Krönika: Har vi den rätta karaktären?
Försöker förneka insikten. Vill intala mig själv att jag bara svamlar. Ännu återstår mycket av säsongen, men det känns som om Roma anno 11/12 tyvärr redan klargjort för oss fans att det inte kommer räcka ”ända fram” i år.
Roma har spelat elva tävlingsmatcher den här säsongen. Vi kan prata om den höga spelaromsättningen i startelvan, dåligt försvarsspel, Tottis skada, hur den sena derbyförlusten påverkat alternativt kommer fortsätta påverka oss och vi kan prata i veckor om Luis Enriques vara eller icke vara. Men jag skulle vilja prata om hur Roma agerat de sista fem minuterna av vissa matcher.
Vi vet alla vad som hände i kvalmatchen mot Slovan Bratislava. Det som skulle bli en promenadseger över 180 minuter, in till en turnering som luktar avsevärt mycket sämre än Champions, blev en pinsam sorti. Vi släppte in förödande 1-1 på hemmaplan när bara ett fåtal minuter återstod och då Totti, som var matchens klart bäste spelare, var utbytt orkade man inte ens naivt hoppas på två snabba. Jag tänkte inte på det så värst mycket just då, men det slog mig när Genoas Juraj Kucka gjorde 2-1 i 89 minuten förra veckan: det här med sena insläppta mål är högst oroväckande.
Matcherna mot Slovan, Siena, Genoa och Lazio har inneburit respass från Europaspel innan det ens börjat, fyra bortslarvade ligapoäng samt en minst sagt svårsmält derbyförlust. De andra poängtappen har varit mot Inter borta, där jag inte såg en poäng och hållen nolla som ett misslyckande, Cagliari (en usel insats) och Milan (där det inte var speciellt mycket att snacka om). Och det kanske mest intressanta ligger i att Roma själva inte räddat någon poäng under matcherna sista tio minuter, utan alltså bara tappat.
Är detta ens värt att ta upp? Överdriver jag? Det kanske bara ”är så det är”? Jag vill nog egentligen bara se igenom de här siffrorna och tro att det jämnar ut sig över en säsong. Men jag vet ju att det är de där poängen, de som tappas/vinns i matchens sista tio, fem minuter som skiljer vinnare från förlorare. Ett gäng sena mål framåt under resten av säsongen och vi kanske faktiskt kan ta oss till Champions igen. Ytterligare ett par insläppta på övertid och vi är inte ens nära kvalspel mot storlag som Slovan Bratislava nästa år.
I min värld handlar dessa mål om karaktär. Alla kan åka på ett skitmål i 93, absolut, men det är ingen slump att vissa lag vinner tio, tolv poäng per säsong på övertid och andra lag förlorar samma antal. Fram till övertiden på Old Trafford förra söndagen, när rött mötte blått, hade nog ingen kunnat övertyga mig om att City i vår kommer vinna Premier League. Men efter att ha sett Uniteds övertidsminuter är jag nu ganska säker på att Vincent Kompany kommer lyfta bucklan i maj. För det United pysslade med var håglöst, huvudlöst och försvarslöst. Den karaktär som tagit dem till så många sena segrar genom åren var som bortblåst.
Jag hoppas verkligen dagens Roma har den rätta karaktären. Jag är tveksam, men jag hoppas. Och jag skulle må som bäst om vi i morgon mot Novara bärgar tre poäng i den andra övertidsminuten.
Till sist:
Romas nuvarande resultatrad:
Placering 13 9 3 2 4 11p
Romas resultatrad vid 85 minuten:
Placering 5 9 4 3 2 15p (samt en riktigt tung derbyförlust mindre)
