Italien-Spanien 2-1: Cassanos party slutade på topp
På ett smockat San Nicola i Bari tog Gli Azzurri emot Europas och världens mästarland. Matchen visade sig i första hand vara en hyllning till Antonio Cassano mer än en prestigefull fotbollskamp.
Prandelli har inte ägnat sommaren till att nya nya gubbar att införliva i sitt landslag. Truppen bestod av i stort sett samma namn som tidigare. Säsongen kommer utvisa vilka som bör vara med i fortsättningen.
Som tidigare är Buffon självskriven i mål. Chiellini och Ranocchia väggade framför honom med Maggio och Criscito på kanterna. Inga sensationer överhuvudtaget. På mitten fanns inte heller något nytänk då Prandellis spel går ut på att spela kvickt och smart och kontrollera spelet. Thiago Motta, De Rossi och Pirlo fixar det utan problem.
Montolivo agerade bakom de två anfallarna Rossi och Cassano, som dagen till ära fick bära kaptensbindeln istället för Buffon. Vem som tagit det beslutet är oklart.
Med en snyggt tifo i den italienska flaggans färger och landslagets blåa kulör inleddes matchen som snart skulle föra tankarna till VM -78. Planen täcktes av konfetti av alla dess slag och hade man inte vetat bättre hade man trott att man glodde på en livesändning från Buenos Aires.
Rai har en expertkommentator som tränat Valencia, Chelsea, Juve och Roma. I en annan kanal sitter samtidigt en expert som tränat Enköping.
Hemmalaget satte högsta fart från start. Möjligen var det hemmapubliken som hjälpte till, möjligen var de bara så nöjda med att få spela på riktigt.
Criscito klämde till med en stolpskott som matchens första målchans. Rossi hade en boll snurrandes framför mållinjen och det nickades både utanför och över. 1-0 blev det emellertid när Montolivo i fritt läge från sidan lyft in ledningsmålet via ribban. Criscitos passningslinje hade de flesta Super-G-åkare blivit imponerade av.
Den italienska pressen fortsatte med avtog alltmer ju längre klockan sprang. Ork eller taktik var fråga. Spanien började närma sig Buffon men kom aldrig riktigt nära. Iniesta började briljera oroande utanför straffområdet. När sedan Chiellini enligt domaren dragit Llorente i tröjan kunde Xabi Alonso lätt placera in kvitteringen från straffpunkten. Straffsituation var allt annat än klar och tv-bilderna lyckades inte bevisa Chiellinis skuld. De visade bara en snubblande försvarare och en uppgivet X-hoppande anfallare.
1-1 i paus.
Andra halvlek inleddes som den första. Italienarna kom ut med brallorna fyllda med getingar och sprang som om de inte varit ett dugg trötta bara en kvart tidigare.
Största jublet efter Montolivos mål utrbröt i 54:e minuten då Prandellis bytte anfallspar och hemmasonen Cassano fick vandra av. Balotelli och Pazzini entrade.
Med ett oavgjort resultat och egentligen ingenting att spela för tenderade matchen att bli mer och mer avslagen. När dessutom Prandelli och Del Bosque utnyttjade sina rättigheter och växlade in nytt folk förstod de flesta att halvtidsresultatet också var heltidsresultatet. Spanjorerna var klart närmast ett ledningsmål.
Den opålitliga logiken gav därför Aquilani skottläge utanför Valdes straffområde. Via ett försvarsben låg bollen plötsligt i nät och Italien hade tagit ledningen.
Spanien fortsatte sätta det italienska försvaret i svårigheter och på övertid var David Silva nära att kvittera men försöket gick över Buffons ribba. Balotelli hade massor av en-mot-en-lägen under sitt inhopp utan att hitta rätt väg till målet.
Italien har känt på mattan och vet att man lever även efter sommaren. Vad Prandelli anser sig ha fått ut av matchen vet jag inte riktigt, men den lär väl ha spelats av en anledning. Seger mot världsmästarna är ju inte den sämsta starten man kan få på en ny säsong. Det är ändå inte av det här Prandellis landslag döms. Han har lyckats mycket bra under sitt första år. Låt det fortsätta.
