Krönika: Pantsatta hjärtan

Krönika: Pantsatta hjärtan

"Är något för evigt?" frågar sig Marcus Birro

Det handlar inte om suveräne talangen Zaniolo. Killen är en soldränkt och suverän diamant. 
 
Det handlar istället om ilskan Totti visade för en kort tid sedan när han deklarerade att han klubben han pantsatte sitt hjärta till inte ville ha med honom att göra längre.
Den skammen svider fortfarande.
 
”Inget är för evigt” säger de moderna.
 
Men det stämmer inte.
Våra fanbärare är för evigt. Kärleken Totti visade oss under alla de där åren har inte flagnat, är ett hjärtats Colosseum, det står där än idag. Den moderna tidens bilar, vespor och bussar från åka runt oss….
 
Våra hjärtans ambassadörer är för evigt. Den moderna fotbollen hotar att plocka våra hjältar ifrån oss.
En annan sorglig sak är att maktens mäns iskalla prognos att vi supportrar rätt snart har glömt tyvärr har visat sig vara sann. Men vad ska vi göra?
 
Också vi pantsatte våra hjärtan i den här klubben, vi kan inte bara snurra av oss skorna och dra, flytta med pengarna eller kickarna. Vi är fast i vår kurva, fast med vårt lag. 
 
Den kärleken har aldrig tidigare känts som tvång, som en fastlåsning.
Men när miljardärerna dribblar med våra fanbärare och ambassadörer då får man knyta den ena näven mot skyn och den andra näven i fickan.
 
För vad maktens män glömmer är att även deras dagar i VÅR klubb är räknade. Då ska vi stå kvar i vår kurva. Då ska vi hålla våra rödgula hjärtan mot himlen. Då ska vi visa att det var vi som stod kvar när de andra föll.
 
Det kommer en dag då makten byts ut och då står vi där längst fram i leder igen.
Det är VI som är klubben. Det är vi som bär Roma framåt en dag i taget.
 
Så det är en vacker bild. Men den har en bakgård av ösregn och stinkande soptunnor bakom sin fasad. Samtidigt är den oerhörda längtan över att göra Zaniolo till en ny Totti ett bevis på att vårt sätt att älska är den värdigaste. Vi behöver vår historia, vi behöver vårt förflutna, vi behöver vara en del av en obruten historia, ett glittrande stänk av gult och rätt i världens vackraste soluppgång.

Marcus Birro

Romaredaktionen2019-10-30 12:10:00

Fler artiklar om Roma