Krönika: ”Italien måste bygga kollektivet”
Mats Lerneby är frilansjournalist och författare som tidigare bloggat för SvenskaFans. Under 2016 kommer han att regelbundet skriva krönikor om italiensk och europeisk fotboll.
Antonio Candreva löper fri på kanten, får bollen och skär in mot straffområdet. Sedan chippar han bollen i mål, gör tummen upp mot lagkamraterna och joggar lätt tillbaka mot mittlinjen. Det är försäsong och det målet är det enda målet jag kommer ihåg från alla träningsmatcher man bombats med under sommaren.
Jag ska inte säga att jag är mätt på fotboll, för det är jag inte. Jag känner dock sedan några år tillbaka en viss trötthet gentemot den italienska ligan. Visst, det kallas för silly season men för mig är det ”Det Stora Tjafset”. Detta tjafs och käbbels två stora nyheter utöver Pogba får väl ändå anses vara Bielsa och Silvio.
Marcelo Bielsa skulle bli ny tränare i Lazio var det tänkt. Enligt Lazio var allt klart, men sedan var det (surprise, surprise) inte det tydligen och Bielsa dök aldrig upp i Rom varpå faxmaskinerna gick varma över Atlanten och Simone Inzaghi till slut tog över.
Milan har varit på väg att säljas i en evighet och för någon vecka sedan blev det klart med kineserna. Vill man vara konspiratorisk kan man ju undra varför Milan-affären blev klar så snabbt i anslutning till Inters försäljning till Suning Group och vill man vara ännu mer konspiratorisk kan man märka ut de hamnar och övrig industrimark som framöver kommer upplåtas åt kineserna i samband med affären, eller så blundar man hårt och hoppas att de båda lagen på något sätt kan få ordning på skutan igen.
Då fotbollens värld alltmer skyms av företagsloggor, diktaturer, korruption och reklamkontrakt var EM ett ljus i mörkret. Under en inspelning av ett tv-program satt jag efteråt och tog en stilla öl med den avgående förbundskaptenen för Island, Lars Lagerbäck.
– Det var ju inte bara vi i Island som visade framfötterna. Albanien tyckte jag var duktiga, Nordirland gick vidare och flera andra små nationer visade att de absolut är att räkna med framöver.
Han fortsatte:
– Kollektivet. EM visade att fotboll är en lagsport. Att man måste vara ett lag för att lyckas. Ur det perspektivet tycker jag EM var en kanonturnering.
Givetvis har han rätt. Inte minst vi i Sverige har kanske gått vilse i euforin över att ha en världsstjärna med vetorätt. Men en man gör inget lag.
I Italien har samma tendens funnits. Om man inte heter Agnelli i efternamn och äger ett fotbollslag har man försökt bygga sitt marknadsvärde och framgång på ett namn. Problemet har varit att man sällan haft pengar till de där riktiga stornamnen och därför har det fått bli biliga lösningar på spelare som redan haft sin storhetsperiod eller hamnat i klammeri med någon storklubb. Det finns lyckade exempel på det såsom Higuain och Klose, men de misslyckade exemplen är fler. Balotelli är väl det tydligaste.
Därför måste Italien bygga kollektivet. Oavsett hur mycket pengar kineser och övriga parter pumpar in. För italiensk fotboll står inför enorma utmaningar, de flesta är dock utanför själva planen och handlar om arenor, säkerhet, likviditet. Men också om trovärdighet. Det EM visade, tack vare lag som Island och inte minst Italien själva, är att kollektivet alltid är värt att tro på. Ensam är inte stark. Gruppen kan förflytta berg.
Idag är det redan i vardande. Sassuolo, Bologna, Torino, Fiorentina, Empoli är lag som i mina ögon visade upp starka kollektiv förra året. Där drömmarna är realistiska (med italienska mått mätt). Då Serie A i år står inför ett vägskäl med starka finansiärer av Milano-lagen i ryggen är det de här lagen som jag hoppas visar vägen. För en galen köp-bonanza är det sista Serie A behöver. En sådan har man redan upplevt och alla kan idag se vart den ledde.
Och Candreva? Jag önskar honom allt gott.
