Krönika: Den moderna fotbollen är inte för mig
Edoardo Bove tvingas iväg från sitt kära Roma. Av den tidigare fanbäraren Daniele De Rossi (?!). Ännu en händelse som får mig att ifrågasätta om den moderna fotbollen är för mig.
I tonåren förälskade jag mig i ett Roma med Totti, De Rossi och Aquilani och adopterade romare som Taddei och Mexes.
Jag trodde att min passion för Roma skulle svalna av lite i och med Totti och De Rossis uttåg, men jag hade fel. I den hyper-kapitalistiska moderna fotbollen har jag lyckats hitta andra värden än en drös fanbärare i truppen för att sympatisera med klubben. Som Curva Sud, världens vackraste kortsida. Den lokala förankringen som Roma har i Rom, som stadens lag och representanter för världens vackraste stad.
Men när Edoardo Bove, som jag tidigt tog till mitt hjärta, hjärtlöst skeppas iväg till Frankfurt för att göra plats åt ytterligare en legosoldat så prövas mitt supporterskap ännu en gång. Enligt Corriere dello Sport ska mittfältaren ha tömt sitt skåp på Trigoria och sagt adjö till lagkompisarna. Samma tidning rapporterar att millfältskämpen kunde ha sålts till Nottingham för 10 miljoner euro, men Eduardo själv föredrog en utlåning till Frankfurt eftersom han då har chansen att få komma tillbaka till Roma. Det är bara så bottenlöst sorgligt.
Jag har tillsammans med min son sett en del på Netflix-dokumentären La Liga-inifrån. I ett avsnitt får vi följa Athletic Club Bilbao, vars klubbfilosofi är att endast ha spelare födda i Baskien i laget. Jag trodde att det endast hade med patriotism att göra. Men i dokumentären får jag insikten att klubben är övertygande om att det är den bästa strategin för att nå sportslig framgång.
Bilbao har cirka 350 000 invånare vilket kan jämföras med Florens i Italien. Både Athletic Club och Fiorentina är två klassiska lag från städer som generellt är ekonomiskt välmående. Men en sak skiljer dem åt. Prisskåpen. Athletic Club har vunnit åtta ligatitlar genom åren (sex av dem innan 1960, men de har vinnut två under 1980-talet), de har vunnit spanska cupen 25 gånger (senast förra säsongen) och de har tre Supercup-vinster (bland annat 2015 och 2020). Fiorentina har vunnit ligan två gånger (senast 1969), de har vunnit sex Copa Italia (senast 2001) och en vinst i Cupvinnarcupen 1961.
Det går inte att göra en jämförelse rakt av och den haltar på många plan men det är mer för att få en uppfattning om att Athletic Clubs filosofi genom åren, och även i modern tid, har skördat mer framgångar än många lag av liknande storlek som värvat spelare från alla världens hörn.
Jag vet inte med er men jag hade i alla fall älskat att se elva romare gå ut på planen och representera stadens färger och försvara stadens stolthet. Och visst är det en utopi, men inte sett till tillgängligt spelarmaterial.
Jag har, skjutandes från höften,tagit mig friheten att plocka ut en alternativ 4-3-3-uppställning till De Rossi med bara romare i laget. Har jag missat någon som borde vara med? Och vilken elva hade ni föredragit mot Juventus på söndag? Jag vet vilken jag hade valt.
Förväntat startelva mot Juventus enligt Vocegiallorossa.it
ROMA (4-3-2-1): Svilar; Celik, Mancini, Ndicka, Angelino; Cristante, Paredes, Pellegrini; Dybala, Soulé; Dovbyk.
Alternativ startelva i ett Roma med spelare födda i Rom
Falcone (Lecce, 29 år), Florenzi, (33 år, Milan) Calafiori (22 år, Arsenal) Romagnoli (29 år, Lazio, fostrad i Roma) Luca Pellegrini (25 år, Juventus) Bove (22 år, Roma, utlånad till Frankfurt) Pellegrini (28 år, Roma) Frattesi (Inter, 24 år) Folorunsho (26 år Napoli) Scamacca (25 år, Atalanta) Politano (31 år, Napoli)
