Juventus-Parma 3-1: Alex Sandros doppietta fixade segern

Juventus-Parma 3-1: Alex Sandros doppietta fixade segern

Efter att ha hamnat i underläge hemma mot Parma tog sig Juventus i kragen och vände på steken till en i slutändan säker 3-1-seger. De tre poängen kan bli oerhört viktiga i kampen om nästa säsongs Champions League-platser och innebär att laget för tillfället ligger trea i tabellen.

Matchen i korthet
Efter en från båda sidor ganska avvaktande och chansfattig inledning på matchen var det överraskande nog Parma som i den 25:e matchminuten tog ledningen genom Gaston Brugman. Det var en mycket vacker, om än lite tveksamt tilldelad, frispark som den uruguayanske registan smekte in, tätt över muren och alldeles intill Gigi Buffons högra stolpe. Juventus svarade ganska bra på underläget och skaffade sig snabbt ett allt större spelövertag. Just före paus gav det resultat, då en högerhörna från Juan Cuadrado via Matthijs de Ligts huvud letade sig fram till Alex Sandro. Relativt centralt i straffområdet skaffade han sig en fin yta och någon sekunds manöverutrymme med en känslig förstatouch, innan brassen avlossade en riktig vänsterkanon som borrade sig in i nätmaskorna bakom den vikarierande parmakeepern Colombi.

I andra halvlek tog Alex Sandro vid precis där han slutade och utökade till 2-1 redan i 47:e minuten, denna gång genom att vid bortre stolpen sätta pannan till ett förlupet cuadradoinlägg. Därefter höll hemmalaget ett fast grepp om matchen och kunde i 68:e spelminuten stänga igen tillställningen tack vare att Cuadrado en andra gång fann Matthijs de Ligts huvud med en bra slagen hörna. Denna gång skickade nederländaren bollen direkt i mål, utan att ta omvägen via Alex Sandro. 3-1 innebar att Juventus, åtminstone tillfälligt, övertog tredjeplatsen i tabellen (Atalanta kan gå om ifall de tar poäng mot Roma ikväll) och krympte avståndet till Milan till en poäng.

Tre tankar om matchen

Lugnt mitt i stormen
Det har minst sagt varit stormigt i och kring Juventus de senaste dagarna. Som en av de tolv initiativtagarna till den i början av veckan föreslagna och redan nu kasserade europeiska superligan har klubben och dess ledning fått motta allt från tomma hot om uteslutning ur Serie A till mer befogad kritik för sin syn på vad fotboll är och borde vara. Så sent som i tisdags rapporterades det att Andrea Agnelli, som tycktes vara en av de främsta pådrivarna bakom projektet, hade avgått från sin post som klubbens president. Ryktena visade sig dock vara falska och Juventus mångårige patron infann sig helt i vanlig ordning för att med sammanbitet intresse följa gårdagens match. Framför honom utspelades den som att absolut ingenting hade hänt. Någonstans emellan Juves total segervisshet trots att Parma tog ledningen och Graziano Pellés eviga armbågande av Bonucci framträdde en känsla av att allt var precis som vanligt. Ett bottenlag kommer till Turin, de har ett begränsat passningsspel och en stark anfallare, ser en stund ut att kunna utmana, men nöts över 90 minuter ner av Juventus fullständiga överlägsenhet. Den här sortens sömniga matcher är det absolut främsta argumentet för att bilda en europeisk superliga samtidigt som avsaknaden av dem, avsaknaden av världarnas kollision och smålagens möjlighet till att överraska, är det som skulle saknas allra mest i den stängda och genomkommersialiserade tillvaro Agnelli och kompani strävar efter att upprätta. Även om de fick kalla fötter den här gången tror jag tyvärr att idén om en superliga på sikt är alldeles för lukrativ för att avstå för Europas största klubbägare. Men just den här aprilkvällen i Turin kändes den dock märkligt avlägsen.

Grymma hörnor
Jag har nog nästan aldrig sett Juventus ha så här genomgående bra leverans på sina hörnor. Både Cuadrado och Dybala piskade in bollar med kirurgisk precision mot den farliga angreppsytan vid första stolpen och skapade ett flertal halvfarliga lägen innan Alex Sandro slutligen spräckte nollan till följd av just en hörna. I andra halvlek fastställde de Ligt slutresultatet på en annan sådan. Den här sortens “enkla” mål kan bli väldigt betydelsefulla när Juventus går in i en ligaavslutning där varje match är oerhört betydelsefull i strävan mot Champions League nästa säsong.

Tajt om CL-platserna
Vinsten innebär som sagt att Juve nu bara har en poäng upp till Milan på andraplats, samtidigt som Atalanta vid vinst ikväll kan ta sig upp lika med oss i poäng. Tätt, tätt bakom jagar Napoli och Lazio. Bara tre av dessa lag kommer få spela Champions League till hösten och vilka det blir är verkligen anyone’s guess i nuläget. För Juventus del var det otroligt viktigt att repa sig efter torsken senast mot Atalanta, men det finns ingen som helst tid att vila i den här segern. Redan på söndag är det dags för en historiskt sett kolossalt lurig bortamatch mot Fiorentina och de fem avslutande omgångarna därefter inkluderar hemmamatcher mot såväl Milan som Inter. Min känsla är att Juventus behöver minst fyra segrar, helst fler, under detta extremt tajta upplopp. Jakten på dessa ska bli spännande att följa.

Spelarbetyg
Utdelas enligt La Gazzetta dello Sports skala från 4-9, med gränsen för godkänt vid 6.

Buffon: 6
Kan inte lastas för målet, såg i övrigt trygg och tillfreds ut i mötet med sin ungdomsklubb.

Danilo: 6
Habil insats, ett par fina offensiva framstötar och några bra en-mot-en-insatser hann han med.

Bonucci: 6,5
Tog kopiösa mängder stryk i den fysiska bataljen mot Parmas anfallsbjässe Pellé, men klarade av det på ett bra sätt och lyckades neutralisera sin gamle landslagskollega. Blandade och gav lite i passningsspelet, men var på det hela taget en tillgång även där.

de Ligt: 7,5
Stabil och stark i det fysisk spelet och bidrog med både mål och assist offensivt. En riktig praktinsats från den unge mittbacken.

Alex Sandro: 8,5
Juventus mångårige trotjänare stod för karriärens första doppietta i kraft av en fin fullträff på var sida halvtidsvilan. Gjorde egentligen inga misstag och var tungan på vågen för Juve med sina två mål.

Cuadrado: 8 (ut 74’)
Två framspelningar, en “hockeyassist” och genomgående aktiv och påhittig ute på sin högerkant. Cuadrado blir allt mer hemtam i sin roll som högerback, men gårdagskvällens gästspel som yttermittfältare var en ordentlig påminnelse om vilka direkt matchavgörande offensiva kvalitéer den flyfotade colombianen alltjämt besitter. Strålande match.

Arthur: 6 (ut 87’)
Som vanligt väldigt bekväm med bollen på Juventus innermittfält, svarade för en fullt godkänd insats utan att direkt imponera.

Bentancur: 6,5 (ut 74’)
Täckte ytor, vann boll och skyfflade runt densamma utan att göra några misstag. Bentancur gjorde en fin insats och var limmet som fick Juve att sitta ihop.

McKennie: 5,5 (ut 74’)
Såg ut att ha vaknat på fel sida i sin bollbehandling och lyckades aldrig riktigt överkomma sin inledande stelbenthet. McKennie kan betydligt bättre än så här.

Ronaldo: 5
Tog sig till några chanser men saknade skärpan att förvalta dem. Därutöver verkade han ganska ofokuserad i passningsspelet och aviserade högt och tydligt sin frustration över att inte göra mål, trots att laget tog en viktig seger. Jag fattar såklart att Ronaldo aldrig spelar för någon annan än sig själv, men det stör mig likväl när han gör det så extremt övertydligt som igår kväll.

Dybala: 6 (ut 84’)
Såg piggare och mer övertygande ut än senast mot Atalanta. Skapade ett par fina lägen både för sig själv och andra, men saknade det där sista lilla som väl brukar benämnas “matchform” i de avgörande lägena. Hur som haver var det en insats som lovade gott inför säsongsavslutningen för La Joya.

Kulusevski, Rabiot, Ramsey, Morata och Bernardeschi (när kunde vi sist byta in fem seniorspelare i samma match?) kom alla in men spelade för kort tid för att hinna göra avtryck på matchen.

Forza Juve!

Hugo Olsson2021-04-22 10:35:39
Author

Fler artiklar om Juventus

Spelarbetyg efter Juventus 2-2 Venezia: Det här är pinsamt
Inför Venezia-Juventus: Imorgon är en ny dag på jobbet där gamla meriter inte spelar någon roll
Redaktionen söker nya skribenter