Nordirland - Vitryssland
2 - 1

Juventus 1-1 Shakhtar Donetsk: Intensiv match präglad av kamp och frenesi

En minst sagt händelserik, tempofylld samt dramatisk match tog just slut. Sådan typ av underhållning är varje fotbollsälskares vilja att gång på gång kunna få uppleva. Dock inte exakt alla fotbollssupportrar, speciellt inte anhängarna av de respektive två lagen som spelar. För dem är detta inte direkt en underhållande match, utan snarare en ångestfylld sådan.

Den gamla damen har just plockat två poäng av sex möjliga poäng, och det återstår tolv poäng att spela för innan gruppspelet tar slut. Som förhandsfavoriter så känns inte ett eventuellt avancemang lika självklart som det en gång gjorde, även om chanserna fortfarande är väldigt stora. Personligen är jag tämligen övertygad om att allt kommer att ordna sig till slut, för jag tror nämligen på dagens Juventus. Å andra sidan, skulle det vara en lögn om jag hävdar att jag inte är orolig över den aktuella situationen. Det tror jag vi alla innerst inne är. Oron har däremot ingenting med den gamla damens resultat i Europaspelet att göra, utan man har snarare imponerat än underpresterat hittills. Man bjöd förvisso på en rejäl uppryckning mot Chelsea, vilket resulterade i att man kammade hem en väsentlig poäng från Stamford Bridge. Och i den här omgången tog man ytterligare ett poäng mot ett svårspelande lag som ofta har en tendens att imponera mot större klubbar, nämligen Shakhtar Donetsk. En tendens som upprepades sig även i denna match. Det går nämligen inte att undgå det faktum att Shakhtar var det bättre laget ikväll. Juventus hade mycket boll, medan Shakhtar etablerade fler målchanser. Lyckligtvis kunde de inte förvalta alla lägen, vilket i sin tur ledde till att båda lagen tog ett varsitt poäng.

Men resultatet är som sagt inte vad som gör mig orolig. Juventus har uppenbarligen utvecklats som ett lag, men det finns fortfarande mycket kvar att lära. Denna oslipade diamant har i båda Champions Leauge matcherna inlett oerhört skakigt, vilket under matchernas gång visat sig vara väldigt kostsamt. Man släpper in alltför lätta mål, slår felaktiga passningar och spelar allmänt vårdslöst helt enkelt. Men så fort motståndarna tar ledningen, så genomgår man helt plötsligt en metamorfos. Man börjar genast ta kommandot över spelet och rulla boll precis som vanligt. Ända tills kvitteringen kommer, då man återgår till det allmänt ofokuserade spelet igen. Det är just detta underliga beteende som gör mig aningen konfunderad, frustrerad och orolig över vad som komma skall framöver. Den här matchen var i alla fall en ögonöppnare för framtida matcher, och jag hoppas innerligt att den gamla damen tar lärdom av den innan det är alldeles för sent.

Första halvlek
Juventus skakiga inledning bjöd in motståndarna i matchen, vilket i sin tur ledde till farliga målchanser. Redan efter drygt tio minuters spel hade bortalaget lyckats skapa tre farliga lägen i form av två skott utifrån och en straffsituation. Det sistnämnda får vi tacka Gud för att domaren inte pekade mot straffpunkten, speciellt med tanke på att en viss Lichtsteiner drog ner Adriano som i samband med ett svepande inlägg från höger försökte möta bollen med pannan. Vi ska även tacka Stephan för sitt våghalsiga beslut, för hade det inte varit för honom skulle gästerna förmodligen ha spruckit nollan tidigare än väntat.

Juventus som till en början såg uppgivet ut, började efter ett tag att visa tecken på lite kämpaglöd. Ett förarbete av Pirlo hittar en omarkerad Marchisio strax utanför straffområdet. Prinsen väljer i rätt läge att avlossa ett skott, men skottet hamnar dessvärre utanför målramen. Minuter efter händelsen förflyttar sig motståndarna alltmer högre upp på planen. Bollen hamnar till sist hos Willian som väljer att dra på skott. Skottet reflekteras på Barzagli, vilket på något turligt sätt hamnar hos samma man som den här gången passar till en omarkerad Teixeira, som utan att tveka drar upp ett riktig tungt skott rakt upp i nättaket. Shakhtar tog ledningen, vilket inte förvånade någon med tanke på hur matchbilden såg ut.

Juventus svar på tal kom dock bara efter två minuter, då professorn Pirlo slår en fin hörna till en helt omarkerad Bonucci som inte tvekar en sekund, utan skjuter ett snyggt skott rakt in i det högra krysset. Ett mål som minst sagt kom som en blixt från klar himmel. I slutskedet av den första halvleken sjönk tempot en aning, men Juve lyckades i alla fall skapa två tämligen farliga målchanser innan domare Nijhuis blåste för halvtid. Matri avlossade ett halvvolley skott som hamnade mitt på en välplacerad Pyatov i målet. Och Bonucci var återigen het, men denna gång i luftrummet, då han tryckte ner ett skott med pannan efter ännu en fint slagen hörna av Pirlo. Den här gången fick Pyatov sig en utmaning, men lyckades dock att rädda nicken med en benparad. Juventus inledde den första halvleken dåligt, men kompenserade den dåliga starten med ett bra avslut.

Andra halvlek
Den andra halvleken slutade med en mållös historia, men händelsefattig var den definitivt inte. Man kan faktiskt påstå att den andra halvleken var lite av en Hawaiifotboll, fast utan mål förstås. Lagen turades om att skapa målchanser, och vissa var givetvis farligare än andra. En spelare som bidrog med lite fart i Juve var Giovinco, som byttes in mot Vucinic ungefär en kvart in i den andra halvleken. Atommyran satte genast sin prägel på matchen genom att slå en fin pass till en löpande Matri. Bollen möter Matri i straffområdet, men anfallaren blir stressad och skickar därmed bollen över ribban. Och det var nog det enda riktigt farliga läget som Juventus lyckades producera under den andra halvleken. Däremot hade man mycket boll och hotade motståndarna på det sättet, men några fler farliga målchanser blev det inte.

Shakhtar hade dock sitt egna lilla knep att hota den gamla damen och det var deras imponerande kontringsspel. Så fort Juve tappade boll, så skapade de en farlig målchans. Nära slutskedet av matchen fick bortalaget en frispark i ett farligt läge, dock var Buffon som vanligt med på noterna och frälste oss med en fin räddning. Sekvensen efteråt var inte Buffon lika självsäker, då han fick se Mkhitaryan skjuta ett skott från distans. Ett skott som många trodde skulle sätta spiken i kistan, men som istället smekte den vänstra stolpens utsida. När det återstod fem minuter av matchen, var Mkhitaryan framme igen, som glädjande nog inte hade skottet rätt inställt den här gången heller. Någon som däremot hade det, men som snarare inte hade turen med sig var ingen mindre än Willian. I grevens tid lyckades han göra det omöjliga, närmare bestämt att träffa ribban istället för målet från ett fem meters avstånd. Ett läge som en anfallare med en sådan klass ska sätta alla dagar i veckan. Ett läge som påminde mig om Etoo's kolossala miss mot Juventus för två säsonger sen. Och ett läge som fick ateisterna att bli troende under en bråkdels sekund. Den gamla damens aura vakade över oss denna kväll.

+ Det är glädjande att Juventus inte viker sig så lätt, utan ger ”Non Mollare Mai” regeln en mening.
+ Kul att Barzagli vågar ta klivet högre upp i banan då och då. Det lyckade försöket mot Roma, verkar ha lett till ett ökat självförtroende.
+ Carrera gjorde rätt byten i rätt tid, vilket förändrade matchbilden en aning.
+ Bonuccis bästa match hittills?

- Dålig start på matchen, vilket påverkade resultatet.
- Ingen vidare skärpa i avsluten.
- Vucinic hade inte vaknat på rätt sida av sängen.
- Carrera måste visa tydligare tecken på vilja och aggressivitet. Han måste bland annat skälla ut gubbarna och få dem att komma igång, istället för att vara tystlåten och vänta på att Conte ska återvända till bänken.