Juventus-Atalanta 1-1: Två legendarer tackar för sig
Detta var en match som betydde enormt mycket för det Champions League-jagande Atalanta och strängt taget ingenting för de redan korade mästarna Juventus. 1-1 slutade det efter två ganska märkliga mål, men för Juves del låg fokus på att tacka av två av männen bakom klubbens nuvarande herravälde över Italien. För både Andrea Barzagli och tränare Massimiliano Allegri var detta nämligen sista hemmamatchen för Juventus och de tackades av med ramsor från fansen och fick lyfta en ny scudetto.
Matchen
Juventus fick en mycket lovande start på matchen, då ett förlupet inlägg hamnade hos Cristiano Ronaldo vid bortre stolpen redan i lagets första anfall. Dessvärre fick portugisen på tok för mycket fot under bollen, vilken lyfte mot Turins regngrå skyar istället för mot nätmaskorna. De följande minuterna fortsatte Juve att sätta hög press på Atalanta och visade intentioner till ett inspirerat anfallsspel, något vi inte varit överdrivet bortskämda med sedan uttåget ur Champions League. Inspirationen räckte dock inte längre än några minuter. Redan i den sjunde sådana tvingade ett skott från Atalantas Remo Freuler Wojciech Szczesny till en ganska kvalificerad räddning. På den efterföljande hörnan svarade polacken sedan för en herrejösses-räddning efter att Atalantas hörna tagit styrning på en juventuskropp bara någon meter framför honom. Returen sköts från nära håll i ribban och gick över, varigenom Juve undslapp ett baklängesmål med blotta förskräckelsen.
Atalanta hade kopplat grepp om matchen och förde den med fast hand och hög press. Juventus skapade någon ströchans, såsom ett långskott från Ronaldo som i slutändan blev ganska lätthanterligt för målvakten och ett par inlägg som kom mer eller mindre nära att finna en mottagare i en farlig position. Atalanta skapade desto mer, främst genom urkraften Duvan Zapata, som var fruktansvärt nära att bredsida in 1-0 efter en mycket respektingivande tempoväxling vid straffområdesgränsen, men placerade avslutet just utanför stolpen. Detta var någon gång i mitten av första halvlek och en stund därefter fick Atalanta utdelning på sitt allt större övertag. I den 33:e minuten kom en låg hörna in mot första stolpen. Till allas förvåning kändes ingen svartvit vid arbetsuppgiften att rensa bort bollen, som studsade hela vägen fram till Josip Ilicic vid bortre stolpen. Ilicic hade så mycket tid och var så ensam att man fick intrycket av att han kunnat missa två gånger, sprungit och hämtat bollen och sedan gjort mål utan att någon juvespelare hunnit störa honom. Ett tämligen tandlöst Juventus fick tio minuter senare gå till halvtidspaus utan att ha kommit nära att utjämna.
Juventus återvände efter halvtidsvilan med mer intensitet i sitt spel. Laget tryckte framåt mer och satsade allt mer helhjärtat på att utjämna. En volley från Ronaldo, ett långskott från Joao Cancelo och en skarvning från Federico Bernardeschi kom alla till korta och det skulle krävas något betydligt mer extravagant och svårbegripligt för att slutligen forcera in 1-1. I den 80:e minuten, efter en långvarig Juventusbelägring av de blåsvartas straffområde, hittade Juan Cuadrado rätt med ett långt svepande inlägg från högerkanten. Eller ja, rätt och rätt. Inspelet drog över spelarhopen framför mål och tycktes på väg ut över kortlinjen i allas ögon, allas utom Mario Mandzukics. Den inbytte kroaten gav sig fasen på att nå bollen och fick en touch på den, två-tre meter till vänster om målet och i höjd med mållinjen. Denna touch skickade bollen mellan benen på Atalantas målvakt och krypandes längs mållinjen via bortre stolpen in i mål. Därigenom fastställde Mario kvällens slutresultat. På tilläggstid blev Bernardeschi direktutvisad efter en vårdslös tackling mot Atalantas Barrow. Helt korrekt i min mening, men inget mer än en formalitet för en redan färdigspelad match.
1-1 mot årets upplaga av Atalanta är varken horribelt eller något att fira. Juventus uppträdande andades stundtals väldigt mycket firmafest och fokus låg, med rätta, på att hylla hjältarna (subjektiva åsikter åsido, deras titelskåp talar för sig) Massimiliano Allegri och Andrea Barzagli i deras sista hemmaföreställning. Samtidigt såg Atalanta ut att ha ganska höga halter cupfinal kvar i benen, speciellt i andra halvlek då deras offensiv mattades av kraftigt. Men, med ögonen på den största skattkistan i klubbens historia, kommande säsongs Champions League, lyckades bergamolaget ändå snubbla in över mållinjen med den poäng de behövde för att fortfarande ha allt i egna händer inför sista omgången. Matchen i sig kan för min del egentligen fara och flyga, bilderna jag tar med mig kommer vara Andrea Barzaglis välförtjänta, gråtmilda ärevarv á la Del piero, mitt under pågående match (mot Atalanta dessutom, precis som Del piero för den som undrar), den långa kramen mellan honom och Allegri, supportrarnas salut till de två mästarna och atalantaklackens respektfulla high-fivande av Barzagli samt naturligtvis hur Chiellini lyfte Juventus åttonde raka scudetto. När Allegri och Barzagli nu säger arrivederci till Den gamla damen gör de det med totalt 13 scudetti och åtta cuptitlar. Det blir ett hål att fylla för klubbledningen och personligen vill jag tacka dem båda för deras juventusgärning.
Spelarbetyg
Wojciech Szczesny: 7,5
Gjorde, som ovan nämnts, en makalös räddning vid Atalantas hörna tidigt i matchen. Svarade sedan för ett par fina prestationer, men kunde kanske varit bättre positionerad vid Atalantas mål, även om han knappast var den största boven i dramat. Höll på att taffla till det rejält med ett slarvigt uppspel mot slutet av matchen, men det sammantagna intrycket var ändå att Szczesny stod för en mycket fin prestation.
Joao Cancelo: 6
Godkänd, varken mer eller mindre. En ganska representativ insats för Cancelo som fotbollsspelare, där han hade fin fart längs både höger-och vänsterflanken och kom till en del inläggslägen. Blandat med detta fanns dock en del felbeslut och tendenser till bristande koncentration i försvarsspelet. Som sagt, godkänd.
Andrea Barzagli: 6 (utbytt i 61:a minuten)
Hade svårt att hantera Duvan Zapata fysiskt, men löste det sin vana trogen utan att tappa ansiktet. Kvällens match handlade dock inte om att bedöma Barzagli, detta förkropsligande av upphöjd värdighet, utan om att minnas allt han gjort för Juventus genom åren. Jag lyfter på hatten för en av Juventus främsta försvarare och ambassadörer genom tiderna. Hans närvaro kommer att vara mycket saknad och jag vill passa på att önska honom allt det bästa inför framtiden. Grazie di tutto Barza!
Leonardo Bonucci: 6,5
Såg stabil ut och klarade av Atalantas djupledslöpningar på ett balanserat sätt. En del läckert avvägda uppspel smög sig in också. På det hela taget en fin insats.
Alex Sandro: 5 (utbytt i halvtid)
Om Barzagli fick kämpa med Zapata, hur ska vi då beskriva Alex Sandros upplevelse av Ilicic? Tog en varning tidigt och kändes obehagligt nära en ny vid ett par tillfällen. Det tyckte uppenbarligen även Allegri, som bytte ut honom i paus. En otajmad och lite oinspirerad prestation.
Emre Can: 6
Funderade på ett lägre betyg här, då Can var väldigt svag i första halvlek och skickade passningarna åt alla håll och kanter utom till rätt adress. Men, han lyfte sig, speciellt i rollen som mittback efter Barzaglis farväl. Kraftfull och välbehövlig mot ett Atalanta som lätt käkar upp fysiskt begränsade försvarare, även om han uppträdde lite i överkant lojt i vissa uppspelslägen.
Miralem Pjanic: 6
Märktes inte av så mycket i den här matchen, men det han gjorde, det gjorde han ändå med ganska hög kvalitet både defensivt och offensivt. Ett större bidrag från Pjanic i de avgörande momenten kunde efterlysas, men prestationen var fortfarande okej.
Blaise Matuidi: 6 (utbytt i 85:e minuten)
Kändes som att han kom lite fel på det i vissa lägen, men som så många gånger förr lyckades han ändå löpa sig in i det och polera fram ett acceptabelt helhetsintryck. Matuidi är alltid fullständigt närvarande, med scudetton bärgad eller ej, och det är trots allt mer än man kunnat berömma ett par andra juvespelare för de senaste veckorna.
Juan Cuadrado: 6,5
Han började hackigt, hafsigt och misstagsfläckigt. Ett par fina löpningar tog han dock och några gånger höll det på att uppstå något riktigt farligt vid Cuadrados fötter under första halvlek. Det var emellertid först i andra halvlek som han hittade tillbaka till sig själv på riktigt, med de irrationella finterna och de patenterat överlånga inläggen. Han krönte sitt bidrag till matchen med en assist via just ett sådant inlägg. Några felpass färre och betyget hade kunnat vara betydligt högre.
Cristiano Ronaldo: 5
Idag ville det sig inte alls för Ronaldo. Lite för mycket gamnacke och lite för lite magi från portugisen. Bara att glömma och gå vidare.
Paulo Dybala: 4,5
Dybala ser numera så håglös ut varje gång han kommer ut på plan att jag börjar bli uppriktigt orolig för hur han mår. Så fort han kommer i ett av de lägen som känns som hans gebit, just utanför straffområdet, med fart och kontroll över bollen, så blir han tvehågsen, tar en touch för mycket och går miste om chansen. I min mening sjunker han också alldeles för djupt i plan. Visst, han står för en hel del smått briljanta tekniska broderier, men de har alla gemensamt att de sker på mittplan, långt från det område där han i sin bästa form kan vara så extremt giftig. Dybala har så mycket oxfilé och champagne i sin vänsterfot att det är en sorg för alla som älskar fotboll att se honom så här. Hoppas verkligen att ett nytt ansikte på tränarbänken kan bli en nytändning för honom, förutsatt att han inte rör på sig under sommaren.
Federico Bernardeschi: 4,5 (Inbytt i halvtid)
Hade två ganska farliga skott på mål och såg överlag pigg och företagsam ut. Dock fick han ingen avkastning och avslutade med en riktig hål-i-huvet-tackling, vilken resulterade i ett rött kort. Detta sänker självfallet betyget rejält.
Mario Mandzukic: 7 (Inbytt i 61:a minuten)
Kom in och gav direkt Juventus en mer hotande närvaro i motståndarnas straffområde. Målet involverar så klart en del tur, men det faktum att han slänger sig efter den till synes förlorade bollen är i mångt och mycket Mandzukic storhet. Till sista droppen, fino alla fine. Idag gav det, härligt nog, utdelning i form av ett mål.
Moise Kean bytte in i 85:e minuten och spelade således för kort tid för att betygsättas.
