Krönika: En historisk säsong
När vi för ett år sedan skulle sammanfatta den gångna säsongen handlade det om att hitta ljusglimtar i ett nattsvart mörker. En sjundeplacering i ligan, en skadad kapten och ekonomiska bekymmer. Ännu en säsong har gått till ända och det känns som att framtiden är mer oviss än någonsin.
Sjundeplaceringen blev till femteplats, den skadade kaptenen kom tillbaka och sa adjö och de ekonomiska problemen löstes med hjälp av sydostasiatiskt kapital. Men ändå känns det inte helt bra.
Det har varit en av de mest händelserika säsongerna i den svartblåa historian. Detta var säsongen då fyra av vår tids mest älskade spelare dansade sin sista tango i Intertröjan. De har vunnit allt som går att vinna och de har försvarat de svartblåa färgerna med bravur. De har genom sin professionalism, ihärdighet och passion besvarat supportrarnas kärlek och skrivit in sig i historieböckerna. Att spelare kommer och går är ingen nyhet, men när det händer på detta abrupta vis blir smärtan större. Bilden av de fyra argentinarna som tårfyllt säger adjö till sina supportrar är fastetsad på min näthinna för evigt.
Detta var också säsongen då Moratti steg ner från presidentposten och sålde klubben till en indonesisk affärsman. Bra säger vissa, mindre bra menar andra. Jag var väldigt tveksam redan från början och Thohirs inledande månader har knappast övertygat mig. Först tog han själv presidentposten. Detta är ett ämbete som kräver stor delaktighet och närvaro i klubben, något som indonesiern inte lär kunna leva upp till, med tanke på alla hans övriga åtaganden. Dessutom är jag övertygad om att viss lokal förankring samt kunskap om den inhemska fotbollen krävs för att driva en klubb av Inters kaliber. Därefter gjorde han sig av med vår tids fyra största spelare för att föryngra truppen, samtidigt som han såg till att göra klart med en 33-årig sydostasiatisk favorit. En despot med kontrollbehov som drivs av ekonomiska vinstintressen är kanske inte vad vi hoppades på.
Jag har onda aningar. Jag fruktar för vårt lags själ. Jag är trött på allt snack om att vinna och tjäna stora pengar. Det finns andra värden inom fotbollen. Det är vi supportrar som måste stå upp för dessa. För när spelare, sportchefer och ägare kommer och går, så står vi kvar. Det är vi som utgör den stora svartblåa familj som Zanetti alltid talar om. Det är vi som sparar ihop till den där Milanoresan som vi har sett fram emot hela året. Det är vi som kämpar oss igenom hackiga streams i medgång och i motgång. Om vi glöms bort finns inget kvar. Supportrarna är det sista som lämnar en klubb.
Så stå upp för det som betyder något. Ha tålamod och framgångarna kommer. Att vinna är stort, men att älska sitt lag i motgång är större.
Interredaktionen tackar för ännu en säsong med er trogna svartblåa läsare och samlar krafter inför nästa. Ni kan vänta er uppdateringar kring transferläget samt en och en annan krönika under sommarens gång. Forza Nerazzurri!
