La Settimana Scorsa: Strama presenterade sig för Fotbollseuropa
Andrea Stramaccioni fick sitt genombrott men Juve är fortfarande favoriter. Och varför beter sig Arsenal som underdogs? Här är veckans La Settimana Scorsa som givetvis synar Derby d'Italia lite extra.
Segern mot Juventus var kvällen då Stramaccioni på allvar presenterade sig för fotbollsvärlden. Han har vunnit två Milano-derbyn, CL för ungdomar och hade en svit på åtta segrar inför Derby d’Italia. Trots det har han varit ifrågasatt, vilket också varit befogat med tanke på den korta karriär han har i ryggen. Men i lördags fick han sin revansch mot tvivlarna och fotbollsvärlden har fått en ny profil.
Det är helt otroligt på vilket sätt han har fått med sig spelartruppen. Utan en massa mind-games och annat har han fått spelarna att tro på honom och ge sitt allt på ett sätt som påminner extremt om Mourinho. Enligt Kristian Borell hade Stramaccioni tidigt suttit ner med Zanetti, Cambiasso och Samuel och diskuterat sina idéer vilket är klokt och säkert en stor anledning.
I media är han kvick, rolig och smart och har alltid svar på tal. Han kan sätta journalisterna på plats utan att starta krig. Även ledningen verkar älska Strama och Moratti kommer säkert ge honom mer tid än vad som är brukligt i blåsvart.
Strama har byggt bakifrån och försvarspelet är numer stabilt och uppoffrande. Men Inter har Italiens bästa offensiva spelare och det är där han måste arbeta. Mycket hänger fortfarande på kontringar samt individuell briljans. Ska man vinna ligan måste vi upp ett snäpp till. Strama har presenterat sig på allvar men har fortfarande mycket att bevisa.
I helgen fanns egentligen bara en match i Italien så därför diskuterar vi Juventus här. Äntligen (får man väl säga) så bröts sviten som till slut blev 49 matcher utan förlust. Inter hade bättre inställning och Juve var inneffektiva. Avsaknaden av en klassforward är enorm. Men jag tror inte de svartvita behöver misströsta allt för mycket. Sviten kan på många sätt ha varit en förbannelse. Jag tycker särskilt att det märktes förra säsongen då det verkade som att det blev viktigare att inte förlora än att vinna. Nu kan man gå ”all in” på ett annat sätt. Dessutom har Juve Italiens bredaste trupp och ett väldigt samspelt lag. Grädden på moset blir också att Conte snart är tillbaka.
Juve är fortfarande storfavoriter. Men de kan inte slappna av för Inter är på uppgång och har enorma kvalitéer i truppen. Jag skulle säga att Juve är favoriter till titeln och om en bra forwards kommer in i januari så vinner man garanterat Serie A. Jag hade signat Llorente om jag vore Marotta. En bra referenspunkt i ett mycket rörligt Juve som ofta kommer på inlägg. Som Bendtner fast inte sämst i världsfotbollen. Men vi får väl se…
Klippet då Andre Santos får Van Persies tröja har vevats om och om igen i varenda fotbollsstudio (http://www.youtube.com/watch?v=E9tONSdmYFI). Och det finns väldigt mycket att säga. Det är en symbol för den moderna fotbollen och det är definitivt en symbol för vad som har skett mellan de två lag som runt sekelskiftet var de överlägsna maktfaktorerna i engelsk fotboll. Manchester United har sprungit ifrån Arsenal rejält. The Gunners gick ut till matchen som om den vore förlorad. Som om de snarare skulle få en rolig och nyttig erfarenhet än tre viktiga poäng i jakten på ligatiteln. Arsenal ska inte behöva agera underdogs. Ekonomiskt är de inte långt ifrån United.
När det gäller Van Persie så valde han att gå till en rival, en klubb Arsenal-supportrarna hatar. Inför matchen kramar spelarna om honom i tunneln, han och Wenger håller leendes om varandra i halvtid och droppen är när Santos ber om tröjan. Jag anser absolut inte att Arsenal-spelarna ska hata Van Persie men av respekt till fansen kan de i alla fall hålla sig lite ljumna till honom och åtminstone inte behandla honom som en idol. Att holländaren gjorde mål var skrivet i stjärnorna men det var i alla fall bra att han inte firade. Det hade ingen tjänat på.
