Krönika: La Divina Commedia
December månad innebär inte bara glögg, lussekatter och julmys. För oss Juventini är det en riktig skärseld vi har framför oss. Men det finns bara en väg till himmelriket och den börjar i infernot på Stadio San Paolo.
1 dec: Napoli - Juventus
5 dec: Olympiakos - Juventus
9 dec: Juventus - Inter
17 dec: Bologna - Juventus
23 dec: Juventus - Roma
It’s getting pretty serious you guys. Men vi har i alla fall varandra. Det är skönt att veta att vi alla är i samma båt. Även om den läcker. Och har några delar som snart måste bytas ut.
Har du någonsin försökt förklara ditt supporterskap för någon som inte gillar fotboll, eller sport överhuvudtaget för den delen? Det är omöjligt. Du hör dig själv säga saker som ”jag blir aldrig så arg som när Juventus förlorar mot Inter, det förstör hela min vecka” eller ”jag kunde inte sluta gråta när Del Piero gick förbi min sektion och tackade publiken efter sin sista match i Juve” och nästan ryggar tillbaks. Det låter ju helt sjukt?! Hur kan någon bli så ledsen bara för att någon annan byter arbetsplats? Hur kan en fullvuxen människa investera så mycket känslor i ett företag från norra Italien? Det är ologiskt! Och det är precis det supporterskap är, ologiskt. Det är euforisk glädje och total olycka på samma gång. Det är magont och svettningar och nervositet och hoppfullhet och pessimism och frustration och förväntan. Det är, som påven en gång sa, världens viktigaste oviktiga sak.
Jag kan inte förklara för utomstående varför jag är nervös inför december månad utan att låta som en utomjording. Det blir snudd på komedi.
- Jo men, asså, grejen är den att Juventus har vunnit ligan sex år i rad.
- Ah nice, det är ju sjukt bra, grattis!
- Eh, tack, men nu ligger vi fyra poäng efter Napoli.
- Ja men det är väl långt kvar på säsongen?
- Mmm, men Inter ligger före i tabellen också, och Roma strax bakom.
- Det låter jämnt, vad kul!
- Jaaaoo, men asså, förlorar vi mot Napoli är det ju sju poäng upp.
- Men Juventus hade ju vunnit sex år i rad?
- Ja?
- Kan det inte vara dags att någon annan vinner då?
- Men... Sen har vi Olympiakos borta i CL också.
- ...
- Förlorar vi den så är hela säsongen typ slut.
- ...
- OCH I MATCHEN EFTER HAR VI INTER!
Det är inte socialt accepterat att vara såhär neurotisk och missunnsam. Men det är så vi är, vi Juventini. Vi är utomjordingar vars liv kretsar kring en boll och hur många gånger den korsar en vit linje i gräset. Du hör ju själv hur dumt det låter, speciellt när världen omkring oss står i lågor. Men när Juventus spelar är jag frånkopplad från allt annat och jag älskar det. Jag behöver det. Verklighetsflykten. Jag är inte religiös men jag tror att alla kan må bra av att tro på något som är större än de själva. I mitt fall råkar det vara 11 svartvita män anställda av ett företag i norra Italien.
För oavsett hur spelschemat ser ut den närmsta tiden så tror jag på att Allegri kan manövrera sina mannar igenom det helskinnade. Oavsett hur knackig defensiven har sett ut den här säsongen tror jag på vinst. Oavsett hur sparsamt de nya spelarna används så tror jag på Juventus. Det är kanske inte logiskt, men tro är ingen vetenskap. Och när allt kommer omkring, skulle du bänka dig framför tv:n ikväll utan den?
