Inter plockade hem ännu en Coppa-trofé
Inter plockade återigen hem Coppa Italia, efter att Samuel Eto’o skickat bollen i nät två gånger om – och Il Principe satt spiken i kistan. Men även om just Eto’o var den starkast lysande stjärnan den här kvällen ska man absolut inte förglömma Julio Cesar. Brassen visade prov på sina blixtsnabba reflexer ett flertal gånger och såg till att titeln bärgades hyfsat komfortabelt.
Startelvan:
Med Cambiasso borta på grund av skada, och med Maicon avstängd valde Leonardo att formera laget som följer:
Julio Cesar; Nagatomo-Lucio-Ranocchia-Chivu; Zanetti-Motta-Stankovic; Sneijder; Eto’o-Pazzini.
Första halvlek
Matchen inleddes aningen trevande även och under den första kvarten kändes det som att de båda lagen kände på varandra. Inter hade förvisso det mesta av bollinnehavet redan från avspark men trots det lös de där riktigt farliga lägena med sin frånvaro.
Efter 26 minuter visar emellertid två riktiga klasspelare varför supportrarnas smilband sticker iväg ett par extra centimeter varje gång man läser deras namn i startelvan. Efter att Motta vunnit bollen på mittplan passar han Sneijder. Holländaren slår i sin tur en perfekt passning till Eto’o som öser i full fart innan han iskallt placerar in bollen bakom en chanslös Sirgu. 1-0 och firma Wes-Eto’o har presenterat sig för kvällen.
Efter målet går matchen ner lite i tempo och det är först efter en dryg halvtimme som det händer något riktigt farligt. När det väl händer är det å andra sidan så att man tappar andan. Efter att bollen betett sig som en flipperkula och Interförsvaret som en skock yra höns så avlossar Hernandez bössan. Julio Cesar står för en räddning i absolut världsklass då han är kvickt nere och stoppar kvitteringen. Säga vad man vill om Juliones säsong men den här kvällen ser han glödhet ut.
Strax före halvtid uppstår ett par halvchanser åt vardera håll men det är alltjämt 1-0 till svartblått när Morganti blåser av den första halvleken.
Andra halvlek
Till den andra halvleken kommer Palermo ut som ett helt nytt lag. Det är fullt fokus i varje passning, lite bättre klipp i varje löpning och framför allt mer disciplin i hemjobbet. De rosas uppryckning gör att Inter kommer lite fel in i halvleken och istället radar Palermo upp chanser. De blir sällan riktigt heta men med tanke på 1-0-ledningen känns det inte helt bekvämt för en interista.
19 minuter in i halvleken spelas det återigen flipperspel i Inters straffområde. Denna gång är det dock inte Cesar som står för den räddande aktionen utan landsmannen Lucio. Liggandes på gräset får Lucio ett sånt där raseriutbrott som bara han, nåja Maicon kan också, kan få och kastar sig upp på fötter igen. Väl ståendes slänger han sig ursinnigt upp och drar iväg bollen med en cykelspark, innan han – återigen liggandes i gräset – kan pusta ut och till och med bjuda på ett lite flin. Medan bjässen från Brasilien flinar passar jag på att andas hemma i TV-soffan igen. Försvarsspelet är under all kritik. Vi släpper förvisso inte in några mål men har man sju svartblå spelare i egen box, ja då ska det inte krävas en okontrollerad cykelspark för att lösa problemet.
Drygt tio minuter senare är det återigen dags för firma Wes-Eto’o att visa sig från sin bästa sida. Den lille holländaren slår en perfekt avvägd pass längs backen. Eto’o snappar upp bollen i fart och gör sedan det han är bäst på – nämligen mål. 2-0, och matchen känns relativt avgjord.
Men säg den Intermatch som inte ska få känslorna att åka bergochdalbana i 90 minuter. Det drygt fem minuter kvar på matchuret avfyrar Sneijder en fantastisk frispark. Problemet är bara att Sirgu står för en minst lika fin räddning då han sträcker ut och lyckas få ut bollen till hörna. Efter frisparken byts ”Wes” ut och in kommer Il Pricipe som alltså ska få visa upp sig en sista gång den här säsongen.
När Milito väl är inne på plan och spelet är återupptaget jagar Balzaretti ikapp en förluppen boll på vänsterkanten och slår en krossboll in mot mål – trots att bollen är minst 10 cm över kortlinjen. Ranocchia tar det säkra före det osäkra och nickar bort bollen, det skulle han inte ha gjort. Varken Morganti eller hans linjemän har nämligen förstått att bollen var långt över sidlinjen när Balzaretti skickade in den i första läget. Otroligt nog resulterar det hela i en hörna, och som om inte det vore nog så hoppar en helt omarkerad Munoz upp och knoppar in 2-1. Domarskandal? Ja. Onödigt? Ja. Märkligt försvarsspel? Självklart.
Kvällen får dock en vacker svartblå avslutning ändå. Två minuter in på stopptiden slår Pandev ett mycket fint inlägg. Inlägget möts av Milito som – liksom så många gånger förr – skickar bollen i mål. Milito exploderar av glädje, och det är han inte ensam om. Hela Interbänken rusar upp och hoppar för att hylla fjolårets målkung. På många sätt känns det självklart att Milito inte kan låta bli att göra säsongens sista mål, men med tanke på hans form det här året så känns det ändå magiskt på något vis.
Strax senare sätter Morganti pipan till munnen och blåser av matchen. Inter har återigen vunnit Coppa Italia. Och återigen tagit en trippel.
+++: Samuel Eto’o, klinisk, snabb och pricksäker.
++: Sneijder, geniet hade vaknat på rätt sida.
+: Julio Cesar, räddar fler mål bakåt än vad Eto’o sätter framåt. Hans storhet går inte att överskatta.
Forza Inter!
