Rennes - Dynamo Kiev
1 - 2

Juventus 1-3 Inter: En förkrossande förlust

47, 48, 49... 0. Siffrorna som många trodde skulle öka aritmetiskt med tiden, fann till slut sin slutstation. Trots goda förutsättningar, besegrades den gamla damen mot det värsta tänkbara motståndet. Juventus obesegrade svit är härmed över.

Ja, vad ska man egentligen säga? Hur skulle en sann supporter reagera i denna stund? En stund fylld av frustration och smärta. Jag kan inte säga att matchbilden var orättvis för det var den inte. Inter var det starkare laget och rättvisan hade sin gång. Det blev aldrig 50 raka matcher utan förlust. Men någon gång måste trenden brytas och ibland får man helt enkelt räkna med ett tragiskt slut. Personligen ogillar jag Inter av hela mitt hjärta, men jag kan ändå inte undgå det faktum att de förtjänade segern. Så grattis Inter, ni var värda samtliga tre poäng.

Första halvlek
Juventus inledde matchen med en flygande start. Tempot var högt, spelet såg riktigt bra ut och man började hota motståndarna direkt, och när jag säger direkt, så menar jag verkligen direkt. Vidal sprack nollan efter bara 18 sekunders spel, genom ett fint förarbete av Vucinic och Asamoah. Målet skulle dock ha blivit bortdömt, eftersom ghananen stod i en offside position när han tog emot passningen från Vucinic. Det upptäckte inte linjedomaren, vilket gör Vidal till lagets främste målskytt med sina sex mål den här säsongen.

Kort efter ledningsmålet var det bara Juve som dominerade matchen, något som många fans tog för givet. Dominansen varade dock i drygt tio minuter, sedan var det bortalaget som började ta kommandot över spelet. Juventus började förvånansvärt nog falla tillbaka som om de spelade på bortaplan, något som Inter förvisso drog nytta av. Man bjöd med andra ord in motståndarna i matchen, genom att bjuda på kolossala spelarytor som Inter förvaltade väl. Å andra sidan, lyckades inte Nerazzurri skapa så många målchanser. Det enda de blåsvartrandiga lyckades skrapa fram innan halvtidsvilan, var ett bortdömt offside mål av Palacio samt ett skruvat skott av Cassano.

Juve lyckades också etablera två farliga målchanser innan domare Tagliavento blåste för halvtid. Marchisio sköt ett halvvolley skott i straffområdet efter ett fint förarbete av Pirlo och Vidal skapade sig själv ett läge efter en misslyckad passning av Samuel. Vidal fick en retur på sitt första skott, och returen, ja den hamnade utanför efter att chilenaren avslutat från en svår vinkel. Juve lyckades inte utöka ledningen under den första halvleken, vilket gav Inter nya förhoppningar inför den andra.

Andra halvlek
Efter en knapp timme fixade Inter sig en straff, som Milito satte stenhårt bakom Buffon. Straffen uppfattades som kontroversiell och det var många som till en början inte förstod hur i helskotta domaren kunde peka på straffpunkten när ”ingenting” hade hänt. Reprisbilderna fokuserade enbart på Bonuccis rörelser under händelseförloppet och därför trodde många att det handlade om en handssituation. Men bollen var dock inte i närheten av Bonuccis hand, så av den anledningen kändes beslutet väldigt märkligt. Det visade sig till slut att det handlade om en fasthållning i straffområdet. Marchisio drog onödigt ner Milito, som belönades med en välförtjänt straff.

Efter kvitteringen, var matchen väldigt jämn. Båda lagen spelade intensivt och spelarna i de respektive lagen kämpade och slet. Med en kvart kvar att spela började Juventus spela alltför offensivt, vilket resulterade i farliga kontringsmöjligheter för Inter, vilket de förvisso tog vara på. Under en kontring, gjorde Milito sitt andra mål på retur, efter att Buffon räddat ett avlossat skott av Guarin. Juve fortsatte att ånga på offensivt för att jaga en kvittering, men det räckte inte till. Istället satte Palacio spiken i kistan med sitt sena 3-1 mål.

Plus & Minus
+ Juventus inledde matchen otroligt bra och visade vart skåpet skulle stå redan från början.
+ Publiken slutade aldrig lita på sin gamla dam, utan fortsatte att peppa Juve trots underläget. Något som inte är så vanligt bland många italienska klubbar idag.
+ Bra val att byta in Caceres mot en alltför aggressiv Lichtsteiner. Schweizaren var alldeles för het och skulle säkerligen fått en avstängning om han varit kvar på planen.

- Vissa dårar i publiken vet inte vilket lag de representerar. Att provocera motståndarna genom att sjunga hatramsor med mera, är något som inte är utöver det vanliga direkt. Men att däremot kasta saker på linjedomaren är oacceptabelt. Vi får aldrig sänka oss till djuriska nivåer som många klubbar runt om i världen har lyckats sänka sig till. Det räcker inte med att säga att man är en Juventini, utan man ska även bete sig som en.
- Om en anfallare i dagens Juve blir skadad, så ska Bendtner vara det sista alternativet att fundera på. Dansken var nästintill katastrofal. Så pass dålig att man nästan saknar spelare såsom: Amauri, Borriello och Toni.
- Juve måste lära sig att punktera matcher tidigare och inte ta segern för givet. Att falla tillbaka och försvara redan efter tio minuters spel, är inget annat än dumdristigt.
- Domarteamets insatser var under all kritik. Domarna har i många matcher tagit felaktiga beslut och det är främst vi som får betala notan för deras misstag. Det är tack vare dem att andra supportrar kastar skit på oss och kallar oss för ”fuskare” när det i själva verket är domarna som inte sköter sig. Visserligen är det mänskligt att begå misstag, men vissa domare begår fler misstag än andra.

+- Sviten är över, vilket är tråkigt. Men det kanske ur ett annat perspektiv är lika bra att den är det. För nu kanske spelarna kan börja om på nytt och fokusera på det väsentliga, än att tänka på att vara obesegrade hela tiden. Jag tror detta lättar på trycket för många spelare i truppen, vilket gör att de spelar under mindre press och stress. Kanske leder detta till bättre resultat? Vem vet? Något som är säkert är att det inte handlar om hur länge man förblir obesegrad, utan i slutändan handlar det enbart om hur många poäng man plockar. Vi kan lika gärna spela oavgjort i alla våra gruppspelsmatcher i Champions Leauge och kalla oss själva för det obesegrade laget, men vad gör det om vi inte tar oss vidare i cupen? Av den anledningen tycker jag att vi lägger det bakom oss nu och fokuserar på det som är viktigt, nämligen att kamma hem titlar. Vi ska vara stolta över att ha varit obesegrade i 49 raka matcher, och någon dag kanske vi till och med slår världsrekordet, men nu är det dags att vända blad och gå vidare. På onsdag avgörs vårt samt Italiens öde i Europa!