Juvepanelen #4: Dybala, Pogba och scudettomöjligheter

Som en liten extra matchuppladdning kommer här den fjärde upplagan av Juvepanelen. Upplägget är detsamma som vanligt: tre frågor och tre skribenter som levererar svar på dessa, här i form av Mikael, Adam och Hugo, samtliga från Juveredaktionen. Hur ser Dybalas framtid i Juve ut? Är den tionde raka scudetton i fara på allvar? Och borde Juve värva tillbaka Pogba? Håll till godo, och tyck gärna till själva i kommentarerna.

Fråga 1: Det har snackats en hel del kring Paulo Dybalas prestationer och framtid i Juventus den senaste tiden. Efter en lysande fjolårssäsong är han nu mållös i ligaspelet och sitter på ett kontrakt som löper ut 2022. Ser ni några skäl till hans dåliga form och hur tycker ni klubben ska hantera situationen?

Hugo: Jag skrev i en krönika i somras att jag alltid skulle vara “Team Dybala” i den här typen av spörsmål. Jag får väl stå fast vid det, men jag måste säga att det var betydligt enklare att vara det då än vad det är nu. Det är nämligen mycket bekymmersamt att ojämnheten tycks förbli en enträgen följeslagare till Dybala och det blir allt svårare att se honom som något att förlita sig på. Han är farligt nära att bli något slags evig talang just nu - vansinnigt begåvad, men aldrig fullt ut transformerad till världsstjärna. Samtidigt verkar det ha funnits förmildrande omständigheter under hösten, då Pirlo vid flera tillfällen uttryckt att han brottats med en virussjukdom. Form, god som dålig, är dock temporärt, mer beklämmande är kontraktssituationen. Jag tycker absolut att Paulo kan vara värd en löneförhöjning, men har samtidigt stor respekt för att coronasituationen och trupprestaureringen har inneburit en stor påfrestning för klubbens ekonomi. Om gapet mellan Paulos krav och klubbens bud är så stort som det rapporterats om (åtskilliga miljoner euro per år) kan det nog bli svårt att lösa, men jag hoppas ändå att det fixar sig i slutändan, då jag är långt ifrån redo att släppa taget om honom.

Mikael: Jag är precis som Hugo en “Team Dybala”. När Paulo är i form är det en magnifik fotbollsspelare att titta på. Han är kvick i både fötter och huvud, har fin balans och en sammetslen vänsterfot. Fotbollsunderhållning nedkokad i en diamant med pojkbandslooks. Bara för att han har gjort en rent ut sagt usel säsongsinledning ska vi inte glömma att Dybala har varit en vital del av det nio säsonger långa segertåget ända sedan han kom för drygt fem år sedan. Men han är inte utan sina brister, det är det få spelare som är. Hans formsvackor kan hålla i sig ett tag men jag tror också att dom många gånger känns så djupa just för att topparna är så höga. Det kan var jävligt frustrerande att titta på, det håller jag med om.

Från utsidan ser jag inga skäl till hans dåliga form förutom den virussjukdom som redan har nämnts. Pirlos sätt att spela fotboll borde passa Dybala fint och ledningen har gång på gång uttryckt hur högt dom värderar honom. I alla fall sedan nästanflytten förra sommaren. Men det finns ju många saker som vi på utsidan aldrig får ta del av. Det är lätt att glömma att det är människor vi pratar om och att dom, precis som alla vi andra, kan ha bättre och sämre stunder på jobbet och/eller i livet. Han kanske är höstdeppig?

Går vi över till hela kontraktssituationen är den aningen snårig. Jag är helt för de Ligt-värvningen men det går inte att bortse ifrån att den skakade om lönestrukturen i truppen ganska rejält. Mer än Ronaldo? Om du frågar mig så ja. Alla förväntar sig att en kille som Ronaldo ska tjäna multum. Det är en av planetens mest kända människor. Men att en babyfaced holländare som knappt är myndig går in och plockar runt 15 med bonusar inräknade är inte lika självklart. Om jag vore Dybala hade jag använt det som ett argument till att han förtjänar en löneförhöjning. Var han än skulle gå skulle han tjäna långt mer än sina nuvarande 7 M€. Spelare som Griezmann och Hazard håvar in det tredubbla typ. Det skulle jag också ha använt som ett argument till en högre lön. Är det då rimligt att begära dom 15 M€ som det rapporteras om? Ja det är ju inte helt orimligt i alla fall. Hans dåliga form förbättrar dock inte förhandlingsläget, men för mig väger åren i klubben över till hans fördel. Dybala har övertygat mig om att det är en spelare som platsar på den allra högsta nivån. Nu är det upp till ledningen att göra samma val. 

Adam: Jag känner mig relativt lugn gällande Dybala, trots att han har varit usel den här säsongen, särskilt när Morata och Ronaldo går som tåget. Den enskilt största anledningen till hans dåliga form är uppenbarligen hans insjuknande i COVID-19, som drabbade honom värre än många andra spelare. Situationen har dock inte hjälpts av Dybalas egen grinighet. Det finns mycket att önska av Dybalas mentalitet, men det innebär inte att han borde säljas. Från klubben vore det klokt att uttala sitt förtroende för Paulo istället för att sätta press på honom. Jag tror att han hittar formen fortare om han känner sig harmonisk och inte ständigt ifrågasatt. Om Pirlo fortsätter att ge honom speltid kommer formen att återvända förr eller senare. Och med detta spelschemat finns det ingen risk att Dybala hamnar i någon frysbox. Jag ser ingen som helst anledning till att ge upp hoppet på Dybala, även om vi nog måste acceptera att han är och förblir en ojämn juvel. 

Fråga 2: Trots att Juventus fick tre poäng i kostym mot Napoli ligger laget redan sex poäng efter Milan på förstaplatsen och spelet ser ut att vara långt ifrån att sitta som det ska. Hur oroad bör man vara som juventino? Är scudetton i fara på allvar?

Mikael: Calma. Som jag nämnt i en tidigare text hade jag inte räknat med att tränarbytet skulle innebära smooth sailing till en 10:e raka ligatitel. Med en ny tränare, en obefintlig försäsong och ett spelschema som är sinnessjukt packat (sex matcher PLUS landslagsuppehåll under november) så vore det sanslöst bra att leda ligan redan nu. Nu är vi sex pinnar efter ett Milan som inte haft en enda svacka. Med 84 kvar att spela om. Min tes är att inget lag når 90 den här säsongen så teoretiskt sett borde till och med Genoa ha chansen att spurta. 

Adam: När det gäller scudetton tycker jag att man kan vara ganska orolig faktiskt. Däremot är jag inte särskilt orolig för laget på längre sikt. Pirlos lag är ett work-in-progress som ännu är alldeles för ojämnt. Poängförluster mot Crotone och Benevento är oacceptabelt, men alla lag kommer att tappa poäng under den här sammanpressade säsongen. Det är i matcherna mot de andra topplagen som ligan kommer att avgöras. Jag ger Juventus goda möjligheter att ta en tionde scudetto, men det hänger lika mycket på att de andra topplagen viker ner sig som att Juventus rycker upp sig.

Hugo: Konstigt läge eller inte, alla som följt Juve under hösten vet att vi spelat dåligt, oursäktligt dåligt till och med, i alldeles för många matcher. Jag är beredd att ge Juve chansen till titeln, men jag tror det krävs att snubbarna vid rodret lyfter blicken och inte bara gnetar på med samma idéer och räknar med att spelet ska sätta sig. I nuläget snackar Pirlo lite väl mycket om inställning för min smak, för även om den naturligtvis är viktig tycker jag att det som verkligen saknats i många matcher har varit en tydlig spelidé. Naturligtvis blir det lättare att ha en sådan ju mer samspelt laget är, men det finns också en del saker som jag inte tror löser sig enbart med hjälp av tid, utan kräver mer konkreta åtgärder. Här tänker jag kanske framförallt på hur otroligt sårbara vi ofta sett ut på kontring under hösten och hur svårt vi ofta haft att bryta ner samlade försvar. Men jag tror fortfarande på maestron, de positiva intrycken har trots allt blivit fler de senaste veckorna. Till exempel har inläggsspelet blivit mycket mer effektivt, ett bra komplement till possession och instick som delvis löser svårigheten med att bryta ner hembackande motståndarlag. Får han tid på sig tror jag precis som Adam att det kan bli bra på sikt, men med tanke på hur starka både Milan och Napoli sett ut så här långt så tror jag att det blir riktigt tajt om scudetton i år.

Fråga 3: Mino Raiola bjöd på en tidig julklapp när han förkunnade att Pogbas tid i Manchester är över. Därmed ruskade han nytt liv i transferföljetongen som får Sagan om ringen att framstå som en novell och lämnade dörren för en återkomst till Juve på vid gavel. Hiss eller diss för Pogback?

Adam: I åratal har jag stått bakom idén att värva tillbaka Pogba, men nu har jag börjat tveka i frågan. Pogbas talang och potential går inte att ifrågasätta. Det går det däremot att göra gällande hans mentalitet. Det känns ju inte som att Paul någonsin kommer att bli vuxen. Förhoppningen är ju att han likt Morata “hittar hem” vid en eventuell återkomst till Turin, och det hade på många sätt varit mäktigt att se honom i den svartvita tröjan igen. För mig handlar det i slutändan om vad operationen skulle kosta - hur hög blir övergångssumman, hur orimlig blir lönen och vilka spelare måste gå i motsatt riktning? Om man kan lösa övergången utan att ruinera transferstrategin för tre år framåt är det bara att köra, men min gissning är att en värvning av Pogba skulle kosta mer än den skulle smaka.

Hugo: Jag är helt enig med Adam här. För två år sedan hade jag sagt “kosta vad det kosta vill”, men sedan dess har Paul knappast blivit bättre och Juventus har dragit på sig allt högre lönekostnader. Dessutom är inte mittfältet samma eldsvåda i behov av akut släckning som det var innan sommaren, utan ser nu försiktigt lovande ut. Det enda scenario där jag kan se detta som en plausibel övergång skulle vara om Ronaldo lämnade till sommaren, vilket jag trots allt inte ser som supersannolikt. Om inte det sker kan jag inte riktigt se hur klubben skulle kunna finansiera en övergång av det här slaget utan att samtidigt tvingas offra spelare jag ser som viktigare, såsom tidigare nämnda Dybala och de Ligt. Pogba är en frestande tanke, men här gäller det för ledningen att agera förnuftigt och fortsätta på den inslagna vägen med att ta in billigare och yngre alternativ. Varför inte försöka locka över någon av Pauls lovande unga landsmän för att stärka innermittfältet? Både Houssem Aouar och Eduardo Camavinga ser hyperintressanta ut och även om de så klart också skulle kosta en del skulle vi inte alls röra oss i samma farvatten som med Pogba när väl löner och agentbonusar räknats in.

Mikael: Jag är kluven i frågan men kommer för argumentationens skull vara för en värvning av Pogba. Det som talar emot är priset, men det är inte mina pengar och om klubben anser att dom har råd så har dom råd. Vi blir av med Khediras lön och bara det är typ hälften/en tredjedel av vad Pogba kommer kosta. Sälj Ramsey för 20 och vips så är nästan hela Pogbas lönekostnad täckt. Det är alltså inte en omöjlig ekvation att lösa.

Om vi ser till spelaren Pogba så tror jag att det kan bli succé. Pirlo har själv spelat bredvid Paul och vet därför hur han ska utnyttjas. Det är dessutom i Juventus han har presterat sin bästa fotboll i karriären. Jag kan definitivt se honom axla vänsterinnermitt/trequartistarollen som Ramsey spelat i. En Pogba i form är en världsklassmittfältare och given i Juventus startelva. Han kan transportera boll, göra sin gubbe, passa både långt och kort, spela fysiskt och inte minst skjuta som en hel häst. Det gäller bara att få ut max av honom, något som nästan aldrig har hänt i United. Och Morata är ju ett exempel på vad miljön i Juventus kan göra för en återvändande spelare, det är inte alls omöjligt att Pogback skulle innebära samma sak. Det är snarare sannolikt då han redan känner klubben, kan språket och har spelat med Buffon, Chiellini, Bonucci, Sandro, Dybala och Morata förut. För er som fortfarande inte är övertygade: https://www.youtube.com/watch?v=T-tYhUy7G48  

Hugo Olsson2020-12-13 11:07:07
Author

Fler artiklar om Juventus

Krönika: Vissa matcher fastnar för alltid