Juventus-Milan 0-0: Juve till final efter match med två ansikten
0-0 hemma räckte för att ta Juventus till final i Coppa Italia i kraft av antal mål på bortaplan. De italienska mästarna imponerade inledningsvis med att bjuda på anfallsglad och tempostark fotboll. En missad straff och bristande skärpa överlag gjorde tyvärr att man inte kunde omsätta spelövertaget i mål. Milan fick spela med tio man från 16:e minuten på grund av Ante Rebics utvisning och kom aldrig riktigt nära att hota Juves finalplats i vad som utvecklades till en ganska trist tillställning.
Inför matchen oroade jag mig för att få se en fysiskt tuff men tekniskt begränsad match från två lag i dålig matchform. Från minut ett visade Juventus att de hade andra avsikter. De zebrarandiga drev tidigt upp ett högt tempo, satte ännu högre press och höll på att vaska fram både en och två riktigt vassa målchanser. Spekulationer om ”träningsmatchkänsla” och liknande kom snabbt på skam trots de tomma läktarna på Allianz Stadium. Bitvis under den första halvtimmen var Juve nämligen helt överlägsna ett stabbigt och vilset Milan och först omkring 35:e minuten insåg jag att Buffon ju var med i matchen. Tyvärr lyckades Bianconeri inte utnyttja sitt monumentala spelövertag.
Den överläget bästa möjligheten till detta tillföll Cristiano Ronaldo från straffpunkten. I den 15:e minuten pekade domare Orsato nämligen på denna efter att med hjälp av VAR ha identifierat en, i mina ögon, något hård men inte nödvändigtvis felaktig hands på Andrea Conti. Tyvärr sköt Ronaldo straffen i stolpen och ut och slarvade därmed bort vad som skulle visa sig bli Juventus enda riktigt hundraprocentiga chans till ett segermål. I den efterföljande kontringen golvade Ante Rebic Juventus Danilo med en riktigt våldsam karatesatsning ad modum Nigel de Jong i VM-finalen 2010. Mer givna utvisningar får man leta både länge och noggrant efter och därmed blev en på förhand tuff uppift för Milan ännu svårare med bara kvarten spelad.
Men efter en första halvtimme där Juventus visat upp allt det vackra med fotboll, utom mål, förlorade hemmalaget intensiteten. Resten av matchen utkämpades således mellan ett decimerat Milan, hårt ansatt av avstängningar och i dålig matchform och ett Juventus utan skärpa, kanske lite för väl medvetna om att 0-0 räckte för att säkra en finalplats. Här någonstans infann sig den lite avmätta känsla jag fruktade på förhand. Det dök upp några halvchanser för vardera lag och en riktigt fin nickchans för Hakan Calhanoglu, vars främsta styrka dock lyckligtvis inte är huvudspelet. Turken nickade utanför från nära håll och sumpade därmed Milans främsta målchans. Matchen hade i sanning två ansikten, varav det senare var mer smickrande för ett hårt kämpande Milan än för ett uddlöst Juventus. Under första halvtimmen, däremot, kom Juventus upp i mycket hög nivå. Detta var bland det närmaste Sarris lag kommit verklig Sarrismo – den kedjerökande taktikerns idealbild av den snabba dansanta passningsfotbollen – under säsongen. Förhoppningsvis var detta en indikation på att man utnyttjat uppehållet till att bekanta sig mer med Sarris taktiska idéer, något som kan komma att ge bättre utdelning längre fram då matchformen och spetsen hittar tillbaka juventusfötterna på riktigt.
Inför matchen hade jag tre frågor, vilka jag nu med facit i hand tänkte försöka besvara:
Pjanic ursäktade kring årsskiftet några veckors klen form med trötthet. Nu bör han rimligtvis vara utvilad, så blir kvällens match början på en stark sommar för bosniern eller har Juves playmaker större problem än bara trötthet?
Pjanic övertygade inte på något sätt sina belackare i denna match. Han blev klart överglänst av en frejdig Rodrigo Bentancur och byttes ut tidigt. Det är för tidigt för att dra några drastiska slutsatser, men bosniern har en bit kvar till toppform och mittfältsdominans.
Anfallstrion Costa-Dybala-Ronaldo får det att vattnas i munnen på mig. Om GOAL:s startelva (som alltså angav just den här trion på förhand) stämmer, klarar de av att lyfta varandra och hitta rätt taktiskt efter det långa uppehållet?
Sarri diskuterade inför matchen svårigheterna med att spela till både Ronaldos och Dybalas gagn samtidigt, men inledningsvis fanns ändå tecken på att man är på rätt väg. Med Dybala som föll ner mellan motståndarnas mittfält och backlinje och Ronaldo som en mer centrerad uppspelspunkt fick Juventus bra snurr på en rödsvart backlinje som samtidigt hade fullt sjå att hålla en dribblingsglad Douglas Costa stången ute på Juves vänsterkant. Man tappade dock bort framgångsreceptet efterhand och samtliga tre föll bort ur matchbilden. Mitt intryck är att det blir väldigt bra när Dybala ges stor frihet och Ronaldo ganska tydliga instruktioner att stanna nära motståndarnas straffområde. Ju längre ifrån mål Ronaldo hamnar, desto mindre nytta gör han och desto mer av Dybalas handlingsutrymme äter han upp. Svårnavigerat, men baserat på matchinledningen inte omöjligt för Sarri.
Cristiano Ronaldos fystester ryktas ha varit bättre efter uppehållet än de var före detsamma. Ger portugisens monstruösa dedikation utdelning mot ringrostiga motståndarbackar?
Nej, inte alls faktiskt. Tyvärr såg CR själv minst lika ringrostig ut i umgänget med bollen som någon annan på plan. En klen insats av den portugisiske skyttekungen.
Spelarbetyg
Gianluigi Buffon: 6
Hade i stort sett ingenting att göra, men som vanligt var det trevligt att se legendaren sprid lugn omkring sig mellan juventusstolparna.
Danilo: 6 (utbytt 86’)
Utsattes som tidigare nämnts för ett regelrätt mordförsök av Ante Rebic tidigt i matchen. Hämtade sig kanske inte riktigt efter det och kom ihop med resten av laget av sig något efter en fin och initiativrik start. Såg överlag stabil ut.
Leonardo Bonucci: 6
Stabil, men inte mer. Bjöd inte på några briljanta uppspel eller direkt avgörande tacklingar, men stod för en habil defensiv arbetsinsats.
Mathijs de Ligt: 5,5
Den holländska försvarsbjässen såg lite klumpig och otajmad ut i vissa lägen. Han var inte värre än de flesta andra på planen, men presterade ändå en bra bit ifrån maximum.
Alex Sandro: 6,5
Bäst i backlinjen med en övertygande defensiv insats och flera offensiva utflykter med goda resultat. En bra start på sommaren för Juves vänsterbacksklippa.
Blaise Matuidi: 5,5 (utbytt 63’)
Lyckades inte bidra så mycket offensivt när Juventus kom till korta i sina försök att koppla något verkligt grepp om matchen. Jag uppskattar alltid Matuidis löpvilja, men igår hade det behövts mer offensiv kompetens än vad fransmannen kunde bidra med.
Miralem Pjanic: 5,5 (utbytt 63’)
Som tidigare nämnts var det inte den elegante playmakerns bästa match för Juve. Det finns mer att hämta hos Pjanic och förhoppningsvis kan han leverera det inom en snar framtid.
Rodrigo Bentancur: 7
Bäst i Juventus, med hästlängder. Bentancur var bitvis behöver-vi-verkligen-Tonali-bra såväl offensivt som defensivt. Den gänglige eleganten drev upp flera anfall med sin silkeslena bollbehandling och avbröt minst lika många med sitt resoluta närkampsspel. Bravo!
Cristiano Ronaldo: 4,5
Tyvärr inte godkänt från Ronaldos sida. Utöver straffmissen var hela tiden ett steg fel in i situationerna, ständigt ovän med bollen och konstant inblandad i missförstånd med lagkamraterna. Bättre lycka nästa gång.
Paulo Dybala: 6
Efter en riktigt härlig inledning där det kändes som att Dybala och Bentancur är spelarna Sarri letat hela sitt liv efter lyckades Dybala till skillnad från sin uruguayanske kompis inte hålla nivån uppe. Flöt in och ut ur matchbilden och avlossade som bäst några ganska ofarliga skott utifrån. Ojämn prestation.
Douglas Costa: 5,5 (utbytt 63’)
Även Douglas inledde bra, bara för att sedan göra obegripligt lite av de obegripligt stora ytorna i det måljagande Milans försvar i början av andra halvlek. Matchbilden borde ha passat den vindsnabbe dribblern som bollen i krysset, men Juventus främste showman misslyckades tyvärr med att kapitalisera på den och byttes ut tidigt.
Adrien Rabiot: 5 (inbytt 63’)
Kom in som en del av en inhoppartrio som snarare svängde matchbilden till Milans fördel än Juves. Rabiot verkade inte riktigt vara där, vilket tyvärr ofta är det intryck den talangfulle fransosen ger. Det är frustrerande mot bakgrund av det grymma spelsinne och den honungslena teknik han emellanåt visar upp och det vore väldigt kul om han kunde hitta en större jämnhet snart.
Sami Khedira: 6 (inbytt 63’)
Gjorde varken till eller från med sitt inhopp som jag ser det. Godkänd men knappast imponerande.
Federico Bernardeschi: 4,5 (inbytt 63’)
Såg periodvis direkt jönsig ut och bjöd Milan på farliga bollvinster med sitt överdrivna dribblande. Kom inte till några egentliga offensiva farligheter och fogade ytterligare en match utan poäng till sin gedigna samling den här säsongen. Jag hade hoppats få se en mer stringent Bernardeschi efter uppehållet, men gårdagens match blev tyvärr en besvikelse.
Juan Cuadrado gjorde ett tio minuter långt inhopp som högerback och gav ett piggt intryck även om han spelade för kort tid för att betygsättas.
