Juventus-Hellas Verona 2-1: Utmärkt val av kapten och startelva!
Tre poäng efter stort spelövertag men ineffektiva avslut.
Det bästa först: Conte väljer att rotera rejält i startelvan, och Marco Storari tar plats mellan stolparna med lagkaptensbindeln om armen. Storari inleder sin fjärde säsong som bänkspelare i Juventus. Utan gnäll och med hundraprocentig inställning, ständigt redo att göra sitt bästa när det krävs av honom. Att utse honom till kapten är en fin gest mot en mycket lojal lagspelare.
Lichsteiner, Chiellini och Vucinic gör Buffon sällskap på bänken. Isla, Ogbonna och Llorente från start alltså. Kanske inte den optimala uppställningen för att slå Verona i september, men bästa tänkbara startelva för att vinna en titel i maj. En utmärkt laguttagning i mina ögon.
Första halvlek
Matchinledningen liknar mest en skottövning för Juventus del. Efter åtta minuters spel har ett halvdussin skott avlossats från 20-25 meters håll - en strategi som möjligen kan ha stört flygtrafiken över Turin, men som inte resulterar i några målchanser. Efter ett tag överger man långskjutande från distans och försöker spela sig in i straffområdet. Då kommer också målchanserna.
Verona har inte kommit till Turin för att spela sambafotboll. Man parkerar sju spelare vid straffområdesgränsen, försvarar sig så gott det går och slår chansbollar i djupled när man får chansen. Det är en taktik som inledningsvis fungerar utmärkt. Juventus spelar sig fram till halvchanser ungefär var tredje minut, men avsluten är svaga och det är aldrig riktigt nära mål.
Med lite drygt en halvtimme spelad lyckas Verona för första gången i matchen hålla i bollen och spela något som liknar organiserad anfallsfotboll. Man spelar sig fram till en hörna, och kort därpå står det 0-1 efter att Cacciatore skarvat in en nickpassning. Det är i princip en kopia av Köpenhamns mål från i tisdags, och knappast en spelsekvens som kan ha gjort Conte särskilt munter.
Cacciatores måldans [klipp] är faktiskt värd ett särskilt omnämnande. Inte speciellt elegant, och tekniken skulle säkert inte imponera på någon som Tony Irwing. Men det är ett framförande som är uttrycksfullt, tämligen rytmiskt, originellt och mycket personligt. I kategorin fotbollsdans (som förmodligen har mycket låg status i danskretsar, ska påpekas) är det ett strålande nummer, mycket nära toppbetyg som jag ser det.
Efter målet forcerar Juventus våldsamt och presterar förmodligen säsongens hittills tio bästa spelminuter.
* I 39:e minuten har Llorente en bra nick som rensas undan på mållinjen.
* I 40:e minuten passar Bonucci in bollen till Tevez i straffområdet. Ett ryck och ett mästerligt avslut senare har Juventus kvittterat. Det är som en instruktionsfilm i okomplicerat anfallsspel, och ingen tidigare nummer tio i Juventus hade avslutat bättre.
* I 47:e minuten skjuter Tevez bollen i båda stolparna innan den försmädligt studsar ut i famnen på Rafael i Verona-målet.
* I 48:e minuten gör Llorente 2-1 på ett bra inlägg från Vidal. Återigen fotboll av enklaste och bästa märke.
På läktaren zoomar kameran in Marotta som precis fått se sommarens två profilvärvningar göra mål inom tio minuter. En mer nöjd sportchef var det längesen man såg, Marotta gick förmodligen med stånd halvtidspausen ut.
Andra halvlek
Den andra halvleken är i allt väsentligt ganska ointressant. Pirlo tvingar Rafael till en bra räddning på en frispark och Pogba skjuter ett antal anständiga skott, det bästa i överkanten av ribban. Juventus byter in Marchisio, Vucinic och Giovinco, har ett bedövande spelövertag, men lyckas inte döda matchen. När Verona under tilläggstiden får frispark mitt på Juventus planhalva är jag riktigt orolig, men 2-1 står sig tiden ut och Juvents tar tre poäng efter en stabil match med ineffektiva avslut.
Tevez visade än en gång att han är en fantastisk fotbollsspelare. Bäst på plan, med god marginal. Plusbetyg även till Pogba och Vidal för massor av vunna bollar på offensiv planhalva, och till Barzagli som avvärjde det som Verona sparkade in i Juves straffområde.
Dålig form och dålig form...
Bortsett från målet misslyckas Fernando Llorente med det mesta i matchen. Han saknar tajming i sina löpningar och tekniken sitter ännu inte efter fjolårssäsongen i frysboxen hos Atletico Bilbao. Ny miljö och nytt språk är inte heller något plus för en fotbollsspelare som vill prestera här och nu. Men Llorente sliter, kämpar och försöker i 70 minuter tills han blir utbytt. Trots alla misstag är det en mersmakande insats. Han verkar besluten att arbeta sig in in förstauppställningen och jag tror han kommer lyckas. Tevez/Llorente - en kort bollsspelare och en lång utpräglad målskytt. Det känns som ett anfallspar i toppklass. Nån som minns Del Piero/Trezeguet...?
Varför Ogbonna ger ett så svagt intryck är svårare att föstå. Han har bytt sin vinröda tröja mot en svartvit, men bor och tränar i samma stad som tidigare och har såvitt jag vet inte haft några skadebekymmer. Att med de förutsättningarna leverera ett slafsigt okoncentrerat passningsspel och slarva i positionsspelet är bara inte acceptabelt. Jag förväntar mig en rejäl förbättring de kommande veckorna.
Isla, slutligen, gör en ny ganska slätstruken match. Det vill bara inte lossna för honom. Att han kan spela fotboll betvivlar jag egentligen inte, men har han psyket att komma till sin rätt i en klubb som Juventus...? Jag gillade beslutet att behålla honom under sommarens värvningsfönster. Jag tror fortfarande att han kan lyckas. Men om Isla tänker visa att han är Juventusmaterial börjar det bli dags nu. Det finns en gräns där man måste ta ställning till om det handlar om dålig form eller om en medioker spelare, och Isla börjar närma sig den gränsen.
