Juventus-Atalanta 1-0: Med historieböckerna som drivkraft!
Trevlig kväll. Uppsluppet firande. Ointressant match.
För två år sedan avslutade Juventus säsongen hemma mot Atalanta som nyblivna italienska mästare. Det var klubbens återkomst till toppen, Del Pieros avskedsföreställning och sammantaget en av de mest minnesvärda dagarna i klubbens historia (långt större än CL-segern 1996, om ni frågar mig).
Igår var det återigen Atalanta som stod för motståndet när Juventus skulle möta sin hemmapublik som nykorade mästare. Det var folkligt, fullsatt och festligt. En fin kväll, men självklart inte präglad av samma eufori och känslosvallande som 2012. Årets titel vann vi som storfavoriter. Titelvandringen som avslutades 2012 inleddes i Serie B. Med minuspoäng.
Matchen
Juventus vädrade ett stort antal bänkspelare och hade bara historieböckerna att spela för - drömgränsen 100 poäng och (framför allt) möjligheten att göra en perfekt hemmasäsong med idel segrar. Atalanta har gjort en storartad säsong, men befinner sig på tryggt avstånd från streck av alla de slag, och har inte haft något särskilt att spela för på länge. Med tanke på förutsättningarna var det en rätt trivsam match - mer engagerad än jag för egen del hade förväntat mig. Men betydelselösa matcher är sällan särskilt minnesvärda, och det gäller väl även gårdagens tillställning.
Med ovanstående som hänvisning lämnar jag det detaljerade matchrapporterandet därhän den här gången. Padoin sköt 1-0 i den 72:a minuten och valde ett lågmält firande mot sin förra klubb. I samband med avslutet träffar Padoins knä olyckligt Yepes i huvudet. Såg läskigt ut, Yepes blev kvar på planen för vård i flera minuter och bars av planen i stödkrage. Förhoppningsvis var det inte alltför allvarligt (har ingen information).
Matchens höjdpunkt var annars att Simone Pepe fick göra säsongsdebut i Serie A (väl...?) i den 85:e minuten efter en mindre evighet som skadad eller bänkad (vanligen på publikplats). Ett kärt återseende av en hjälte från 11/12-säsongen.
Föreställningen rundas av med ett uppsluppet ärevarv inför en väldigt nöjd hemmapublik. Hela Juventus utstrålar harmoni och lär bli väldigt svårslagna även nästa år. Värdigare mästare får man leta efter!
- - -
Till sist: I skuggan av Juventus triumf tycker jag det är på sin plats att även kommentera Romas säsong. Trots allt har man rätt goda chanser att ta fler poäng den här säsongen än vad Juventus gjorde som mästare (med nio poäng tillgodo) ifjol. Sanslöst imponerande! Stefan Holm sa inför ett mästerskap att han hellre hoppade 2,30 som vinnare än 2,40 som tvåa. Visst liger det något i det, men prestationen är densamma oavsett vad motståndarna presterar. Roma förtjänar stora hyllningar trots att man inte vinner några titlar den här säsongen.
