Randers FC - Midtjylland
0 - 0

Juventus 1-3 Barcelona: Tung förlust i Berlin

Det är definitivt den tuffaste och mest känslosamma matchrapport hittills. Den är inte rolig att skriva, och den kommer verkligen inte vara rolig att läsa. Att försöka skriva en matchrapport efter en förlust i Champions League final känns meningslöst, vilken funktion fyller det egentligen? Det är frågan jag ställer mig nu. Men det ska göras. Juventus förlorar finalen efter en monsterinsats, för det är precis det killarna bjöd på. I mina ögon är vi vinnare - ett stort tack till samtliga i truppen

PRIMO TEMPO
Juventus fick värsta tänkbara start när Ivan Rakitic bredsidar in 0-1 efter ett fint anfall. Andrea Barzagli lämnar sin centrala position i mittbackslåset, en stor yta öppnas, Arturo Vidal hänger inte med kroaten i löpningen och redan underläge. Det skulle ta tid att hämta sig, att samla mod och hitta nytt självförtroende. För Barcelona var det lätt att spela, och katalanerna malde på. Dani Alves är sedan nära att göra 0-2, en för kvällen lysande Gigi Buffon gör en omänsklig räddning, hur fan gör han? Jag får det inte att gå ihop, det är en utomjordisk räddning. Juventus jobbade sig in i matchen, chanserna skapas via långskott från Claudio Marchisio eller ett vasst omställningsspel mot Barcelonas splittrade försvar. Barcelona går till halvtidsvilan med ledning, och det enda jag tänker på när domaren blåser i pipan är hur Vidal klarat sig från att inte bli utvisad? Sanslöst hur övertänd chilenaren var.

SECONDO TEMPO
Jag vet inte vad Massimiliano Allegri sa till laget i paus, men killarna kommer ut som ett helt nytt lag. Vi ser ett lag med nytt självförtroende redo att kriga för varje milimeter på Olympiastadions gräsmatta. Barcelona skulle dock få halvlekens första målchans, ett fem mot tre läge resulterar i att Luis Suarez avlossar ett skott mot mål som Buffon kan avvärja, ännu en lysande räddning från världens bästa målvakt. I den 55:e minuten så skulle kvitteringen komma. Carlos Tevez vänder bort en försvarare, skottet räddas av Ter Stegen men på returen slår Alvaro Morata till. Ett sjukt jubel utbryter! Den gamla damen var tillbaka i matchen och som man gjorde det. Barcelona agerar stressigt och trycks tillbaka, en nervositet sprider sig in i laget och Juventus tar över matchen. Chanser radas upp men inget kvitteringsmål. Med tjugo minuter kvar får vi en straffsituation, Dani Alves hänger över Paul Pogba i straffområdet, fransmannen faller och i min bok är det där en straff som Juventus ska ha men domaren vågar inte blåsa. Anfallet efter blir ödesdigert för Juventus, Leo Messi löper sig fri, kroppsfintar bort Barzagli och avlossar ett skott som Buffon räddar men släpper retur på. Suarez hugger som en kobra och bredsidar in 1-2 i krysset. Matchen står sedan och väger lite, Barcelona försöker hålla bollen inom laget och dra ner på tempot medan Juventus desperat jagar en kvittering. Pogba är uppe på en hörna, Ter Stegen boxar så när in 2-2 på sin egna spelare och Fernando Llorente och Roberto Pereyra är framme och nosar - men det vill sig inte ikväll. Istället kan Neymar sätta 1-3 på en kontring då Juventus flyttat upp hela laget och förlusten är därmed ett faktum.

Min sista bild från finalen är en gråtandes Andrea Pirlo som tröstas av Pogba. Det är en hjärtkrossande scen som jag inte kan släppa. Tanken av att det förmodligen är hans sista stora final någonsin, tanken av att han kanske gjorde sin sista match för Juventus. Det gör ont, i hjärta och själ. Jag känner mig tom. Samtidigt får vi tänka positivt, Juventus har något riktigt stort på gång - vi är på god väg till att bli en av de stora maktfaktorerna i Europa.

Vi sitter punkt för en strålande säsong. Jag vill rikta ett stort tack till spelare, ledare, materialare och ledning med Andrea Agnelli, Beppe Marotta, Fabio Paratici och Pavel Nedved. Killarna som vet vad den här klubben står för - med det sagt finns det bara en sak att säga.

FINO ALLA FINE FORZA JUVENTUS!