Saudiarabien - Algeriet
2 - 0

Juventus-Milan 2-2: 32 and counting!

30... 31... 32... ja, sviten lever ännu. Juventus-Milan slutade 2-2. Ett resultat som innebär att Milan är utslagna, och att Juve är klara för final i Coppa Italia!

Non mollare mai. Att aldrig ge upp. Det bästa sättet att beskriva den här upplagan av den gamla damen. En träffsäker beskrivning av vår fantastiske tränare och hans spelfilosofi. Och Juventus ger verkligen aldrig upp. Det gjorde man inte i 3-3-matchen mot Napoli på San Paolo, inte i 2-0-segern mot Milan i höstas, och inte heller ikväll i cupsemifinalen.

Det blev ett magnifikt tifo som fick rama in denna föreställning. Världens vackraste låt sjöngs för fulla halsar, och stämningen gick verkligen att ta på. Kärleken sprudlade, hatet dånade, och nervositeten låg i luften. Det var som upplagt för en fantastisk match, och det var precis så det blev.

Den första halvleken satte igång i lugnt tempo. Lagen kände lite på varandra, och bortalaget hade kommandot inledningsvis. Ibrahimovic fick tidigt ett bra läge efter att Lichtsteiner halkat, men Storari lyckades rädda ut den till hörna. Några minuter senare hade Seedorf ett tungt långskott som gick metern utanför. Juve saknade intensitet, man saknade sitt presspel och vi hade fått en obehaglig start på matchen. Men då hände det.

Lichtsteiner sprang. Pirlo såg. Schweizaren fann Del Piero, och sekunden senare hade kaptenen gett oss ledningen. 1-0. Kärleken vällde ner från läktarplats. Il Capitano hade gjort det igen. Och euforin lyste i hans ögon. Kanske för sista gången i den svartvita tröjan. Hemska tanke.

Efter målet tog Juventus över matchen, med Vucinic som general i offensiven. Montenegrinen var flera gånger nära att utöka ledningen, men det lilla sista saknades hela tiden. Aquilani försökte sätta stopp för Mirkos karriär genom att brutalt tackla in honom i reklamskyltarna, men Mirko klarade sig, dock blev han extremt irriterad vilket resulterade i ett gult kort. Efter en och annan Juve-chans till, så blåste domare Orsato av första halvlek.

När den andra halvleken satte igång var det något som inte stod rätt till. Var var Ibra? Blickarna for runt på planen, men ingen Zlatan i sikte. Däremot stod Maxi Lopez där istället. Ryggproblem fick vi höra efter matchen. Snarare Chiellini-problem skulle jag tro.

Juventus inledde den andra halvleken starkt. Särskilt Vidal var fantastisk med avgörande glidtacklingar jämt och ständigt. Men plötsligt hände det som inte fick hända. Ett inlägg, en virrig Pepe, och en Djamel Mesbah som störtade mot bollen. Nicken placerade sig i bortre hörnet, och Storari var chanslös. 1-1. Ett riktigt snyggt nickmål faktiskt, och nu fick Milan luft under vingarna.

En period följde där det mesta av striden ägde rum på mittfältet. Vidal och Pirlo slet kopiösa mängder, och Marchisio gjorde dem sällskap efter drygt 60 minuter, inbytt mot Pepe. Vucinic kom fri ännu en gång, men i dålig vinkel, och från nära håll sköt han strax, strax utanför. Minuten därpå byttes Borriello in mot Del Piero.

Det hann inte gå många minuter innan Maxi Lopez fick bollen. Han vände bort en, två och tre juventini innan han bombade in bollen i nättaket. Vi var lamslagna, och hade tappat 1-0 till 1-2. Med fem minuter kvar av matchen fick Borriello ett friläge, men oduglig som han är sprang han sig bort från läget och sköt ett tamt avslut på Amelia. Strax innan domaren blåste av matchen hade Vucinic ett dubbelläge, med två skott som gick strax utanför mål. Domare Orsato blåste sedan av, och förlängning väntade.

Förlängningen drog igång på allra bästa sätt. Juventus tryckte på med nyfunna krafter och chanserna duggade tätt. Vucinic sköt, Marchisio fick öppet mål men missade. Dålig vinkel, till hans försvar. Borriello fick en chans, men sköt rakt på Amelia. Giaccherini blev helt fri med målvakten, och försökte runda honom men misslyckades totalt. Caceres fick ett bra läge, men skottet täcktes ut.

Det var verkligen jobbigt. Så många chanser, men bollen ville verkligen inte in i mål. Det var då Claudio Marchisio fick bollen. Han slog en passning till Mirko Vucinic, som bestämde sig för att skjuta från minst 35 meter. Och som han sköt. Montenegrinen avfyrade en projektil, en missil som borrade sig in i mål bakom en sent reagerande Amelia. Ett drömmål av allra högsta klass. Ett mål signerat en världsklassig anfallare. 2-2.

Det var nervöst in i det sista, men Juventus lyckades få tiden att gå utan större problem. Det var chansfattigt, och något uddlöst från motståndarnas sida - och efter drygt 120 minuter blåste domare Orsato av matchen. En avblåsning som betydde att Juventus hade slagit ut Milan och tagit sig till finalen i Rom. Helt underbart!

Tankar efter matchen
Som sagt: 30... 31... 32... den obesegrade sviten fortsätter. Visst stod det 1-2 efter ordinarie tid, men en förlängning innebär att matchen förlängs. Lyssna bara på ordet. Efter 120 spelade minuter blåste domare Orsato av semifinalreturen, och då visade resultattavlan 2-2. Samma resultat som Lega Calcio har skrivit upp på förbundets hemsida. 2-2. Oavgjort, och ingenting annat.

Mirko, Mirko, Mirko. Vilket sagolikt mål i förlängningen. Äntligen börjar vi få se den Vucinic som vi betalade för i somras, och fortsätter han på detta sätt så kanske vi kan utmana Milan ända in i det sista. Och Alessandro Del Piero, denna gudomliga människa. Kaptenen visar återigen att gammal är äldst, och när Mexes föll som ett höstlöv så passade Il Capitano på att gå förbi Amelia och sätta dit 1-0. Klass.

Mamma mia, vilket tifo vi bjöds på innan matchen! Det var svart och vitt, det var rött och guldigt, det täckte hela arenan och det var helt fantastiskt. Ett briljant sätt att inrama semifinalen, och en faktor som höjde matchens vikt flera nivåer. Grandi tifosi!

Redan i helgen kommer nästa Milanolag på besök, nämligen sjundeplacerade Inter. Inget annat än seger är acceptabelt i den matchen. Inte med Juventus ambitioner. 32... 33... 34... låt sviten fortsätta!

Uppdatering: Kan mycket väl vara så att jag har fel i att sviten har upprätthållits. Många har reagerat på det, och jag antar att jag har fel i den här frågan. Vill bara tipsa er om att inte ta texten på alltför stort allvar. Den skrevs mitt i all eufori och glädje, och provokationerna duggar tätt. Men vad annars är att vänta på en supportersida?