La Settimana Scorsa: Det behövs ingen "Lillprins"
Interredationens veckosummering är tillbaka. Här skrotas såväl begreppet som tanken om "Vice-Milito", vi synar Milans ovärdiga backlinje och det hela avslutas med en rekommendation.
Mercaton är långt ifrån över. Men detta är sista gången jag nämner transfersommarens mest uttjatade uttryck, ”Vice-Milito”. Från och med nu väljer jag att byta namn till "Lillprins" (nej jag vet, det är inte så mycket bättre det). I vilket fall, ge fan i detta Inter, vi behöver ingen "Lillprins". Först tisslades och tasslades det om att Boriello eller Gilardino var på väg. Detta verkar tack och lov ha varit falskt alarm. Dessa spelare är ovärdiga en svartblå tröja både på ett prestationsmässigt och personligt plan.
Nästa man på tur är Floccari, som känns bättre än tidigare nämnda men helt meningslös i Inter. Stramaccioni verkar vilja köra med 4-3-2-1. Till de tre offensiva positionerna har vi Milito, Palacio, Cassano, Coutinho, Sneijder och Alvarez. Dessutom har talangen Livaja sett pigg ut när han fått chansen. Palacio kan absolut agera striker, han är bra i djupled och extremt målfarlig. Cassano är ingen renodlad målskytt men kan i nödfall ta en anfallsposition. Jag tror det kommer vara ytterst få matcher där ingen av dessa tre kan spela forward. Att ta in en ny spelare som ska konkurrera om de tre offensiva platserna är resursslöseri och vi riskerar att tvingas bänka för mycket kvalité.
Det som kan få mig att se annorlunda på det hela är det senaste ryktet, svenske supertalangen John Guidetti. Att ta in någon som kan användas i framtiden är rimligt, någon att sakta spela in i en kommande startelva. Vi behöver inte fler mediokra spelare runt 30 fyllda. Då kommer vi bara skjuta upp generationsväxlingen. Spar pengarna till något bättre!
Det är svårt för en Intersupporter att inte kommentera vad som sker hos kusinerna i Milan nu. Ambitionsnivån verkar vara nere på noll. Galliani gick till och med ut, efter försäljningarna av Zlatan och Silva, och erbjöd pengar tillbaka för säsongskort. Milan är således långt ifrån att göra en riktig satsning. Kaka ryktas, vilket mer känns som en nostalgisk längtan efter det förflutna än något fräscht och nytt.
Men det mest anmärkningsvärda i min bok är backlinjen. Den bestod i premiären av Di Sciglio, Bonera, Yepes och Antonini. Klubben som under defensiva geniet Sacchi ställde upp med en av världshistoriens mest legendariska backlinjer bestående av Maldini, Baresi, Costacurta och Tassotti. Vad har hänt?
Hade jag varit objektiv hade det blödigt i mitt hjärta av att se ett sådant själsligt mord. Nu är jag Intersupporter så givetvis finns det även ett mått av skadeglädje i mig.
Men det går inte att blunda för att denna backlinje inte är värdig en klubb som Milan. Kanske kan Zapata ge den lite flair. Kanske har Galliani insett att det inte går att snåla hur mycket som heslt. Vi får se.
Här skulle jag vilja göra en rekommendation. Det spelas faktiskt bra fotboll bortom alla stjärnspäckade ligor där miljonerna byter nävar var och varannan minut. Titta runt hörnet och du får en av världens absolut jämnaste ligor. Jag menar givetvis Allsvenskan.
Det är lätt för oss som gillar de stora Europeiska lagen att fnysa åt Allsvenskan. Det är visserligen inte samma kvalité eller lika mycket publik, men det finns annat att uppskatta. Allsvenskan är oviss, den är nästan omöjligt att tippa, med sju olika vinnare på sju år. Du får chans att se fotboll live. TV är bekvämt och mysigt, men det slår inte atmosfären på plats. Det finns något alladeles enastående i att dela sina känslor med tusentals andra, att tillsammans vråla ut sin gemensamma glädje efter ett mål.
På plats kan du se allt runt omkring själva bollen, det som sällan går ut genom rutan såsom rörelsemönster och positionsspel. Alla som har sett Cambiasso på Giuseppe Meazza vet vilket jobb han gör som inte går ut genom rutan, hur han styr och ställer, hur han alltid hittar rätt position.
Dessutom spelas det år 2012 underhållande fotboll i Allsvenskan. Lag som Malmö, Djurgården, Elfsborg, IFK Göteborg, Helsingborg och Häcken kan bjuda på riktigt trevliga matcher med hög teknisk nivå och ett bra tempo, där det vårdade passningsspelet alltmer har hamnat i centrum.
Så min rekommendation är att om du bor i en stad som erbjuder Allsvensk fotboll. Gå dit! Det är värt det…
