Juve Talk 110: Marchisio borde extraknäcka som maratonlöpare
Fem åsiktssprutor deltar i veckans avsnitt av Juve Talk. Håll till godo!
1. Vi ska älta (om man nu kan säga det om en vinst) matchen mot Milan. La la la la la, mina milanisti-kollegor ville inte ens titta åt mitt håll i måndags. Tankar, känslor – släpp fram det bara!
Jonas:
Ibland är även oförtjänta segrar fullkomligt välförtjänta. Fotboll är ju fortfarande inte konståkning så två mål är alltid bättre än ett. Viljan kommer bli ihågkommen längre. Vi behöver inte ha de roligaste lirarna med de häftigaste namnen, man kommer långt ändå. Inte alltid, men den här gången.
Daniel:
Oj, denna seger mot Milan var i mitt tycke den skönaste segern på många år. Vinsten i lördags är för mig mer glädjande än 2-1 vinsten mot Inter där Marchisio avgjorde med ett magiskt mål. Varför? Jo, för att det var längesedan jag räknat ut Juventus så mycket innan en match som jag gjorde i lördags. Min kära vän Fredy Espitia (de flesta juventini som är aktiva på Svenskafans vet vem han är på gott och ont) skickade ett sms till mig efter Quagliarellas mål där han skrev: ”Håll detta nu era j*vla zebror.” Mitt svar? ”Inte en chans med detta b-lag vi ställer upp med idag, jag är mer än nöjd med ett kryss trots att vi leder”. Så pessimistisk, tyvärr, var jag inför och under lördagens drabbning. Således uppskattar jag denna seger mot Milan oerhört mycket. Att jag dessutom såg andra halvlek med tre hardcore milansti gjorde inte saken sämre. Jag är idag, fyra dagar senare, fortfarande hes efter Alessandro Del Pieros 0-2 mål. Wow!
Tankar? Efter en katastrofal inledning där Milan skulle och borde ha gjort minst 2 mål spelade Juventus upp sig och gjorde en perfekt insats rent taktiskt. Ingen fotbollsporr för oss åskådare men Juve spelade verkligen som ett lag. Melo ägde mittfältet med fina brytningar, täckte skott och spelade bollen till rätt adress varje gång trots att han ofta hamnade i pressade lägen. Att Marchisio inte fick kramp en eller två gånger under matchen får mig att undra om han inte borde extraknäcka som en maratonlöpare. Samtliga spelare stod för mycket bra insatser, till och med Pepe som fick spela ytterback! Den enda som oroar är tyvärr Motta som inte alls har inlett bra i vårt kära lag. Jag hoppas att han växer in i tröjan som i dagsläget är alldeles för stor för honom sett till hans insatser.
En annan tanke är att vinsten blev per automatik tråkigare och dyrköpt på grund av alla skador. De Ceglie och Martinez blir borta en längre tid och Chiellini gick i sönder under uppvärmningen. Tråkigt!
Mats:
Juventus gjorde en riktigt STOR match mot Milan. Med Buffon, Chiellini, Krasic och många andra borta krävdes det att alla gjorde sitt jobb och spelade på toppen av sin förmåga, att ingen vek ner sig och att alla möjligheter togs tillvara. Det var också precis vad Juve levererade. Framför allt tycker jag klubbens doldisar, som Storari, De Ceglie och Legrottaglie borde gå med högt huvud den här veckan. Även Pepe förtjänar beröm. Någon ytterback är han rakt inte, men han försökte så bra man kunde begära. Visst hade Milan fler chanser och visst var de bättre spelmässigt, men i fotboll finns finns inga regler mot att besegra bättre lag.
Gustav:
En otrolig match, typ. Det finns så många ljuspunkter med den matchen men det bästa med hela matchen var för mig att Juventus fungerar utan Krasic. Men någon som gladde mig otroligt mycket var Martinez. Jag har sagt det i månader och äntligen kom han igång. Med andra ord blev jag otroligt ledsen när jag såg hur länge han skulle bli borta... Melo gör sin bästa match någonsin i Juventuströjan och firar målen som om han tagit svamp, Quagliarella sliter och kämpar (och gör ett snyggt mål) och Del Piero fick göra sitt mål. En perfekt kväll.
Henrik:
Att vinna på San Siro är mycket bra. Vi hade mycket tur, det ska villigt erkännas, men ändå imponerande hur vi presterade taktiskt ochförsvarsspelet. Går inte att jämföra med inledningen av säsongen. Betänk också att vi tvingades avvara våra två viktigaste pjäser, Chiellini och Krasic. Detta gör segern väldigt tung och meriterande.
2. Det snackas en hel massa om Melo just nu. Vad är det som förändrats hos brassen?
Henrik:
Han har en tränare som vet hur han ska nyttjas, han används alltså inte som förra året då han nästan fick ta en registaroll. Detta gör att Felipe Melos självförtroende och psyke höjs och vi slipper hjänsläpp och annat. Vid sin sida har han också Aquilani som är just en regista och de kompletterar varandra perfekt. Här har ni några orsaker till brassens metamorfos.
Jonas:
Inte så mycket mer än att det är ny säsong och att Del Neri tydligt gjort klart att Felipe Melo är hans nye Palombo. Brassens inställning är idag än helt annan än under fjolåret, han visar känslor och kampvilja likt den mest inbitne fanatikern i curvan. Och så har han fortfarande sina stunder av total nonchalans. Vem vore han annars?
Daniel:
Vad som har förändrats? Inte mycket. Jag har alltid hävdat att den goda brassen håller världsklass trots hans pinsamma insatser förra säsongen (speciellt under andra halvan av säsongen). Jag var en av få som ständigt skyddade både honom och Diego. Det är sällan några individers fel när ett kollektiv inte fungerar. Många av mina vänner idiotförklarade mig och vissa skrattade åt mig när jag i maj berättade för dem att jag ansåg att Felipe Melo var en av världens bästa defensivamittfältare. Men, det är inte svårt att gissa vem det är som skrattar nu?
För att försöka hålla mig till ämnet, anledningen till att han presterar bättre idag är att han ofta spelar med en spelskicklig mittfältare, Aquilani, eller Marchisio när han inte spelar på vänsterkanten, som kan sköta uppspelen och starta anfallen genom mittfältet. Melo fick en orättvis roll förra säsongen då han ofta tvingades agera som en regista. Idag har han som sagt ofta den lilla prinsen bredvid sig vilket gynnar hans spel. Inte särskilt konstigt egentligen då Prandelli förra säsongen hävdade att detta var problemet till Melos undermåliga insatser. Att Melo spelade med ett dåligt självförtroende under en stor del av säsongen var inte svårt att förstå, då en hyfsad primavera spelare hade kunnat lyckas med att inte begå de misstag brassen stod för på plan. Problemet med hans självförtroende blev än värre när publiken började bua ut honom under långa stunder.
En annan anledning till att Melo presterar idag är förmodligen att han är oerhört revanschsugen. Efter en första misslyckad säsong i hans första storklubb (ursäkta Fiorentina) samt att han bidrog till att brassarna åkte ut i kvarten mot Holland, har självklart fått honom att inse att detta är kanske hans sista chans att visa belackarna att han hör hemma i Juventus och sedermera i Brasiliens landslag dit han så gärna vill återkomma.
Till sist tycker jag inte att vi ska dra för stora växlar över varför Melo ena stunden är bäst i världen för att några veckor senare vara sämst på plan. Man behöver inte vara särskilt intelligent för att förstå att brassen har någon form av en psykisk störning. Det kanske är så att allt måste vara bra både för honom och runt omkring honom för att han ska prestera. Med andra ord är han en humörspelare. Låt oss hoppas för Juventus skull att han ständigt är på humör, för då är han en stor tillgång på plan.
Mats:
Det finns massor som kan knyta sig för en nykomling i en storklubb. Det tar tid att komma in i en ny krävande miljö, och faktum är att vare sig Platini eller Zidane gjorde succé från första sparken (även om deras problem inte tillnärmelsevis låg på Melos nivå). När en brasiliansk landslagsspelare missar bollen eller knappt träffar arenan med sina krosspassningar sitter felet inte i tekniken utan i huvudet. Och inte lär det bli lättare att hitta harmonin när tusentals åskådare och en hel mediekår i månader skanderar att du är säsongens sämsta värvning, att du är värdelös och att klubben betalat 250 miljoner euro för dig. Prova gärna själv, anlita någon (jag tror det räcker med en) som följer dig under en arbetsvecka (jag tror det räcker med en) och vrålar ut varje fel du gör och hur mycket pengar du kostar. Känn sedan efter på fredag eftermiddag om du tycker det är trevligt på jobbet. Jag tror Melo levde i en mardröm under förra säsongen, och beundrar honom både som spelare och människa för vad han presterat den senaste månaden.
Gustav:
Till skillnad från förra säsongen då Melo slog bort både en och två passningar för att sedan tappa humöret håller han sig nu kylig i passningsmomentet. Även om passningen skulle gå käpprätt åt helvete behåller han lugnet och kommer på rätt sida igen för att vinna tillbaka bollen. Men den kanske mest framstående förändringen är samarbetet med de andra i laget. I fjol kände jag ibland, det säga när han inte lunkade omkring, som att Melo var en planstormare, han var inte på någons sida, han sprang bara runt för att förstöra. Men nu låter han Marchisio, Krasic, Aquilani med flera göra sin del så han kan hålla sin position som dammsugare.
3. Vi ska möta Salzburg i returen på torsdag. Är det värdefullt att vi har en ligavinst i ryggen eller har det ingen betydelse när det är Europa League – hur ser du på saken?
Henrik:
Att ha en vinst borta mot Milan inför den här matchen är en kick tror jag. Inte minst då vi vann ur ett lite underdog-perspektiv. tro det gynnar oss helt klart.
Jonas:
Det kan vara en nackdel. Vad är Salzburg mot Milan? Inte mycket. Har man laddat ur så som man gjorde mot Milan är det stor risk för underskattning mot österrikarna. Jag hoppas Del Neri gör ett par förändringar, just för att inte låta ledan ta över. Tyvärr har han ju inte så mycket att röra runt med.
Daniel:
Det är självklart att formen har en inverkan, en formkurva baseras dock på ett flertal matcher. För att svara på din fråga, hade du ställt mig denna fråga förra veckan efter vinsten mot Lecce så hade jag svarat att det inte spelar någon större roll. Men det är självklart att en vinst mot Milan på San Siro, där vi för övrigt haft väldigt svårt att vinna, är en stor boost för lagmoralen. Oavsett resultatet i matchen mot Milan så torde spelarna ändå vara motiverade på torsdag då allt annat än en seger kan sätta käppar i hjulet för ett eventuellt europaspel till våren. Att vi dessutom har Cesena till helgen som motståndare samt många skador möjliggör att Del Neri äntligen väljer att starta med starkast möjliga elva i Euro League. Bara det sänder signaler till spelarna att matchen ska tas på allvar. Dessutom med Melo och Krasic båda från start, vilket bara förekommit en gång i Euro League och det var mot Lech Poznan, borde det med största sannolikhet resultera i en seger.
Mats:
Det som spelar roll är väl att vi kan skrapa ihop en startelva bestående av vuxna. Hittar Delneri tillräckligt många friska A-lagsspelare vinner vi. Med alltför många tonåringar kan det bli tufft - det är ändå seniorfotboll det handlar om. Milanmatchen är historia.
Gustav:
Jag tror att det vänder i Europa League nu också. Det känns som Juventus har hittat rätt gällande spelet, även utan Krasic som sagt. Vi ska inte heller förglömma vem ligavinsten var mot. No offense, men en seger mot Brescia påverkar kanske inte lika mycket som en bortavinst mot Milan. Milan är trots allt ett av världens främsta lag och det vet spelarna om och det gav säkerligen självförtroendet en jäkla boost.
