man satsar på den här turneringen iställte för ligan. Men en fin avslutning bådar gott för framtiden och förhoppningsvis håller sig spelarna friska nu.
Man kan lägga till fler positiva aspekter ifrån den här turneringen, Rafa spelade inte med en backlinje som stod på halvplan utan man spelade med en låg backlinje och ett organiserat försvarsspel. Flera spelare kom tillbaks från skador och gjorde bra ifrån sig. Sist så vill jag avsluta med att säga att detta var en perfekt avslutning på ett fantastiskt år för alla Interisti över hela världen. Vi som har vart med och upplevt året 2010 skall skatta oss lyckliga som Interisti, det är definitivt inte varje år man lyckas vinna 5 titlar på ett år.
NOI 5, VOI ZERO TITOLI. GRAZIE RAGAZZI, GRAZIE CAMPIONI, GRAZIE SOCIETÁ.
Mot nya framgångar. Sempre e comunque forza Inter.
