Juventus-Sampdoria 5-0: Storslagen avslutning på en storslagen säsong
Efter en fantastisk insats kunde Juventus lyfta pokalen som italienska mästare för femte gången på lika många år. 5-0, efter mål av Evra, Dybala två gånger om, Chiellini och Bonucci.
Flaggtifon, nya dräkter och en femte ligatitel i följd att fira av ordentligt. För även om laget fått njuta av ligatiteln i flera veckor vid det här laget så var det ju idag, på hemmaplan mot Sampdoria i sista omgången, som ligapokalen skulle välkomnas hem till Turin och lyftas mot den klarblå majhimlen av Gianluigi Buffons gyllene händer.
Men innan festen kunde sparka igång fanns ju en match att spela. Det för dagen gulklädda Sampdoria var på pappret ingen tuff motståndare, klubben hade förvissat sig om spel i Serie A nästa säsong och sedan länge tillbaka missat alla chanser till Europaspel. Inget att spela för med andra ord. Men matchen var ju likväl tvungen att genomföras. Dessutom hade Juventus verkligen något att bevisa, för första gången på mycket länge. Söndagens katastrofala nederlag mot tabelljumbon Verona hade lämnat en besk eftersmak och Den Gamla Damens förkämpar var fast beslutna att avsluta säsongen i triumf. Och som De Italienska Mästarna spelade! Knappt hade Juventusfansen hunnit bänka sig på läktarna, innan den svartvita folkmassan flög upp i ett glädjesprudlande måljubel. Målskytten var för ovanlighetens skull Patrice Evra. I vad som mycket väl kan bli fransmannens sista hemmamatch under sejouren i Juventus lyckades han sätta pannan till en väl avvägd frispark från Paulo Dybala och forcera upp bollen i nättaket. Ett snyggt mål, som kickade igång Juventus avslutningsfest på ett ypperligt sätt, redan efter fem minuter.
Därefter behöll Juventus både tryck och bollinnehav, vilket ledde fram till att man redan i den elfte minuten lyckades luckra upp Sampdorias försvarsverk på nytt. Dybala stack fram en djupledsboll till anfallskollegan Mandzukic, som ryckte ifrån sin bevakare. I avslutsögonblicket kapades Mandzukic av Sampdorias olycklige Milan Skriniar, vars okänsliga glidtackling fick Juventus nickspecialist att gå i backen. Händelsen renderade i en straff för hemmalaget och en utvisning för gästerna. Som så många gånger förr var Dybala kassaskåpssäker från elva meter och slog in bollen vid målvakten Brignolis högra stolpe. Underläge 2-0 efter en kvart och en man utvisad. Ridå Sampdoria.
Återstoden av första halvlek var en ren uppvisning från Juvehåll. Lagets kreatörer, anförda av den glimrande Dybala, radade upp chans efter chans och känslan av att matchen kunde sluta tvåsiffrigt började smyga sig på. Chiellini avslutade på volley, Hernanes fintade sig igenom mittfältet, Lichtsteiner och Mandzukic nickade både i ribban och på mål och Juventusspelarna var i största allmänhet hala, kvicka, skickliga och målfarliga. Halast av de hala, kvickare än tanken, skickligast på plan och så giftig framför mål att det nästan kändes otroligt, var Paulo Dybala. Argentinaren besitter en vansinnigt stor begåvning och hittar somliga matcher upp till nivåer som bara ett fåtal andra spelare på planeten är kapabla till. Detta var en sådan match. Skotten och framspelningarna kom i strid ström, den ena aktionen mer briljant än den andra. Därför var det väl inte mer än rättvist att det var just det lilla bollsnillet med den glödande heta vänsterfoten som fick slå in 3-0. Ett härligt avslut från några meter utanför straffområdet. Hårt, välplacerat och elegant, alldeles intill målvaktens vänstra stolpe. Ibland ser det enkelt ut att spela fotboll. Dybala gör en liten vrickning med foten, skjuter ur ett oväntat läge och plötsligt ser målet så himla stort ut. Som juventino, men också som fotbollsentusiast i allmänhet är det underbart att bevittna. Med den läckra fullträffen i nära minne gick Juve till pausvila med en trygg 3-0-ledning.
Den som hade trott att Juventus skulle slå av på takten, luta sig tillbaka och försvara sin ledning, fick omgående se något helt annat. Efter bara några minuter var Chiellini uppe vid motståndarmålet igen, (när var han så här offensiv senast?) men missade tyvärr det friläge som uppstod. Under de kommande femton minuterna fortsatte Dybala att hota, Pogba avlossade några halvfarliga skott utifrån, men matchen gick trots detta in i ett något passivt skede. Juventus ägde spelet och kontrollerade händelserna fullt ut, men skapade inte målchanser i samma takt som under den första halvleken. Men hörnor lyckades man likväl vaska fram. Det var på en av dessa, i den 78:e minuten, som den vikarierande målvakten Brignoli tappade bort sig mitt i ett försök att boxa undan bollen. Försöket blev ett fiasko, vilket ledde till att bollen damp ned hos en lurpassande Giorgio Chiellini, som mötte den studsande bollen med en stenhård vrist utanför straffområdet, en bit till vänster i plan. Det klockrena tillslaget blev till ett drömavslut, som med lite lätt ytterskruv borrade sig upp målvaktens obevakade högra kryss. Ett oerhört snyggt mål signerat en ovan målskytt. Kontentan är väl att det är oerhört skönt att ha Chiellini tillbaka på planen.
Men det skulle inte stanna vid 4-0. Kort efter Chiellinis dunderträff tvingades Neto till matchens enda riktiga ingripande. Diakite skickade iväg en nick, bara någon meter från mållinjen, och den vikarierande Neto stod för strålande tarzanräddning och lyckades styra undan avslutet. Kort därpå var det dags för dagens tredje back att göra mål. På ytterligare en bra hörna från Hernanes fick den inbytte Morata huvudet på bollen och lyckades, medvetet eller omdevetet, styra ner bollen till Bonuccis framstormande högerfot och vidare in i nätmaskorna. Ett utmärkt sätt att knyta ihop säcken på efter en mycket väl genomförd match.
En match som också i sig blev ett fantastiskt avslut på en oerhört imponerande säsong, som efter en svag start vändes till ren defilering mot Scudetton. För även om man bör ha i åtanke att Juve var i numerärt överläge, ska man inte förringa den nästintill fulländade insatsen. Efter att jobbet var gjort kunde spelarna med breda leenden lyfta pokalen och fira att man återigen blivit korade italienska mästare. Välförtjänt och lika fantastiskt roligt den femte gången i rad, som det var den första. En storartad säsong, som avslutades i dur med en storartad insats!
Forza Juve!
