Inter – Genoa 3-2: Leonardo 3 för 3.
Inter är vidare till kvartsfinal i Coppa di Italia efter en (trots allt) övertygande seger mot Genoa hemma på Giuseppe Meazza. Ett onödigt baklängesmål på övertid gjorde det hela onödigt spännande men på det stora hela var Inter aldrig hotade.
Leonardo startar (liksom Genoa) med ett något B-betonat lag i denna åttondelsfinal mot Genoa, laget som jagar en europa-plats via cupen med tanke på den mediokra inledningen av säsongen. Håll i hatten men startelvan för Inter innehåller hela fyra (4!) italienare. Jag vet inte när detta hände sist men det känns som en evighet sedan. Startande italienare var: Castellazzi, Ranocchia, Materazzi och Santon. Leonardo frångår sitt 4-3-1-2 och kör en dimant på mittfältet bestående av Cambiasso-Mariga-Muntari-Zanetti där Muntari ligger bakom anfallarna Eto’o och Pandev.
1:a halvlek
Inledningsvis spelar Genoa väldigt kompakt och släpper till oerhört lite ytor. Detta hindrar inte Inter att trilla boll och första kvarten känns ändå förtroendeingivande med kreativa anfall som inte enbart går via Maicon (till skillnad från Catania-matchen). Nyförvärvet Ranocchia sköter sig bra men hamnar i hetluften då han får Genoa-supportrarna att vifta för straff när han stänger en vändning i straffområdet via armarna. Det var naturligtvis ingen straff men det hindrar inte att man kan hamna där igen. I den 15:e minuten står (bortvändande?) Muntari för en fin sak. Han tar ner en boll på bröstet och via en halv-volley från vänsterkanten får han till en perfekt bågad boll med vänsterfoten förbi Genoas backlinje. Efter diverse tråcklande lyckas Eto’o ta ner bollen, finta bort Dainelli och Criscito, och via ett långt ben peta in bollen under Scarpis högra sida. 1-0 och Meazza jublar. Eto’o som dittills varit ganska anonym visar att målformen håller i sig. Det räckte dock inte för världens bästa Samuel. I matchminut 42 tar sig Duracell-Maicon förbi på högerkanten, Eto’o förutser inspelet på första stolpen och tar emot och avancerar i samma rörelse och helt plötsligt finns ett klockrent halv-volleyläge på målvaktens vänstra sida. Eto’o är iskall och 2-0 är ett faktum. Inter går till pausvila med 2-0 efter en ganska övertygande första halvlek där Genoas halvchanser kan räknas på ena handens fingrar.
2:a halvlek
Inga förändringar i paus, lagen tar vid där första halvlek slutade. Ballardini verkar dock ha ingjutit mod i sina spelare för Genoa kommer ut som ett helt annat lag och lyckas sätta lite press på Inter. Återigen gör Castellazzi en stormatch där han får sträcka långt vid ett par tillfällen och därmed göra matchavgörande räddningar. I 60:e minuten får Ranocchia återigen känna på hetluften. I en 50-50-situation går mittbacken lite valpigt in i ett halv-friläge i straffområdet. Straffen är solklar och om det inte varit för Zanettis 50-metersrusch för att täcka upp så hade nyförvärvet antagligen fått syna det röda istället för det gula kortet.
Kharja slår in straffen bakom en chanslös Castellazzi och helt plötsligt är det match igen. Sanning med modifikation måste tilläggas eftersom Genoa faktiskt inte lyckas profitera på reduceringen särkilt länge. På en Interhörna i den 14:e minuten kommer Enköpings stolthet McDonald Mariga högst och på mittbacksvis skallar han in 3-1 mycket snyggt. Ridå, eller? Inte då, det märks att Interspelarna är trötta både fysiskt och psykiskt. Leonardo bytte strax innan 3-1-målet ut Muntari mot Biabiany där Muntari klart och tydligt visar att han inte är önskad längre i Inter-lägret, han vägrar skaka hand med Biabiany och sträcker motvilligt fram handen till Leonardo. Tror inte att vi får se så många fler framträdanden av Muntari efter januari…
Biabiany gör ett piggt inhopp och står bakom ett flertal farliga situationer men det märks att Inter är i ett ”spela-av-matchen-läge”. Allting ser stabilt och säkert ut tills Cambiasso (som dittills varit stabil) tar en onödig frispark på Genoas vänsterkant, ungefär halvvägs in på Inters planhalva. Här kommer den enda situationen man riktigt kan kritisera och som antagligen beror på att Inter-spelarna redan var i omklädningsrummet eftersom frisparken kom på övertid. Sculli lyckas få skallen på en fenomenal frispark som varit ett minne blott ifall det inte varit för sex Interspelares otroliga passivitet. 3-2 är ett faktum och det enda som gör att man inte bryter ihop är att det är 2 minuter kvar av stopp-tiden. Det hindrar inte att Genoa faktiskt får till ett sista anfall där man sitter och tänker på forna dagar då Inter kunde tappa en 3-1-ledning (och även vända en) på två minuter. Lyckligtvis blir det ingen farlighet och Leonardo tar den tredje meriterande segern. Fantastiskt bra med tanke på de positiva vindar som måste genereras i truppen och klubben. Nu har vi Bologna och Cesena hemma i de närmsta två matcherna. Sex poäng (peppar, peppar, ta i trä…) och vi är fem poäng bakom vintermästarna Milan som ser starka ut men som har långt kvar till ett scudettofirande.
