Krönika: ”Vi är värda att tas på allvar”
Marcus Birro delar med sig av sina tankar, känslor och upplevelser från mötet mellan Juventus och Atlético Madrid på Friends Arena i Stockholm.
När man tar rulltrappan upp från garaget inne på brutalt stora Mall Of Scandinavia i Solna, bara en Pirlo-smekning från Friends, är det som att segla in på ett hav av svartvitt. Det är Juventus-fans överallt. Hela den väldiga gallerian är packad av Juve-fans i alla åldrar. Det är som att strosa runt i centrala Turin (en svårt underskattad stad för övrigt.) Var har ni varit hela mitt liv?
Att älska Serie A i Sverige kan ibland kännas som att offentligt bli ställd i den ständiga skamvrån. Åtminstone medialt. Det mesta handlar om Premier League. Men när jag strosar runt bland alla människor igår, tillsammans med en storögd och lycklig son, är det som att hoppet återvänder. Vi är så många fler än vi tror. Men igår glömde vi allt det där. Det var så vackert att se. Snacka om CALCIO AMORE.
Här ryms Ultras från Turin och hela Europa med sexåringar med nyinköpta Ronaldo-tröjor som tagit bilen från Ludvika för att se ikonen spela fotbollen.
Man kan tycka att det är Globetrotters över det. Och man kan tycka att det blir rätt mycket show runt spektaklet men kan också, om man vill, vända på den stenen... Här har vi ett lag som inte vunnit något europeisk titel sedan 1996. Det är 23 år sedan. Vi har ett lag som är väldigt tydligt förknippat med en liga som allt färre följer i Sverige. Och så PANG!
Nästan exakt 50.000 personer på en sjudande arena så långt upp i norr som i Sverige. Det vittnar om två saker. Hur gigantiskt mäktiga Juventus faktiskt är. Tänk att fylla en så stor arena så långt hemifrån utan att ha vunnit något i Europa sedan 1996! Och det vittnar om att jag faktiskt har rätt att att bli förbannad över hur värdelöst kartlagd Serie A blir i svensk press. Vi är värda att tas på allvar.
Notering: det var fler folk som såg Juventus i en träningsmatch i Stockholm igår än vad som ser Juve när Allianz Arena är fullsatt. Den tar runt 41.000.
Spektakel och shower är i sig själva inte så mycket värda men matchen igår handlade om att se blicken i ögonen hos alla trogna svenska Juve-fans som väntat länge på att få se sina idoler. Ni skulle sett glädjen.
Jag mötte den på nära håll via alla de som kom fram och ville snacka Juve. Tack förresten till ALLA som kom fram och berömde så fint under eftermiddag och kväll i Solna. Jag blev helt röd och min son tindrade när vi till slut rullade ner för rampen mot motorvägen och vägen hem.
”Tänk pappa att det finns så många som tycker om det du gör om italiensk fotboll.” Jag blir sällan mållös, men då blev jag det.
Kvällen igår handlade om alla de tiotusentals Juve-fans i Sverige som inte har råd eller möjlighet att åka ner till Italien och se laget på plats. Kvällen igår handlade också om att väcka lusten och glädjen för ett fantastiskt fotbollslag och det som är viktig efter kvällen är att följa upp det intresset och se till att rötterna gräver ner sig i den grönvitröda (eller svartvita) myllan så vi får fler som lär sig älska italiensk fotboll.
Matchen då? Juventus var under hela matchen det bättre spelande laget men framförallt i första halvleken gick det alldeles för långsamt och var alldeles för omständligt. I en rask omställning hamnade nya superlöftet de Ligt helt snett och A. Madrids superlöfte Joao Felix från Benfica kunde stöta in 1-0. Efter det höjde Juve tempot i passningsspelet och kvitterade genom Khedira men bara fem minuter senare är det de Ligt som ännu en gång hamnar fel i sitt försvarsspel och Felix kan göra 2-1.
I andra halvlek byter båda klubbarna ut hela laget och allra mest applåder får faktiskt Gianluigi Buffon när han joggar in. Då var jag fan nära att börja gråta. Den gubben är som en bror för mig. Jag har aldrig träffat karln men jag älskar honom. Att se honom bli hyllad på det sättet i Sverige värmde mitt hjärta så mycket. Juve är överlägset i andra men brutalt ineffektiva. Det blir 2-1 till A. Madrid.
Allt runt insläpp gick hur bra som helst och även efter matchen fungerade allting. Tills... Man kommer ut på torget utanför arenan. Där är det så hysteriskt trångt att det blir kaos. Även logistiken är fruktansvärt uselt skött. Arenan sväljer 50.000 hur enkelt som helst men så fort man kommer ut från den blir det totalt kaos. Och 50 spänn för en påse popcorn är dessutom ett hån.
Arrangemanget får definitivt väl godkänt. En enda anmärkning till: När ni nu har två så stora lag på plats, skaffa en speaker som kan uttala de italienska namnen. Det skrek i hjärtat av att höra så många fel uttalade efternamn.
Nog gnällt från gnäll-Birro. Både jag och son är mer än nöjda. Det blev verkligen en kväll att minnas. Alla Juve-fans får nog däremot hoppas att flera lagdelar steppar upp inför den stundande säsongen – som för övrigt snart är här. Herregud vad jag längtar.
