Krönika: Var är de kritiska frågorna?
Mats Lerneby är frilansjournalist och författare som tidigare bloggat för SvenskaFans. Under våren 2016 kommer han att regelbundet skriva krönikor om italiensk och europeisk fotboll.
En av Sveriges bästa sportjournalister - Erik Niva, sa i något sammanhang att han hade ett val. Antingen blev han cyniker och drunknade i allt det dåliga runt fotbollen, eller så skrev han om fotbollens goda sidor. Resultatet blev en av de bästa böcker som skrivits om fotboll: ”Utväg Fotboll”.
Dessvärre blev jag cynikern. Jag vet inte om jag håller på att drunkna i allt det dåliga som finns runt fotbollen men jag ser det överallt.
När Chelsea - PSG spelar så vet jag att såväl Gazproms som Qatars intresse i fotbollen egentligen inte alls har med fotboll att göra utan helt andra saker. När Milan fortfarande, efter ett år, ännu inte gjort klart med investeraren Mr Bee, är det ganska lätt att fatta att saker som inte har med fotboll att göra tillhör de avgörande detaljerna.
Hur fan kunde det bli så här?
Svaret står att finna på två ställen.
Den organisation som fotbollen är uppbyggd kring idag är en total orgie av korruption, pengatvätt och allsköns skumrask.
När svensken Lennart Johansson 1998 kandiderade till FIFA-president med löftet om att göra organisationen transparent, sände detta chockvågor med detsamma.
Dåvarande ordföranden Havelange satte kaffet i halsen och organiserade snabbt en kandidatur för sin kronprins: Sepp Blatter.
Blatter såg till att bibehålla den mörka ekonomiska hanteringen av FIFA och fixade också in Michel Platini som ordförande i UEFA. Idag är de båda avstängda misstänkta för korruption och de två organisationerna har mer eller mindre förlorat all sin trovärdighet.
En verksamhet som bedrivs i en sådan sjuk organisation, kan inte vara frisk.
Men det finns en annan aspekt och det är mitt egna skrå, journalisterna.
Låt oss slå fast en sak med en gång: sportjournalister är i första hand supportrar och i andra hand journalister. Någon annan förklaring finns inte.
För hade det varit tvärtom så hade ju granskningen av den mycket märkliga världen som fotbollsbranschen utgör hela tiden pågått, på bred front.
Så har det aldrig varit. Det är till och med så att när företrädare för fotbollen själva, typ Lars Lagerbäck säger att hanteringen av pengar (inte pengarna i sig, märk väl) i dagens fotboll är galen, blir följdfrågan inte varför utan:
- Okej, men vad tycker du om Zlatan?
Det är därför en del fortfarande kan bli förfärat överraskade när de får reda på att vår största fotbollsstjärna faktiskt spelar i en klubb som ägs av ett land som bäst kan beskrivas som en medeltida diktatur och som länge misstänkts på olika sätt ha haft samröre med terrorister. Ett land som för övrigt även är värdnation för VM 2022.
Nä, vi journalister sitter hellre och myser i soffor, pratar Zlatan, frågar någon gammal fotbollsspelare om löpvägar och visar klipp från VM 94 än gör det vi ska: ställa kritiska frågor.
Detta har skapat en uppfattning hos klubbar att journalister bara ställer snälla frågor.
Det finns undantag.
SVT:s briljanta Kristina Hedberg beskriver i sin blogg här reaktionerna på hur Barcelona reagerade på hennes frågor kring Qatar och det faktum att klubben fattade demokratiska beslut kring en diktatur. Bara i trailern blir det väldigt tydligt hur sjuk den här världen har blivit.
Under arbetet med projektet ringde jag själv till Juventus.
”Vi är gärna med!” blev svaret varefter de frågade om sammanhanget.
”Vi vill prata om de skandaler Juventus figurerat i och hur ni som klubb resonerat, har de fått er att ändra era värderingar, er verksamhet på något sätt?”
Lång tystnad. Faktiskt i flera dagar. Sedan ringde Juventus presschef upp.
”Vi är inte med. Vi vägrar vara med i saker där vårt namn svärtas ner!”
”Men hur då svärtas ner? Vi kommer ju till er för att höra er version, er berättelse, ni har ju nu en möjlighet att svara på den kritik som funnits, är inte det bra?”
Lång tystnad. Det var uppenbart att presschefen aldrig behövt tänka i de här banorna förut.
”Det låter intressant. Men vi vill inte vara med ändå”, blev svaret.
Jag fick känslan att det var första gången han fick en fråga som inte handlade om gratisbiljetter, mixed-zone pass eller dylikt.
En fråga som faktiskt var kritisk.
Och därmed på riktigt.
Här kan du läsa fler krönikor av Mats Lerneby på SvenskaFans.
