La settimana scorsa: Det saknas en striker
I veckans Scorsa diskuterar vi Inters avsaknad av en vice-Milito, leråkern aka San Paolo och Liverpools mardröm.
Inter har väl inte haft någon briljant vecka med ett kryss mot Vaslui och en klar förlust mor Roma, båda matcherna på hemmaplan. Faktum är den att Inter spelat tre hemmamatcher denna säsong och inte vunnit en enda, vilket får ses som direkt dåligt.
Mot Roma fick vi se ett väldigt lättläst Inter som under hela första halvlek sökte inlägg från Pereiras vänsterkant tills uruguayanen tog slut en bit in i andra. Det kändes väldigt lättläst och i andra, när Pereira inte kunde springa upp och ner hela tiden så slutade också Inter skapa chanser.
Under mercatons sista veckor snackades det mest om att vi behövde en vice-Milito, någon som kan avlasta får Bomberman där framme med lite mål men en sådan dök aldrig upp då många menar att Palacio kan hoppa in där och att vi med Coutinho och Cassano samt Sneijder bakom redan har ett tillräckligt starkt anfall. Men jag får ändå känslan att just anfallsbesättningen känns aningen tunn.
Alla Calcioälskare kan väl enas om att det är härligt med Serie A-fotboll igen - men vi kan fråga oss vad fan man roat sig med i Neapel under sommaren. När Napoli i helgen tog emot Fiorentina så gjorde man det på en fullständigt söndertrasat San Paolo. Jag har i ärlighetens namn aldrig sett en så dålig gräsmatta, inte ens i de tidigaste omgångarna av Allsvenskan.
För de som missat highlights från matchen kan vi berätta att "gräsmattan" mer såg ut som en leråker än en fotbollsplan. Napoli borde snarast åtgärda detta problem då deras fart- och flängfotboll inte gagnas av ett sådant underlag. Mirakulöst nog lyckades syditalienarna ändå behålla alla tre poängen hemma mot ett Fiorentina som skapade 9 avslut i första halvlek mot de ljusblåas 0. Fiorentina hade verkligen behövt den där strikern som aldrig dök upp i somras... (Luca Toni räknas för fan inte)
PSG tog sin första seger i Ligue 1, i Madrid gråter Ronaldo över lönen/kamraterna/pappas bortgång (du får olika svar från olika källor), i Tyskland dundrar Bayern framåt - men fokus är idag på England och på ständiga krislaget Liverpool.
Inför säsongen anställde man öarnas nye succétränare, Rodgers från Swansea och tanken var att man skulle spela ett mer posession-inriktad fotboll. För att spela på det sättet måste man ha rätt spelartyper, dvs. att man i Liverpool har fått rensa de spelartyper som inte riktigt passar in och ersatt dem med nytt blod. Fast kollar vi på de som lämnat (Maxi Rodriguez, Kuyt, Adam) märker vi att de har en sak gemensamt, det är spelare med mycket energi och hjärta. Dessa har ersatts av spelare med bättre teknik som Joe Allen och Borini men frågan är om det är tillräckligt och om det verkligen är spelarna man vill hålla i handen när det blåser som mest motvind.
Största misstaget gjorde dock Liverpool med Andy Carroll. Jag förstår att om man inte har användning av en striker så kan man lika gärna sälja honom - men då måste man ha en ersättare. Rodgers spelar inte på det typiskt brittiska sättet med långa bollar på en tung center, något man vetat hela sommaren. Varför sålde man inte Carroll första veckan i juli? Anledningen till det är såklart att man pungat ut med en hiskelig summa för spelaren och nu vill få tillbaka åtminstone en bråkdel av det. Men summan av kardemumman för Liverpool har istället blivit att man inte fick iväg honom förrän på deadline-day (på lån! till West Ham!) och att man aldrig fixade in en ersättare då man inte kunde betala de 6 M £ som Fulham begärde för Dempsey.
Nu sitter man där med en pinne efter tre matcher och undrar hur fan man överlever denna säsong.
