Krönika: En resa till det ljuva landet innan VM.
Jag sitter och pratar med Pablo, mannen som äger en restaurang och en bar i Castelbianco. Hela byn känner honom och han känner alla. En livsnjutare rakt igenom som sitter och spelar på sin gitarr och rullar sin cigarett när hela landet snackar fotboll. Colletta di Castelbianco är inte bara en vanlig by i norr…
Jag har sedan 94 alltid älskat Italien och landslaget. När Italien förlorade finalen mot Brasilien var det många som brast i eufori runt om kring mig medan jag brast i tårar efter att Baggio hade missat den där straffen. Italien hade förlorat och landets stora stjärna hade missat den avgörande straffen. Resten är historia.
20 år senare befinner jag mig i Italien. Landet som en av kvinnorna här i byn kallar för Guds land är kanske inte så helgonförklarat av folket. Många är väldigt missnöjda med politiken och tycker att landet behöver en ”off-knapp” så att de kan starta om på nytt. Arbetslösheten är väldigt hög och många ungdomar flyttar till olika länder för att hitta jobb och starta karriärer. I allt detta mörker är fotbollen en stor passion och exakt ALLA, ja till och med gamla fina tanten som går ut med sin hund på morgonen snackar fotboll och kan till och med vad den nya presidenten i Cagliari heter. I Ibercoop – Coop-affären lite utanför byn - hittar du alla sporttidningar direkt vid ingången. Längre in i butiken hittar du alla matchtröjor och diverse fotbollsleksaker, ja det är inte som hemma direkt. Italienarna är väldigt trevliga (de flesta) och otroligt hjälpsamma. En sak har jag märkt, så fort de märker att du försöker lära dig språket så blir de extra trevliga mot dig. Fotbolls-VM? Många är skeptiska till landslaget och tror max på en kvartsfinal, eventuellt semifinal. En och annan tror på att de kan går hela vägen till guld.
Jag sitter och tar en cigg med Pablo och Gabriele, två män från byn som älskar mat, vin och bara sitta och ta det lugnt. Typiskt italienskt. Colletta di Castelbianco är en antik by uppe i Maritime bergen i provinsen Savona vid italienska rivieran. Här bor man i lägenheter som man kan hyra, antigen för en hel sommar eller bara en vecka. Alla känner alla i byn och jag kan verkligen inte beskriva med ord hur vackert det är här. Måste helt enkelt upplevas. Pablo och Gabriele är två nära vänner som bor här med sina respektive familjer. Ana, som är Pablos fru jobbar med Pablo i baren och deras dotter Abril hjälper gärna till, då hon kan prata fem språk flytande. En rätt bra merit om man ska jobba i ett område med människor från olika länder runt om i världen.
Under tiden jag och Pablo tar en cigg kommer Laura förbi (Gabrieles fru) och vi sitter alla ner och snackar fotboll. Det blir mycket fotboll och jag försöker hänga med tempot i språket. Jag kan behärska språket någorlunda men när det väl går snabbt..sitter jag mest där och säger Si…Si…..No..No…Sicuramente och då och då Perché? Dock förstår jag det mesta och Abril får översätta när det väl går för snabbt. I Italien ser alla fram emot den stora matchen mot England och Gabriele tror att det kommer bli tufft. Många tror dock på att Italien kommer att gynnas av klimatet och att England kommer få jaga mycket boll.
Juste, jag ska tillägga att skillnaden när du frågar om fotbollsanalys i Sverige och i Italien är stora. I Sverige kan du gå fram till en person och ställa frågan: Vad tycker du om den här matchen? Oftast får ett svar och ganska rakt på sak. I Italien kan du fråga samma sak och det blir genast en stor diskussion där alla går in i detaljer. Fotboll är så himla stort i det här landet och jag tror man måste faktiskt befinna sig här inför ett mästerskap för att förstå pulsen. Det går liksom inte beskriva med vilken passion folk försöker uttrycka sig när det kommer till fotboll.
Laura tycker att Prandelli är en stor tränare som kan ta Italien hela vägen till final ”Italien brukar växa för varje match som går och kommer vi bara vidare från gruppen kan allt hända” samtidigt som hon säger det ber hon till högre makter om ett nytt guld. Gabriele är mer skeptisk till truppen och menar att bara att ta sig vidare från gruppen kommer bli tufft. Just medan vi sitter och snackar fotboll och VM kommer ett tysk par förbi och genast blir det roliga diskussioner om hur Italien vann över Tyskland i EM. ”Grande Balotelli” ”Noi siamo Italiano” ”Campioni Campioni” och helt plötsligt kändes det som att alla trodde på final igen. Man märker verkligen hur gärna Italien vill lyckas i Rio men hela tiden kommer det en negativ våg av tvivel. Många i byn förstår inte hur Rossi kunde petas eller att hur Italien inte ens kunde vinna mot Luxemburg?? Luxemburg!! Disastro, Uno Scherzo! Dove é Rossi?? Mamma Mia. Italienarna är så passionerade människor och samtidigt väldigt emotionella.
Att få uppleva Italien innan VM ens har börjat är ett sant nöje, och att samtidigt träffa underbara människor och bo i ett otroligt vackert område och njuta av god mat och vin är obeskrivligt. Jag kommer för alltid att ha detta land i mitt hjärta och att heja på Italien är som att åka en berg- och dalbana. Du vet aldrig vad du kan förvänta dig, så vad gör man då? Tar ett glas vin med Pablo och lyssnar på hans sköna låtar på gitarren!
Ciao tutti e Forza Italia !
