Krönika: ”Fotbollen behöver bli mer mänsklig”
Mats Lerneby är frilansjournalist och författare som tidigare bloggat för SvenskaFans. Här skriver han en krönika om den italiensk fotbollen.
Jag gör mig redo att cykla ner till Olimpico, balkongen värms snabbt upp av solen och jag dricker en liten kopp kaffe och kisar ner över gården i kvarteret Aurelia där jag bor. En ung man iklädd en Roma-jacka och med texten ”No al calcio moderno” tar på sig sin hjälm och susar snart förbi nedanför mig på sin vespa. När jag flera timmar senare kommer hem från ett ur mina ljusblå ögon, fantastiskt derby, funderar jag lite över den där texten.
För mycket inom italiensk fotboll är omodernt. Det är knepigt att få biljetter, polisens avspärrningar är allt annat än praktiska, poliserna själva är inte direkt servicens rätta ansikte, kommunikationerna från och till arenan är usla i jämförelse, toaletterna är…en helt egen krönika egentligen, osv. Problemet är väl att mannen på vespan liksom jag själv, skulle välkomna förbättringar på alla de områdena. Men han precis som jag är rädd att den typen av förbättringar snarare är en effekt av något annat. Att rika investerare från utlandet, häller in pengar och att man på vägen tappar sin själ som klubb och lag. Men tänker jag efter derbyt, Italiensk fotboll behöver bli modern på ett annat sätt. Den behöver bli mer… mänsklig.
Jag har egentligen inte så mycket problem med alla de olika politiska galenskaperna som sker i kurvorna. När mannen framför mig försiktigt för upp handen i en fascisthälsning när en grupp idioter börjar sjunga en förvirrad fascistsång, tar hans kompis snabbt honom i armen och ber honom sluta. Jag ser flera liknande reaktioner runt om där jag sitter och jag har sett det i flera andra kurvor. Jag har träffat extrema stollar från såväl sydliga som nordliga kurvor över hela Italien och det som glädjer mig är att folk är så trötta på dem. De tar fokus från fotbollen. För varje år blir de färre på sektionerna. Folk orkar inte med dem.
Nä, det är andra saker som bekymrar. Som när en kille i 7-års åldern sitter och gör apljud och blir ivrigt påhejad av sin pappa. Spelaren på plan är inte ens färgad utan Daniel De Rossi, men det spelar fan ingen roll. Och de spelar heller ingen roll i vilken kurva man sitter. Folk på olika läktare i Italien gör helt enkelt gärna apljud. Och sen skrattar man tillsammans åt det, såsom osäkra män och pojkar gör i grupp. Spelares mammor är horor, homosexuella är äckliga, är man utlänning är man per definition dum och är man från ett afrikanskt land får man egentligen bete sig hur man vill som supporter, vilket man gör. Under det derby jag ser hörs de här jävla ljuden så fort en färgad spelare har bollen, oavsett i vilket lag han spelar. Och sedan tycker man det är roligt. Jag tror inte den där 7-åriga killen är medveten om vad det är han gör, men de som uppmuntrar honom är det. Men ingen gör något. Förbundet delar slentrianmässigt ut böter medan klubbarna blundar.
När Muntari protesterar till domaren under en match mot de här ljuden, får han en varning. Som om inte det vore nog, stängs av han en match av det italienska förbundet. Han stängs alltså av för att han protesterat för att ha blivit utsatt för rasism. Det är sannerligen inte någon modern fotboll, eller för den delen någon modern supporterkultur. Det är feghet personifierad, ingenting annat. Pescara protesterar nu mot avstängningen men i ett land där det personliga ansvaret alltid har en tendens att läggas på någon annan, har jag svårt att se en förändring. Såvida den inte kommer från vi som går på fotboll.
Det går att hålla fler än en tanke i huvudet samtidigt. För att säga nej till den moderna fotbollen är inte detsamma som att säga nej till moderna mänskliga värderingar.
