Juventus-Lazio 3-1: Vingklippt Juve imponerade
Trots att så gott som alla nyckelspelare tvingades stå över matchen och trots att det började på sämsta möjliga sätt med 0-1 efter mindre än en kvart så presterade Juventus en av säsongens bästa matcher. 3-1 efter en mäktig laginsats var både välförtjänt och kolossalt viktigt i jakten på tabelltoppen.
Hela startelvan stormar
Under Andra världskrigets hårda ransoneringsår gjorde man i Sverige kaffe av ekollon. Under den värsta skadekris jag bevittnat Juventus genomlida gjorde Andrea Pirlo igår vänsterback av Bernardeschi och regista av Danilo. Det är svårt att säga vilken av dessa kriskreativiteter som signalerar störst nöd. Juventus startelva mot Lazio var ett fullständigt lapptäcke där var och varannan spelare var rena rama gröngölingen på sin position för kvällen. Alex Sandro spelade mittback, Dejan Kulusevski inledde i sin illasittande anfallsroll och mitt i allt detta framstod Juan Cuadrado som högerback plötsligt som den minst krystade uttagningen i laget. Utan att överdriva kan man kalla det för ett högriskexperiment med säsongen som insats, men faktum är att det föll häpnadsväckande väl ut. Alex Sandro gjorde för andra matchen i rad riktigt bra ifrån sig som spelläsande och uppspelsskicklig mittbacksvikarie och med undantag för några lite väl kantiga bollbehandlingar var Danilo en mycket positiv överraskning som bidrog med balans och duellvinster till mittfältet. Pirlo lyckades verkligen koka minestrone på en mutter och klistrade ihop en startelva som stod sig fantastiskt väl mot ett visserligen formsvagt, men alltid svårspelat Lazio. Det var modigt, kreativt och förtjänar verkligen att hyllas.
Löpstyrkan avgörande
Varför föll det då så väl ut för den hårfagre strategen med den kontemplerande uppsynen? Tja, noviser eller inte, gemensamt för samtliga gårdagens juventini från ytterbacksposition och framåt är att de kan springa. Med boll, utan boll, som del i en bra eller dålig insats: Ramsey, Bernardeschi, Chiesa och Cuadrado, för att bara ta ett axplock, springer alltid. Ibland är fotboll inte så jättemycket svårare än så. Lördagskvällens Juventus var fullständigt överlägsna alla tidigare upplagor under säsongen med avseende på att ta löpningar utan boll. Rabiot och Ramsey fyllde ständigt på med djupledslöpningar från mittfältet, backlinjen vågade slå de lite svårare vertikala uppspelen för att slå ut Lazios mittfält och när Chiesa drog iväg i djupled fick han åtminstone en gång av fem också en boll att sätta efter. Den var inte alltid perfekt avvägd, det var trots allt ofta Danilo som slog den, men den kom och den tvingade lazioförsvaret att agera och fatta beslut. Om Lazio får välja sin drömmatchbild så tror jag att den innefattar precis noll svåra beslut för backlinjen - det slutar sällan väl. Spelar man Simone Inzaghi i händerna och försöker vinna något slags passningsmatch mot hans otroliga mittfält kan vilket lag som helst falla mot Lazio. Om man struntar i det och istället löper mot, bakom och kring hans skrangliga backlinje kan vilket lag som helst slå Lazio. Igår gjorde Juventus det senare och de gjorde det riktigt bra. De hade möjligen den sämsta startelvan i en ligamatch sedan Del Neris dagar i klubben, men de spelade på sina styrkor och Lazios svagheter på ett intelligent och vägvinnande sätt.
Urstark laganda
Det är lätt att såhär i efterhand kallt konstatera att matchen gick till si och så, Lazio är bra på ditt och dåliga på datt, Juventus gjorde detta och detta bra och vann därför. Det stämmer naturligtvis, så som matchen utvecklades vann Juventus väldigt mycket i kraft av sin spelidé och ovan nämnda styrkor. Men när en fotbollsmatch faktiskt utspelas är den ju aldrig så logisk och begriplig. Då står istället ett sömnigt Juve och bjuder in Lazio till farliga avslut under första halvtimmen och då slår plötsligt Kulusevski en riktig mardrömspassning rätt i steget för Joaquín Correa som gör 0-1 efter en kvart. Därifrån är det många mentala mil till ritbordet på träningsanläggningen och väldigt mycket kortare avstånd till själsligt mörker och kollektiv kollaps. Det var fruktansvärt starkt av Juve att aldrig hamna där igår. Från och med någonstans kring 20:e matchminuten spelade man istället otroligt bra, trummade på, hjälpte varandra och fortsatte försöka på ett beundransvärt sätt. När de blev berövade på en synnerligen solklar straff halvvägs in i första halvlek fortsatte de också bara att försöka. Strax innan paus fick Rabiot utdelning av sitt magnifika djupledsspringande när han dundrade upp kvitteringen i nättaket. I andra halvlek, när Morata blev neddragen i straffområdet i vad som mycket väl kunde ha blivit kvällens andra juventusstraff, då fortsatte de också bara att köra på. Innan bollen ens hunnit rulla ut ur spel för att tillåta en VAR-granskning av situationen hade Morata själv löst kontroversen med att bomba in 2-1 på kontring. Till slut fick de sin starff, som en kosmisk rättviseskipning, när Ramsey blev omkullvält av Milinkovic-Savic, varefter Morata kunde placera in 3-1. När det blåser snålt och sluttar uppåt, då är det monumentalt viktigt att kunna plocka fram den här sortens pannbenshårda laganda, böja ner huvudet och bara streta på. Oerhört starkt av spelarna att klara av det.
Spelarbetyg
Betygsskalan går från 4-9 och godkäntgränsen ligger vid 6
Szczesny: 6
Chanslös men absolut ursäktad vid laziomålet, i övrigt inte så väldigt prövad. Ingrep stabilt vid något långskott och plockade ner ett par inlägg utan större svårigheter.
Cuadrado (utbytt 70’): 6,5
Inledde lite slarvigt, men gnuggade bort ringrosten och drev istället upp flera fina anfall längs sin högerkant i första halvlek. Med sina offensiva löpningar och sin bollkontroll i backlinjen är Cuadrado mycket varmt välkommen tillbaka.
Demiral: 6
Hängde inte alls med Correa när denne gjorde 0-1, men stod efter det för en solid defensiv insats.
Alex Sandro: 6,5
Som jag redan varit inne på lite, så gör Sandro väldigt bra ifrån sig på sitt mittbacksäventyr. Han inte bara löser uppgiften, utan lyckas därtill utstråla en välbehövlig trygghet till det unga och lite ovana laget runt omkring sig. Bra insats.
Bernardeschi: 6,5
För att vara första dagen på jobbet som vänsterback var Bernardeschi kanonbra. Bjöd knappt på något enda defensivt misstag och bidrog med pigga offensiva räder både med och utan boll.
Danilo: 7
Danilo i Pirlo-rollen hade av elaka tungor lätt kunnat framställas till en illustration av Juventus förfall de senaste åren i händelse av förlust. Det här var ju en sådan match: make or break, ride or die. Vid poängtapp hade startelvan verkat naiv och hopplös, avståndet till Inter enormt. Tack vare att de vann och spelade så bra som de gjorde tar vi istället med oss denna uttagning som något av ett snilledrag. Danilo städade effektivt bakom de framstörtande kollegorna Ramsey och Rabiot och med sina bollvinster och sin defensiva medvetenhet tillät han de offensiva pjäserna ett stort manöverutrymme. Imponerande prestation.
Rabiot: 7,5
Vilket mål! Igår spelade Rabiot helt på instinkt, i steget och med ständig framåtrörelse. När han gör det är han fantastisk. Hoppas på mer av denna vara under våren.
Ramsey (utbytt 70’): 7,5
Mitt i denna praktikplatsmässa till startelva fick Ramsey för ovanlighetens skull spela precis där han trivs som bäst. Med en yttermittfältare på var sida om sig och två innermittfältare strax bakom sig, lirkandes fram kombinationer med en rörlig anfallare längst fram. Igår fick han vara den nummer 10 han unisont bedömts vara för dålig för att vara. Med sina smarta löpningar, sin brinnande passion för väggspel och vrickningar samt sin fina blick för spelet gjorde han det kalasbra. Straffixare till 3-1.
Chiesa (utbytt 82’): 7
Jag är enormt förtjust i Chiesa. Killen har liksom ingen av-knapp. Intensiv och ostoppbar som alltid, framspelningen till 2-1 var riktigt instruktionsfilmsmaterial.
Kulusevski (utbytt 92’): 5
Katastrofal start, naturligtvis. Även om han därefter inte lyckades bli avgörande för matchutvecklingen så klarade han faktiskt att rycka upp sig och komma in i spelet igen på ett sätt som vittnar om mental styrka. Det räcker inte riktigt till godkänt den här gången, men det hintar kanske om att Dejan har den ihärdighet och vilja som krävs för att lyckas i Juventus på sikt.
Morata (utbytt 69’): 8
Matchens odiskutabla lirare med två mål och en assist. Morata var rörlig, delaktig och klinisk. Fenomenalt bra och förhoppningsvis går han in i veckans CL-drabbning med samma form.
Ronaldo (inbytt 69’): 5,5
För mig ett konstigt byte. Ledning 3-1 och viktig match i Champions League om några dagar. Om det, som Cmores kommentatorer var inne på, handlar om att han såg sin chans att göra ett mål mot ett svagt Lazio så har Juventus stora ledarskapsproblem. Den sortens jaget-före-laget-tänk tror jag är helt oförenligt med någon större kollektiv framgång. Jag hoppas att det snarare handlade om att spara Morata lite. Att ge Ronaldo underkänt efter 20 minuter på plan i en avgjord match kanske känns hårt, men han gjorde faktiskt inget annat än att tappa bollen vid ett par tillfällen. Hoppas han är laddad och utvilad mot Porto på tisdag.
Arthur (inbytt 70): 6
Kul och obeskrivligt viktigt att ha Arthur tillbaka. Såg lite klumpig ut, men är ursäktad i kraft av sin månadslånga skadefrånvaro.
McKennie (inbytt 70): 6
Hann inte göra något jätteavtryck, men kom in med bra energi och hjälpte till att stänga igen matchen sista 20.
Bonucci och Di Pardo kom båda in i matchens slutskede men hann inte spela länge nog för att kunna bedömas.
Forza Juve!
