Juventus är ingen säljande klubb - Part II.
Det här blir den fjärde krönikan och mitt andra svar i serien där jag och Mats har diskuterat huruvida det är rätt eller fel att sälja klubbens stjärnspelare för rätt pris. Jag viker mig inte inte en tum när jag säger att vi inte ska sälja varken Pogba eller Vidal för överpriser enbart för pengarnas skull.
I skrivande stund har Conte och Marotta arbetat tillsammans under sex övergångsfönster. Duon har uppnått fantastiska resultat tillsammans trots begränsad budget. Från att ha slutat på sjunde plats två säsonger i rad till två raka Scudetti, en final i Coppa Italia och en kvartsfinal i Champions League. Klubbens utveckling pekar stadigt uppåt, trots årets missberäkning i Europa. Därför står jag fast vid att det inte är nödvändigt att sälja någon av klubbens nyckelspelare för att fortsätta att klättra uppåt mot toppen.
Vi inleder med att göra en granskning av Marottas och Contes tidigare fönster tillsammans:
Säsongen 2011/2012 Värvade Marotta elva nya spelare till truppen. Åtta under sommaren, tre i januari.
Säsongen 2012/2013 Värvades åtta nya spelare till truppen. Sex under sommaren, två i januari
Säsongen 2013/2014 har tre spelare värvats till truppen hittills. Tre under sommaren, ingen i januari (än?)
Går man igenom säsong för säsong kan man konstatera följande: Truppen har vuxit och blivit starkare varje år. Det har hela tiden krävts färre förändringar. Nu har vi äntligen kommit till ett stadie där transferbudgeten inte behöver spridas ut på många nya spelare under samma fönster.
Under de senaste somrarna har Juventus spenderat omkring 35-45 miljoner € på att förstärka truppen. Med det i åtanke är det viktigt att poängtera att kommande sommar blir den första under Contes styre som vi inte har någon obligatorisk köpoption på en inlånad eller delägd spelare. Sommaren 2011 betalade man över 20 miljoner € för att köpa loss Matri och Quagliarella, två spelare som redan var en del av truppen året innan. Året efter det betalades 13 miljoner € för att lösa Padoin och Cáceres och förra sommaren var det omkring 14 miljoner € för Peluso och Asamoah. I år är det alltså första gången vi inte behöver dra av några pengar från sommarens budget på spelare vi redan äger.
35-45 miljoner € är, hur sjukt det än låter, ingen enorm summa i dagens fotbollseuropa. Det räcker däremot till ett eller två tyngre namn, och det är egentligen allt som krävs för att förbättra truppen i sommar, enligt min mening. Försvaret är mer eller mindre komplett och samma sak gäller mittfältet. Det är huvudsakligen yttrar och alternativ i anfallet vi behöver. Det behöver vi inte sälja för att kunna finansiera.
En annan sak som Mats påpekar är att ett par av våra nyckelspelare behöva ersättas inom loppet av ett par år. Det är korrekt men jag känner ingen större oro över hur det ska finansieras. Under varje sommarmercato sedan Contes tillträde har vi plockat in minst två spelare som tagit en ordinarie plats och levererat under säsongen. Många av dem, som exempelvis Vidal, Pogba och Asamoah har varit under 25 år vid detta tillfälle. Därför tror jag inte att generationsväxlingen är någonting som blir något stort problem. En försäljning av Vidal eller Pogba skulle ge oss mer pengar att röra oss med men är absolut ingen nödvändighet. Motsvarande belopp har inte krävts för att föryngra truppen hittills.
Marotta har hela tiden föryngrat laget successivt. Spelare med bäst före datum som Del Piero, Trezeguet, Camoranesi, Iaquinta och Legrottaglie har lämnat. In har namn som Bonucci, Vidal, Pogba, Asamoah och Ogbonna kommit. Ett par yngre spelare brukar värvas kombinerat med någon mer rutinerad i loppet av en säsong. Med samma filosofi har vi ingenting att oroa oss för om man blickar fem år framåt i tiden. Det är sällan ett lag låter det gå så långt som Milan gjorde när en halv startelva av rutinerade spelare lämnade samma sommar. Marotta vet bättre än så.
Klubbens ekonomi fortsätter att växa sig starkare. Ett nytt sponsorsavtal med Adidas har tecknats som generar större intäkter. Därefter fortsätter inkomsterna från arenan att ge positivt resultat. Juventus är ingen ekonomisk stormakt som Manchester City eller PSG men vi är inte ute på hal is heller. Framtiden ser ljus ut.
Jag är beredd att sälja Pogba men inte för pengarnas skull. Jag är beredd att sälja honom den dagen han ber om att få flytta. Det gäller alla spelare i truppen. Som jag skrev i min förra krönika tror jag att det kommer att komma en dag som fransmannen ber om att bli såld. När påfrestningarna från PSG, City eller någon annan miljardklubb blir för svåra att säga nej till. Då ska vi acceptera deras monsterbud och planera för framtiden. Om det är imorgon eller om fem år återstår att se. Huvudsaken är att det sker för att det är bäst för alla parter, inte enbart för pengarnas skull.